Robin Hood

Sheriffen hade samma bittra uppsyn som alltid när hon klev in. Så som han ofta gjorde satt han med näsan i något dokument, om han var upptagen på riktigt eller ej visste hon inte, men hon undrade ofta om han gjorde lika dant när han hade manligt besök. Hon visste att han såg annorlunda på henne och de män som drev sina grevskap, om han såg annorlunda på henne och andra kvinnor, visste hon inte. Inget av det intresserade henne nämnvärt, men det var information som hon lagrade. Efter en stund väntan la mannen ner pergamenten och tittade upp emot henne.
"Lady Hazel"
"Lord Sheriff" sa hon och neg enkelt emot honom, han borde ha böjt huvudet åt henne, men som vanligt gjorde han inte det. Kinsey sa inget om det, utan lät det bara vara. "Ni önskade se mig"
"Vi har ett problem"
"Oh" sa hon med spelad förvåning, medan hon tänkte att allt i det här landet var ett problem. "Med vadå?"
"Ert grevskap"
"Är något till ert missnöje? Har inte skatten kommit in som den bör?" Kinsey visste att den kommit in, då hon själv överlämnat den.
"Självklart har den kommit in. Nej det är att det inte finns någon säkerhet, ingen stabilitet"
"Brottsligheten är nästintill obefintlig, skördarna är bra och vi bidrar med de soldater som önskas, vad är till ert missnöje?"
"Du" sa han enkelt och hon la huvudet på sned. "Inte ni som person Lady Hazel, utan ditt kön. Utan en manlig arvtagare finns ingen stabilitet, och utan en man kan ingen arvtagare skapas"
"Bristen på kandidater gör det svårare då många farit ut i krig, eller redan är bortlovade. Att gifta sig med någon av lägre börd går inte för sig" sa hon enkelt och försökte vifta bort det som hon ofta gjorde. Inget av det var osant, så hennes skäl var rimliga, men hon hade kunnat finna någon om hon letat.
"Nej självklart går ingen av lägre börd för sig" sa sheriffen, nästan sarkastiskt, men åter igen låtsades hon inte om det. "Jag och prins John har funnit passande friare, och vi kommer utse någon inom snar framtid"
"Om min släkt godkänner dem finner jag mig i detta, om det är vad vår konung önskar"
"Er släkt vistas långt bort, och beslutet är redan fattat, utan deras inverkan" sa sheriffen och Kinsey var på väg att protestera när sheriffen viftade bort henne. Hon vände på klacken, medveten om att protestera inte skulle leda till en vinst, inte här åtminstone. Hon behövde tänka över allt, och finna en väg ut ur det hela. Gisborne väntade utanför och hon motstod att sucka.
"Teat får vänta, jag måste återvända till godsett och förbereda det inför kommande friare" ljög hon medan hon begav sig emot sin häst och eskort.