Förmågan att dansa med Pirater (PRS)

Jane gjorde ordning och städade Liens rum då hon hade gått. Hon drog ut på det så länge hon kunde och åt upp frukosten. Nere i käket var det kaos. Det var mat som skulle göras och rum som skulle ställas ordning för gästerna och det kommande bröllopet.
Slutligen kunde inte Jane hitta på något annat att göra så hon tog den tomma frukostbrickan ner till köket.
Där fick hon nästan omedelbart hink och skurborste i handen då yttertrappan ner till borggården. Som om den skulle behöva skuras, det var trotts allt en yttertrappa och en sådan var mer eller mindre smutsig. Men hon tog sin hink utan att protestera, det var drottningens order och hon ville inte stöta sig med henne. Hon hade gjort det ett par gånger och ville hels undvika den bestraffningen.
Hon kom ut på yttertrappan och ställde ner hinken för att sedan börja knäskura trappan.

Lien motstod att sucka ett flertal gånger åt sin fars ord. Förvisso var detta saker hon inte borde kunna, sådant hon lärt sig själv, men trodde han verkligen att hon inte läst på. Trodde han att hon inte visste något om landet hon skulle tvingas flytta, om Joffrey, och hur viktigt det här var. Hon visste allt det, hon visste också mer än hennes far när det kom till sitt nya hem, antalet soldater, antalet adelsfamiljer, hur det styrdes, vad som var viktigt och allt sådant. Hon var lärd av sin far och styvmor hur man var en drottning, och hon hade lärt sig själv hur man styrde ett land, enda problemet var att hon inte skulle få användning av dessa kunskaper, utan endast vara någon man visade upp. Hon visste att Joffrey valt henne för hennes utseende, inget annat. De två länderna behövde inte direkt en allians, det var inget som skadade dem, men inte nödvändigt. Hon tittade upp när hennes far tystnade.
"Jag är så stolt över dig" sa han och log stort.
"Jag vet far" svarade hon med ytterligare ett fejkat leende innan hon lämnade rummet.

"Lien" hennes styvmors röst ekade genom korridoren och hon mötte hennes blick. "De är snart här och du är inte ombytt!"
"Jag har suttit i ett möte med far"
"Onödigt, en kvinna behöver inte vara med i möten" sa hon barskt och Lien hade god lust att bita tillbaka och påpeka att hon var med vid alla möten, men sa inget. "Ta på något som framhäver dina höfter och byst mer, samt dra in magen, vi vill inte att han skall se hur fet du är!"
Med de orden lämnade hon Lien som nästan plockade ner en hjälm ifrån en röstning och kastade på sin styvmor, men istället gick hon lugnt därifrån på jakt efter Jane.

Hon fann Jane vid slottstrappan, inte förvånande.
"Jane, jag behöver din hjälp" sa hon och drog snart upp kvinnan på fötterna. "Hitta någon annan som gör färdigt här"
Hon såg barskt på en soldat, och struntade i vem han fann. Hon brydde sig knappt om de andra tjänarna, spioner åt hennes styvmor, eller fjäskande idioter. Jane var den enda vettiga av dem.
"Jag behöver byta om, och min mors order var något som visade mina höfter och bröst, och något som får mig att inte se så tjock ut. Så något som jag inte kan andas i låter väll rimligt" muttrade hon medan de började gå emot hennes rum.

Jane blev uppdragen på fötter av en mycket, vad hon såg irriterad Lien. Inte för att Lien visade det utåt, men Jane kunde läsa av henne. Hon protesterade inte det minsta, fann att skrubbning utav trappen inte tillhörde hennes uppgifter. Det fanns faktiskt rangordning inom tjänarstaben med och även om hon inte hade befogenhet till att bestämma över någon och skulle ta sina uppgifter utan protester. Så var hon ändå prinsessans tjänarinna och det i sig gav status.
"Självfallet Prinsessan, jag ska bara tvätta av mig först." svarade hon med pliktskyldig röst och en liten nigning varpå hon visade sina smutsiga händer efter skrubbningen av trappan.
Utanför sovrummets dörrar betedde hon sig som en korrekt tjänarinna, inom dess väggar var hon mer fri och sa vad hon tyckte och tänkte.
"Gå till rummet ni, så kommer jag strax." log Jane och svängde av vid trapporna ner till där tjänarna höll till.
Hon letade upp en hink och började tvätta händerna med såpa och vatten för att bli av med allt smuts. Hon avskydde verkligen smuts och hade hon väl bara kunnat hade hon tvättat sig var dag.
Hon torkar sig och är påväg upp till Liens rum, då hon hör ett par raska steg och frasande kjolar.
"Du där, stanna." ryter drottningen i och Jane stannar och vänder sig om med en bugning. Hon hade bott på slottet längre än drottningen och varit Liens personliga tjänarinna och hon hade ändå inte lärt sig hennes namn.
"Ja, ers nåd?" säger Jane leendes och frågandes.
"Gav jag inte order om att trappen skulle skrubbas? Du skulle göra det." fräser drottningen och ger Jane en rungande örfil. Jane ger henne inte en min, drottningen var sådan och Jane avskydde henne.
"Jag skulle hjälpa prinsessan med hennes klänning." förklarade Jane och får ytterligare ett slag, drottningen var märkbart stressad och tog ut det på tjänarna.
"Jaha, och vad gör du här då? Raska på." fräste hon och vänder på klacken. Jane muttrar några väl valda ord då drottningen var utom hörhåll och knackade på hon Lien innan hon klev in.
"Vissa skulle jag skänka som grismat mer än andra." muttrar hon ilsket, dels för det drottningen gjorde mot Lien och dels för henne själv.

Lien granskade rummet, och för en sekund önskade hon inget hellre än att förstöra allt som fanns där, men då det vore ytterst barnsligt och få människor att se undrande på henne, avstod hon. För en sekund undrade hon ifall det kanske skulle få folk att tro att hon var galen och att Joffrey avstod att gifta sig med henne om så var fallet, men hon tvivlade på det. Och om det nu hade skett skulle hennes styvmor bli av med henne på annat sätt ändå, högst troligt genom en "olycka", kanske skulle Lien ta sitt liv, bara för att förstöra för dem alla, men sen kom hon och tänka på Jane, hon önskade inte såra henne. Kanske kunde hon be henne följa efter henne till efter livet, men hon visste att hon aldrig skulle kunna be henne om det. Så hon var helt enkelt fast här. Lien suckade åt den tanken, innan hon gick bort till klänningarna, granskade dem och insåg att hon hatade dem allihop, något hon inte gjort innan. Men hon visste att det berodde på att hon skulle tvingas möta Joffrey i någon av dem. När hon hörde Jane's knackning vände hon sig emot dörren och log emot henne när hon kom in.
"Låt oss inte plåga grisarna så" sa hon och gick sedan bort till sminkbordet. "Välj en klänning åt mig, jag hatar dem allihop just nu"

"Nej, det skulle vara synd om dem då." skrattar Jane till och kliver in i rummet fram till klänningarna.
"Hatar?" frågar Jane förvånande.
"Trodde du gillade dem." sa hon och valde slutligen en i ljust grönt.
"Jag plockade ett par rosa rosor du kan ha i håret med." log Jane mjukt och la fram dem på sminkbordet innan hon kom fram till Lien.
"Du, på något sätt reder det sig. Om annat finner vi på något." fortsätter hon mjukt och hjälper Lien av med klänningen och kysser henne försiktigt. Inte för de hade tid med något sådant nu, men en kyss och några lätta över hals och bröst kunde aldrig skada.
Sedan hjälper hon Lien på med den nya klänningen och fixar med alla underkjolar och drar åt korsetten ordentligt. Korsett var verkligen ett tortyrredskap och många kvinnor bar den, även Jane men inte så hårt då hon faktiskt arbetade.
Sedan började hon långsamt reda ut Liens hår och sätta upp den i konstfärdiga lockar med rosorna instoppade.
"Du ser ut som en ängel." log Jane och kysste henne, för att lugna kvinnans nerver, snart skulle de vara här.

"Vilken annan dag som helst hade jag gjort det" Började Lien utan att le "Men nu är de bara klänningarna som jag kommer förlova mig i, vilket får mig att avsky dem allihop"
Lien tittade på rosorna och sedan på Jane och log stort, hon älskade rosor, något den andra kvinnan visste om.
"Tack, de är underbara" sa hon och tog en mellan sina bleka fingrar, innan hon känner Jane's läppar emot hennes hud och skrattar. "Du vet om att jag kommer vilja ha mer om du fortsätter, något vi inte har tid med nu!"
Lien märker knappt korsetten längre, som om hon var van att inte andas, något super löjligt egentligen.
"Du ser inte så dum ut du heller" sa hon med en låg röst just som trumpeterna genljöd slottet. "De är här"
Lien reste sig upp, samlade ihop kjolarna och tog ett djupt andetag innan hon la en mask över ansiktet, en leende mask som visade vilken lycklig vacker prinsessa hon var, och en som var långt ifrån sanningen.
"Dags att vara den alla tror jag är, och få det här överstökat" sa hon värdigt och lämnade rummet för att röra sig ner emot borggården där Joffrey och hans mannar snart skulle komma in.

Jane ser efter Lien, mer än det hon gjort kunde hon inte göra för henne. Hon önskade dock att hon kunde göra mer. Men Lien bestämde inte över sitt liv och inte heller Jane heller. Jane hade inte heller den ställningen till att göra något alls.
När Lien lämnat rummet städade Jane ordning det sista så det skulle vara bra till kvällen.
Sedan gick Jane ut, stängde dörrarna om sig och gick ner för trapporna för att kunna se då de alla anlände. Hon ville se hur de från hennes nya hem betedde sig och var. Det var trots allt en hel prosotion med människor, halva hovet kunde man tro.
Hon hade inga uppgifter försen till middagen då hon skulle servera. Slottets alla unga kvinnor av tjänarna skulle kläs upp och servera, för att de anländande skulle ha något vackert att se på.

Lien's blick var fäst på raden av människor som valsade in genom portarna, utan att egentligen se dem. allt var ett välbekant skådespel, ett hon inte var intresserad av, inte det minsta. Människorna runt henne jublade och var hänförda när det stora sällskapet stannade framför trappan där de stod. Lien slot ögonen en kort sekund och tog ett djupt andetag, så djupt nu korsetten tillät, innan Joffrey satte av hästen. Mannen var längre än henne, närmare 190, vilket fick henne, trotts hennes längd att se liten ut. Han var nästan 20 år äldre än henne, något som märktest då han inte besatt en ung mans vighet eller kvickhet. Lien visste att hon inte var hans första fru, inte för att det bekom henne lika mycket som allt annat. Nej det störde henne knappt. Det blonda håret hade sällskap av gråa strån på sina håll och han var en aning överviktig, inte mycket men det syntes där han gick emot dem.
"Kung Joffrey" sa hennes far och räckte över handen, mannen tog den hjärtligt och det såg ut som om han hade respekt för hennes far. "Får jag presentera min dotter Lien"
Joffrey's gråa kalla ögon vändes emot henne och den respekt han haft för hennes far försvann, och blicken han gav henne var den man gav ett boskap, men hon log trotts det, så som hon blivit lärd.
"Angenämt sir" sa hon och neg, han nickade och visade att han gillade att hon visade hon respekt.
"My Lady" sa han endast innan han åter vände sig till hennes far och de två männen försjunk i ett samtal.
"Du skulle dragit åt korsetten mer, och visat mer byst" snäste hennes styvmor innan de gick efter.

Jane betraktade mannen och hans följe, mannen som skulle ta hennes Lien ifrån henne. Inte för att Lien var hennes, men han skulle komma emellan det som de hade samman.
Hur det än var gillade hon inte hans uppsyn, han var minst dubbelt så gammal som Lien och verkade inte se på henne mer som ett föremål. Lien förtjänade så mycket bättre än detta.
Tyst ser hon på resten av sällskapet som bestod av män. Det visade ganska tydligt vilken kvinnosyn de hade, kvinnorna skulle stanna hemma.
Plötsligt rycks hon bak och hon vänder sig om, där stod Mary, tydligt stressad.
"Du måste komma nu, vi ska göra oss ordning för att servera." sa hon och mer eller mindre drog med Jane ner till tjänarnas våning. En sista blick slänger hon på Lien innan hon följer med.
Där i rummet är ett tiotal unga kvinnor i full färd med att tvätta sig och husmor inspekterar dem.
"Jane kom hit nu." äger hon barskt och drar i hennes kläder för hon ska få dem av. Jane klär av sig och blir nedtryckt i en balja med iskalltvatten. Inte hade man råd med varmvatten på tjänarna inte. Men husmor skrubbar henne med rotborste och såpa, snart är hela huden rödsprängd och det långa håret luktar gott av såpan. Hon får en handduk att torka sig.
När de och håret torkat får de en skål med gröt för de ska orka resten av kvällen.
Sedan sätts de på enkla vita klänningar med långa ärmar och guldband i midjan som dragits åt med hjälp av korsetter. De får blomsterkrans i deras långa utsläppta hår. De såg alla ut som sköna jungfrur och var bara där för att servera och behaga männen.
Ju mer kvällen led skulle det säkert bli värre av den saken, tänkte Jane och betraktade Mary som bara var 15 år och borde slippa sådant än på ett tag.
Sedan gick de alla ner till köket för att få sina brickor med mat till gästerna.

Lien petade i maten på tallriken framför henne, långt ifrån hungrig, trotts det lilla hon ätit de senaste dagarna, var hon inte hungrig. Hon hade ingen aptit, oavsett att hon blev serverad endast det bästa.
"Det är bra att du tänker på din form" sa hennes styvmor och Lien gav henne ett fejkat leende, som om det var hennes plan hela tiden. Hennes blivande man gav henne en blick, men hon kunde inte avgöra vad han ville säga. Hon sökte med blicken över salen och fick syn på Jane, åsynen av henne fick henne att må lite bättre. Hon såg att många andra i salen hade en bra stund, och människor började bli berusade, hon själv smuttade endast på sitt vin, egentligen hade hon velat bli väldigt berusad, men hon visste att det inte skulle se bra ut. Men sen ändrade hon sig, vad skulle det spela för roll, hon skulle snart åka här ifrån, och det spelade ingen roll hur folk såg på henne, hon skulle ändå tvingas gifta sig. Hon fattade glaset och började genast dricka mer effektivt, för en gångs skull utan att tänka på konsekvenserna.