Pirates Dragon Fantasy och Emma07

Caspian log vänligt mot henne samtidigt som han tog tygstycket och varsamt men med stadiga händer började binda om hennes hand.
"Det kan jag tänka mig", sade han ärligt, han hade visserligen skadat sig några gånger men inte så direkt.
"Hur trivs du här då, när det inte kommer såna som mig mitt i natten och stör arbetet?", frågade han lite retsamt, dels var han nyfiken men också för att han ville prata med henne, hon verkade trevlig. Och söt också för den delen.

Freja såg på honom och mötte hans blick. Trivdes? Det hade hon inte ens tänkt på.
"Hade jag varit här av fri vilja och kunnat meddela min fader var jag är, så hade jag nog trivts." svarade hon ärligt. Hon var orolig för hur fadern klarade sig utan henne jobbande i smedjan, att han skulle vara orolig för henne. Han visste att hon kunde ta tillvara på sig, men han ville nog veta att hon var vid liv. Hon hoppades att han tagit någon till hjälp i smedjan.
"Annars är ju inte precis att diska och laga mat mina älsklingssysslor." fortsatte hon och skrattade till.
"Men att vara ute på havet, se nya platser och allt det. Det älskar jag." log hon, även om hon inte såg mycket av det nere i köket.
"Sen var nattliga smörgåsätare bekräftar är det bara trevligt." log hon och satte sig på bordskanten efter han var klar med hennes hand.

Caspian mötte hennes blick och lade huvudet lätt på sned medans han lyssnade på hennes ord, uppriktigt nyfiken då han fick erkänna att hon verkade rätt så intressant. Han log roat.
"Kan tänka mig det", sade han och nickade instämmande, havet var något han också älskade och stortrivdes på. Ändå längtade han på ett vis till att kunna leta upp sin mor, vart hon nu fanns. Han log roat av hennes sista ord.
"Jag kan inte annat än hålla med, borde nog börja ägna mig åt fler såna här nattliga samtal", sade han roat, också med en lätt retsam ton.

"Gör gärna det, det är få jag kan ha normala och intellektuella konversationer med här." log Freja och flinade tillbaka, men gäspade i nästa andetag.
"Men just nu ska jag faktiskt sova." fortsatte hon. Dagarna för henne var tunga och långa. Hon fick göra allt skitgöra kocken inte ville. Sedan var det tidigt upp för att fixa frukost till alla på båten och sent i säng för att diska och göra ordning allt till nästkommande dag.
Hon gillade livet på piratskeppet, även om hon ännu inte varit med om något äventyr, sett något mer än hav och inte mött något annat skepp. Men hon tänkte inte vara kvar där, alltså i köket. På något sett hade hon tänkt arbeta sig upp, eller ta sig därifrån bara hon inte visste hur ännu.
"God Natt" sa hon slutligen när hon dukat och diskat undan efter honom. Hon tog sig upp för trappan, över däcket och ner för en annan trappa till ett rum där hon och den övriga besättningen sov. Inte kapten och hans son, de hade egna rum. Men hon hade fått en egen hängmatta, det hade hon begärt och tro det eller ej, kapten hade gått med på det. Hon tänkte inte sova på golvet där andra mannar sov. Det var inte alla som hade hängmatta, men något privat ville hon ha.

Caspian skrattade till, log roat emot henne.
"Jag är glad att jag hittat någon som går att tala ordentligt med", sade han roat tillbaks, för uppriktigt så verkade hon som den vettigaste han pratat med hittills ombord. Sen att hon var en söt kvinna dessutom gjorde ju inte saken sämre, men det var inte något sådant han var ute efter.
"Godnatt", hälsade han vänligt tillbaks, såg en sista gång efter henne innan han gick tillbaks emot sitt rum. Han visste att han var ganska lyckligt lottad tack vare att han var kaptenens son, men han kunde ändå känna sig mer ensam av det - han saknade den där gemenskapen som männen verkade ha, bara att ha någon annan än sin far att tala med. Denna gång lyckades han somna nästan direkt han lade huvudet på kudden.

Följande morgon var Freja uppe med solen och stod och rörde i den stora grötkastrullen, för att inte gröten skulle bränna fast. Snart började övriga besättningen röra på sig och kom ner för trappan. De fick var sin skål med gröt och satte sig vid långbordet på bänkarna.
När alla väl var där inne kunde det bli väl högljutt inte nu på morgonen kanske då alla fortfarande var sömndruckna och många även bakis. Men till lunch och middag även om många tog sina tallrikar ut på däck då.
Hur högljudda och bråkiga de än var så gillade hon dem. Vissa hade dock dålig attityd mot henne då hon var bara kvinna, men hon skulle visa dem.
Nu satt hon uppflugen på köksbänken visslandes på en av sångerna männen brukade sjunga och ätandes av gröten.
Hon ville vara en av dem, kunna få bruka svärd, bära byxor och vara ute på däck. En dag kanske, vem visste vad framtiden hade att utvisa.

Caspian var uppe ungefär samtidigt som med resten av männen nästa morgon, då han först talade med sin far. Han hade en enligt Caspian dålig ovana att vilja planera saker redan innan frukost, och han tyckte det var ett under att fadern ens lyckades planera någonting över ljudet av Caspians kurrande mage. Nu hade han visserligen ätit sent kvällen innan, men han var alltid utsvulten på morgonen. Så snart de var klara gav han sig ner emot köket för att få sig mat, lite i tankar då fadern började få alltmer planer. Kanske lite vågade, då han tänkte försöka få tag på en annan kapten som han sedan länge varit ovän med. Han kom ner till köket och log då han fick syn på Freja som han pratat med kvällen innan.
"Hej på dig", hälsade han vänligt.

Freja hoppade ner från bänken och fyllde en skål med gröt till honom.
"God morgon, här är er frukost sir." svarade Freja med en liten bugning. Orsaken var ett bakom Caspian kom hans fader och honom var ingen Freja ville stöta sig med. Visst kunde hon käfta emot besättningen, men dem var hon inte rädd för. Men Caspians far kunde göra vad han ville med henne då han praktiskt taget ägde henne. Hon hade tur att inte bli såld eller utnyttjad som de andra kvinnorna och männen de fångat blivit. Hon hade haft tur och tänkte inte utmana den lyckan.
Hon hällde upp ytterligare en skål med gröt till kaptenen med en bugning innan hon återgick till sin frukost då de satte sig för att äta.

Caspian log vänligt mot henne, av hennes ord och bugning och stegen bakom henne att döma så hade hans far följt efter honom dit. Jaha, då var den pratstunden förstörd åtminstone.
"Tackar", sade han vänligt med ett leende mot henne, tog emot sin mat och gav Freja en liten blinkning, eftersom hans far stod lite bakom honom skulle han åtmisntone inte se det.

Freja rynkande oförstående på ögonbrynen åt honom, vad ville han egentligen? Pojkarna i byn hade betett sig så mot andra flickor, var det något sådant? Men det skulle väl hans far aldrig tillåta?
Dessutom tänkte hon göra allt för att inte bli gravid och det var att hålla män ur vägen. Vänskap ja det ville hon ha, men inte mer än det.
Var det något sådant han och de andra var ute efter kunde de när de stannade vid nästa hamn gå in på närliggande bordell.
Hon hoppades dock att han såg henne något mer än det, deras samtal hade tytt på det.

Snart tömdes bordet på män och Freja sopade snabbt upp, torkade borden och började diska medans kocken Harald förberedde för lunchen. Allt var som vanligt och den enda hon hade att roa sig med var Harald. Han var dock inte den pratgladaste av dem hon träffat. Han var en storvuxen man som var en utmärkt kock men en säkerligen undermålig pirat.