Sorteringen [Privat Zora & Jullan Bullan]

Peter lyssnar lugnt och suckar
-jag kan inte garanetera jag kan få hit henne just nu när dem tar hit dem nya.
sa han och suckar
-men bara fokusera nu på få din dotter trygg, och en sak låt för gott skull inte Filip veta en svaghet, han kommer använda. Du såg vad han gjorde med förra grabben so mstod emot honom. tyvörr belv inte grabben sig själv igen
sahna lugnt. Han såg på datro ncoh öppnar kamerna.
-här
sa han tyst och det var dem nya. sövda än. han skrev tyst in James dotters nam noch hennes allt kom fram
-hon var ett poäng under james, hon e tänkt att komma in till din sortering.
sa han lugnt och såg mot dörren snabbt och suckar tyst
-hon e insläpt här om 20 min. dem ska sorteras bara så jag kan inte hålla mina löften men rätt bekostnad jag fixar din tjej här imorgob eller ikväll beror på pris
sa han tyst

" Jag är villig att betala vad fan som helst bara jag får träffa Ellie" sa James direkt och såg på Peter. Han var bara tvungen att få prata med Ellie och berätta att han skulle göra allt för att hålla deras prinsessa säker från allt och ge henne en sån bra framtid som möjligt.

Odette var i omklädningsrummet och höll på att byta om från sina arbetskläder när hon hörde några röster. Hon smög närmare och lyssnade på det som personerna sa. Hon hörde Peters namn nämnas och alla hennes misstankar blev precis besvarade. Hon slet åt sig sin väska och skyndade ut från omklädningsrummet.

PEter suckar tyst
-jag slutar för idag, men jag fxiar hit henne imorgon
sa han lugnt och såg på James
-du borde gå inann dem misstänker, dem nya sorteras in i enga rum i börjna
sa han lugnt nu och tog sin väska
-Noah stannar nog här, söker du mig säg åt honom med lite sur blick.
sa han lugnt

2

James nickade och gick nu bort till Filip.
" Vi måste prata ensamma" sa han bara kort.

Odette hade skyndat sig tillbaka till sin lägenhet och lämnat sin väska och var nu på väg till Peter. Hon var bara tvungen att veta om Filip levde eller om han verkligen var död.

Filip såg på James kort
-varför det? du pratar inte med mig i vanligt fall
sa ahan kort och ville inte alls prata så gratis


Peter hade precis stuckit och kommit hem, det var sent så han hade tagit sin duch och klätt på sig kldäer och la sig på sängen tyst för försöka sova lite


Felicia hade fått sin placering, hon hade inte varit den som ville men dem hade inget val. dem var påväg till sovsalarnaa

" Min 11 åriga dotter är bland dem nya och om du inte släpper in henne kan jag lova dig att du kommer ångra dig" sa James kallt och tog ett hotfullt steg mot Filip.

Odette hörde hur hennes klackar ekade i korridoren men det sket hon fullständigt in. Hon kom fram till Peters dörr och knakade på hårt.
" Peter" sa hon högt och fortsatte att knaka.

Filip bara roat och rörde sig inte
-vaddå? förväntar du dig att jag ska hjälpa ett barn?
fårgade han kort och la armarna i kors


Peter såg upp.
-aldrig vila
sa han kort och klev ur sängen och öppnar
-VAD?
sa han direkt surt men såg direkt på Odette
-och vem fan e du?
frågade han diret öfrvirrat

" Jag skulle inte vara så kaxig om jag vore du, jag kan ta din roll som ledare när som helst" sa James kallt och tonade upp sig hotfullt framför Filip.

" Det spelar ingen roll vem jag är bara säg mig om Filip lever eller inte" sa Odette direkt och la armarna i kors. Hon var inte här för småprat utan hon var bara här för att veta om Filip levde eller inte.

Filip såg direkt på James och tog ett steg back kort och muttrar kort
-visst men jag garaneterar inte henne säkerhet helt
sa han direkt kort och såg på honom


Peter såg på henne kort
-känner inte tilll någon filip
sa ha och tänkte stägna

" Jo det gör du om du inte vill förlora din roll som ledare" sa James kallt och såg på Filip.

Odette satte direkt sin fot i vägen och sköt upp dörren.
" Det där är bara bullshit, jag vet att du jobbar för båda sidorna så bara säg mig om du vet ifall Filip lever eller inte" sa hon direkt och såg på honom.