A War Between Us [PRS]

"Det hade blivit en onödig strid, om din far valt att starta än" Corvo var inte mycket för öppna strider, då hade han blivit soldat inte lönnmördare. Men kanske skulle kvinnans far anfallit honom utan anledning, om så var fallet var det nödvändig information. Att människor valt att markera ut den här vägen som säker var för honom nu en gåta. Kanske reste de i stora grupper och alverna valde att inte anfalla, eller så var det allt för sällan någon reste mellan städerna den här vägen, och inte med båt.
Corvo kunde inte låta bli att fnysa åt hennes kommentar, som att hans trötthet skulle bero på bristen av mat. Han hade sett sliten ut sedan Jessamine och Emily dog, och han flytt ifrån fängelset, men det visste inte kvinnan. Han märkte att hon försökte vara trevlig, något han inte kunde se någon anledning till, inte någon bra åtminstone. Corvo såg på brödet som för honom var okänt men höjde handen för att tacka nej, trotts hennes vänlighet så litade han inte på henne, och han var inte villig att stoppa i sig något okänt ifrån en främling.
Corvo granskade henne då hon lät håret falla, det fick henne att se ännu oskyldigare och hennes fråga fick henne att framstå som nyfiken, något hon redan verkat.
"Jag är på väg till Karnaca i ett ärende, och då vägen är utmakerad på människornas kartor, valde jag att följa den, då det är den snabbaste vägen till kusten"

Hon tog tillbaka brödet och tog en tugga av brödet han tackat nej till innan hon kastade några smulor på marken och direkt dök där ner fåglar som började picka dem i sig. Leah såg på fåglarna med ett litet leende innan hon vände blicken till den okända mannen.
- men då borde det även stå på kartorna att alver är ett fredligt folk förutom om folk väljer att ta sig igenom våra marker, särskilt om man ser ut som en människa. Jag vet att ni ser en tjusning i att ha ihjäl folk men det gör inte vi alver. Sa hon och såg på honom, hennes ögon var dock inte längre kyliga utan nyfikna och varma.
- Vilka bor i Karnaca? Vad kan man göra där? Frågade hon och vände ner blicken till hästen som buffade med mulen mot hennes hand. Hon log svagt och tog upp ett äpple hon haft i väskan och sträckte till hästen som började tugga det i sig medan Leah mjukt smekte hästen. Hon var av någon anledning inte rädd för mannen, ville han döda henne så hade han väl redan gjort det.

"Det är inte information människorna delger, kanske för att det inte bekommer dem, kanske för att de hoppas på att starta fler krig, att fler raser skall sluta upp, förinta varandra" Corvo var inte säker men han hade sina aningar, seendes hur det var alternativet han skulle valt. "Det finns flera raser som liknas vid människorna, och du själv är inte allt för långt ifrån. Dessutom varnade jag dig för att anklaga någon för att vara människa, många kan ta illa upp av det"
Varningen var tydlig. Corvo hade inga planer på att döda kvinnan på plats, men han visste att andra raser inte skulle haft det problemet, så som varulvar eller vampyrer. Även om alverna var avskurna ifrån andra kanske det var något de borde lära sig.
"Men ja människorna har en tjusning i att ha ihjäl folk" sa han med en bitter ton. Förvisso var det vad han gjorde, men inte av samma anledning. Ras spelade ingen roll för honom, åtminstone inte av de anledningarna som det gjorde för människor. Han tog sällan kontrakt ifrån människor, och aldrig ifall det gällde att döda andra raser, principsak, men han hade trotts allt någon form av moral.
Vilka bor i Karnaca? Han hörde frågan men såg för en sekund ut som om hon pratat ett annat språk, fundersam över frågan. Corvo suckade den här gången.
"Vilka? Mestadels människor, som i de flesta väl kända städer" började han enkelt "Och som i de flesta städer finns det ett uppsko av saker en kan göra, beroende på ens intressen"
Hur förklarade man för någon vad som kunde göras i en stad, om denna någon inte visste? Corvo såg ner på henne igen, osäker på hur han skulle uppfatta henne.

Leah såg på honom och bet sig löst i läppen.
- det finns oerhört många skillnader mellan en alv och människor. Vi lever i all evighet om vi inte dödas, vi bryr oss mer om fred och om djur och växter, vi har enorm kunskap om läkande växter och kunskap om stjärnorna sa hon och hennes blick fastnade på ett sår på hästens ena ben.
- Din häst är skadad, du borde verkligen kliva av så jag kan få hjälpa honom innan du reser vidare, dessutom kan jag berätta vilka vägar du ska undvika om du inte vill bli enormt skadad, det finns fler varelser än alver här vet du sa hon en aning bestämt. Hon lyssnade på vad han sa om staden, att få gå omkring i en stad och göra en massa saker hon aldrig provat på, det skulle vara underbart.
- Jag har aldrig varit någon annanstans än i skogen sa hon tyst, hon kunde aldrig föreställa sig vad det fanns för saker att göra i världen utanför. Hon hade varit ute i skogsbrynet en gång men då hade hennes pappa kommit och stoppat henne och skällt ut henne rejält för att hon tagit sig för långt bort och sagt att hon kunde bli enormt skadad.