tippest & yehet prs

Nej, det tänkte jag inte göra heller, tänker Roman. Yttrar inte ett ord. Han vågar inte riskera något. Om han är otrevlig kan Fuller hur lätt som helst stryka över hans namn på pergamentbiten och dessutom ge honom poängavdrag för något dumt. Låt bli, Rom. Säg inte något onödigt.
”Har inte du lektion nu?” frågar han och vänder upp blicken mot prefekten igen. Roman har ju inte en aning om hur Fullers schema ser ut, men om hans prefektstereotyper är rätt så är killens schema definitivt fullt. Romans eget schema har ju massor av luckor överallt. Nej, han hade valt bort väldigt många ämnen på FUTT-nivån endast för att kunna hinna med extra quidditchträning.
Men om det nu är så att Fuller faktiskt har en lektion som han är redo att skippa för att umgås med Roman, vad betyder det? Plötsligt minns Roman ryktena om Fuller. Att han ligger runt. Herregud, sänder Rom ut sådana signaler?

En rynka stryker sig över pannan, drar samman ögonbrynen en aning innan Elijah viker undan med blicken. Ibland är det rätt jobbigt det där, att kunna läsa av människor så väl. Om han ändå kunde undvika det, för det gör så jävla ont. Uppenbarligen finns det ingen mening till att försöka komma på bättre termer med Roman, hans vistelse i rummet är för nuvarandet oönskad.
"Jo, det har jag." svarar han knappt och drar upp sin väska från golvet, väskan han låtit falla ner från axeln. Den är liten, med en uttöjningsbesvärjelse över sig. Det är väl klart att Elijah borde gå på sin lektion, precis som alltid. Spöktransferens är ändå ett riktigt intressant ämne. Dock hade han tänkt lyfta upp den jämnårige lite, men då det verkar rätt hopplöst finns det ju ingen mening med att fortsätta försöka. Och såklart hade den andre kopplat Elijahs fråga till mängden av rykten som svirrar runt den slanka killen. Det skulle väl alla göra vid det här laget. "Se till att gå på lektionerna imorgon." lägger sextonåringen kort till och vänder på klacken.

Det verkar som att Fuller kan läsa tankar. Herregud, det finns väl säkert en kurs på Hogwarts om hur man läser tankar. Inte konstigt att den läbbigt perfekta prefekten har genomgått den kursen. Eller så är han bara bra med människor, till skillnad från dig, Roman. Det finns den möjligheten också.
Hur som helst förändras stämningen men prefekten verkar inte vilja utdela något poängavdrag ändå. Och tur är väl det.
”Okej”, svarar han lite avvaktande. Hur ska han bete sig? Ska han ens säga något mer? Tack har han ju redan sagt. Skulle bara bli stelt om han säger det en gång till, så han låter bli.
”Du berättar inte för någon om...”, ja, vadå för nåt, Roman? Detta. Så undvikande. Men mer än så vågar han inte säga. ”..detta. Eller hur?” Låter han hotfull? Mjo, ja, hyfsat. Men det är viktigt. Hur skulle han förklara sig då? Det är ju klart att folk inser att även Roman har känslor, men han vill inte bekräfta det för någon. Nej, inte sådana känslor i alla fall.

Berätta för någon? Den jämnårige sextonåringen återupptar Elijahs uppmärksamhet som glidit till den lurviga katten vid hans säng. Jellybean är en knubbig traditional persian, med lurvig, bölande och fläckig päls. Hon kan man väl säga är den enda vännen som han haft regelbundet under sina år, hur förbannat tragiskt det än är. Han fick henne av sin moder dagen innan resan till Hogwarts sattes igång. Åh, hon är så fin.. men väldigt bortskämd också. Bortskämd på mat och sin husses uppmärksamhet, inte för att Elijah riktigt har något emot det. Det är som att hjärnan lagt av en liten stund, blicken fast på kissen som leker med det tjocka täcket, så borta att han glömmer den ställda frågan. Elijah vänder upp blicken mot Roman, blinkar ett par gånger för att återfå uppfattningen, och en rodnad stiger över sina kinder. Jösses, hur länge hade han stått och glott på sin bekymmerslösa katt?
"Klart jag inte berättar för någon." svarar han, försöker att låta så pass oberörd han bara kan. Funkar det? Tveksamt asså. Rom har trots allt en rätt hotfull ton på sin röst. "Om du inte berättar att jag låter dig ligga sängliggande utan att veta varför, förstås."

Vad händer? Fullers svar dröjer. Tick tack, tick tack. Säg något. Något som Rom kan lita på. Fast det är ju ganska svårt att lyckas med eftersom han har grova trust-issues. Ja, enda sedan hans mamma lämnade honom har han haft svårt för att lita på andra människor. Det hela blev ju inte bättre av att hans pappa mer eller mindre också övergivit honom. Ja okej Roman, vi fattar, det är synd om dig. Sluta böla nu.
”Tro mig”, säger han och lägger sig istället ner i sin mjuka säng bland de röda textilierna. ”Det kommer jag aldrig berätta för någon.” Nej, för vem vill bli associerad med Elijah Fuller, ensam i sovsalen utan några som helst till ögonvittnen? Nej, det skulle nog skada Rom mer än Fullet. Visserligen skulle det kanske kunna ta bort den jämnåriges prefekttitel, men hela Romans liv skulle bli förstört. Ryktet hade ju verkligen skjutit till botten.

Om han bara haft blicken kvar på Jellybean, då skulle den besvikna, aningen ledsna ansiktsuttrycket skyddas från Romans ögon. Vad hade Elijah egentligen tänkt sig? Att den jämnårige endast skulle vara schyst för att upprätthålla hans prefekttitel? Även om dessa rykten slingrat runt honom i ett år nu så sårar det fortfarande, hur ska han kunna vänja sig vid något sådant? En ut av skolans slampor endast pågrund av rykten som Jackson påbörjat. Jackson, som femtonåriga lilla Elijah trott sig älska. konstigt det där, hur allt kan gå åt helvete på bara en dag. Men så är det om man är i ett förhållande med den ett år äldre slytherineleven och tackar nej för att ligga. Roman tänker uppenbarligen på sitt egna rykte i skolans korridorer, vem fan vill vara ensam i ett rum med Elijah? Ingen, om man inte är en av de äckel som faktiskt vill ha honom i sängen.
"Okej." svarar sextonåringen med hackig röst och en tom blick mot den andre rumskamraten. Han andas ut. "Tack."

Roman, som trots allt brukar suga på att se och känna av andras känslor, kan se besvikelsen i Fullers ansikte. Tja, det han sa var ju inte sådär jättrevligt. Men det är fortfarande sant. Han kommer aldrig berätta för någon om deras möte. Det skulle verkligen inte gynna honom.
”Jag menar inte så”, säger han sedan. Låter huvudet falla tillbaka ner på sängen när nacken börjar säga ifrån. Han blickar istället upp i taket. Roman, det är exakt vad du menade. Du sa vad du tänkte. Vad du tänker. ”Jag är inte... Gay, bara.” Det är väl sant. Inte för att han är så säker på sin sexualitet. Nej, det kanske låter konstigt men Roman har aldrig haft ett förhållande. Aldrig varit riktigt intresserad. Nej, varken av killar eller tjejer.

Roat skakar Elijah på huvudet, hur bittert det än är så är Romans försök i att ljuga förgäves. Han verkar inte vara så duktig på det.
"Det är okej, jag fattar precis vad du menar." påpekar sextonåringen med ett svagt leende, påtvingat. Även om han har många fina vänner, som inte bryr sig om Jacksons rykten, så är det i princip omöjligt för Elijah att hålla en någorlunda normal konversation med någon. Folk reagerar alltid annorlunda, vissa försöker vara trevliga även om deras hjärna tänker annorlunda, andra kommer rakt ut och visar sitt avsky för honom.. och andra, tja, är en blandning. Roman är ett prima exempel för en sådan. Han känner hur ett sarkastiskt skratt flyr från hans läppar, sluter ögonlocken bedrövat. "Det har jag inte sagt att du är heller, eller hur? Jag förstår, du vill inte bli associerad med mig, men bara för att några rykten påpekar att jag vill hoppa i säng med alla, betyder det inte att jag vill ligga med dig. Du förstår det va?"

Roman kan inte se det framtvingade leendet som tar form över Fullers läppar. Därför kändes det för en sekund lugnt. Fuller fattar. Och Fuller accepterar. Det känns bra. Nu får Roman både vara ifred och så ska Fuller hålla käften. Ja, det känns bra.
Men så kommer det där högst sarkastiska skrattet. Och kommentaren. Hm, aj. Roman tänker inte så. Om Fuller nu vill ligga med allt och alla, varför duger inte Roman till? Inte för att han vill ligga med Fuller men... Nej, det känns bara så dumt att prefekten kan tänka sig ligga med typ alla minus Roman. Då är det ju verkligen jätteroligt.
”Du kan inte bli arg för att man antar att den som ligger med alla även vill ligga med en själv”, svarar han snabbt. Utan att riktigt tänka igenom. För nu lät han alldeles för vass och hård och åt helvete vilket säkert kommer få Fuller att stryka hans namn på pergamentsbiten och dessutom dra en massa poäng från Gryffindor.

I ett försök att hålla sitt sårade ansiktsuttryck borta från ögonen på andra sidan rummet, stirrar Elijah stint ner på sina fötter. Han vill inte visa hur hjärtat sjunker.. men det gör den, varenda gång någon slänger ifrån sig såna där ord. Är det så lätt att tro på rykten? Roman verkar helt övertygad att den jämnårige är den slampa folk fått honom att verka som.
"Inte för att du har något med det att göra," börjar han och ser upp mot den andre, rynkade ögonbryn och vattniga ögon. Elijah har varit med om värre, elever som tvingat sig på honom.. men ändå gör Roms ord förjävligt ont, det går inte att vänja sig. Kommer aldrig att gå. Med ett hackigt, långsamt andetag drar han en hand genom sina mörkbruna lockar som hänger över pannan. "Jag skulle nog inte ha blivit arg om ryktena var sanna, men nu är det så att jag inte legat med någon på den här skolan, alls." han skakar på huvudet, gå bara därifrån. Stick, Roman vill ändå vara ensam, så varför i helvete stannar du och lyssnar på den här jävla smörjan? Du har bättre saker för dig, plugga, gå ut med högstabetyg.. det är viktigare än att få folk att gilla dig, tro på dig. Se på dig. Elijah skickar iväg ett bittersweet leende mot den andre och vänder sig om än en gång. Glöm bort det, sök upp dina vänner.. ja, de förstår dig.