Privat rollspel mellan [user]rollspelargärna[/user] och [user]kanin[/user]

Erik var ensam ute på gatan, plötsligt stod han bara helt stilla. Utan att veta order av det kunde ha varken röra sig eller prata. En känsla han aldrig haft tidigare. Han kände sig så himla sårbar. Men utan att tänka gick han som en zombie mot en helt underbar tjej; han hade blivit helt förälskad. Han stannade bara en meter ifrån henne. Stod stilla i cirka en halv minut och bara glodde. Sedan sa han hallu med nervös röst.

Susie såg hur en kille närmade sig, först blev hon rädd över vem det var men när hon fick se hans ansikte tog hennes hjärta ett skutt i bröstkorgen. Han såg väldigt bra ut och hon kände fjärilar i magen. Hon drog försiktigt en hand genom sitt långa hår och kollade på honom med ett litet leende, visste egentligen inte riktigt vad hon skulle säga.
- Hej! Jag heter Susie sa hon med ett blygt leende och bet sig löst i läppen. Hon kände inte ens honom och ändå pirrade det i hennes mage som att hon känt honom i flera år.

Erik visste inte riktigt vad han skulle fortsätta den än så länge korta konventionen med. Så insåg han att han aldrig presenterade sig.
-Jag heter Erik, sa han snabbt. Samtidigt kände han hur han började rådna. Det var något han aldrig förut gjort; vad han kunde minnas iallafall. Så han började skratta utan att veta varför, han kunde inte ens hejda sig. När han äntligen slutade. Frågade han vad hon gjorde ute på gatan.

Hon kollade på honom, hans skratt var så härligt att hon hade kunnat lyssna på det hela kvällen och när han började rodna så var han ännu sötare.
- min bror är väldigt överbeskyddande så han vill inte att jg går själv men nu sover han så då tänkte jag att jag kan ta mig en liten promenad innan jag ska gå och lägga mig sa hon och ryckte lätt på axlarna, varför skulle hon ljuga?
- jag flyttade hit för bara ett par dagar sen la hon till och kollade på honom.

Han kände sig lättnad när hon svarade som om ingenting hade hänt. Han tyckte att hennes röst lät som en fin melodi, den finaste röst han hört. Han sa,
-Föresten så att du vet, du borde inte ha smygit ut så där. Tänk så skulle du ha träffat på fel person, det kunde ha slutat illa.

Hon höjde ögonbrynet och kollade på honom
- Ursäkta? detta är en öppen gata och jag trodde det var fritt att promenera då sa hon och granskade honom, det var ju inte så att någon ägde denna gatan precis.

Han kände sig dum, eftersom det inre var så han menade.
- Jag menade bara att du borde vara försiktigare; det är trots allt kväll. Man vet ju aldrig vad som kan hända.

Hon nickade bara lite.
- jag antar det sa hon och ryckte lätt på axlarna och granskade honom innan Hon drog koftan tätare om sig eftersom det började bli kallt.

Han kollade på sin klocka och insåg att det var sent. Men visste inte riktigt vad han skulle göra, skulle han stanna kvar eller gå hem. Men tillslut bestämde han sig.
- vi träffas väl igen? Frågade han.