yehet & wolfy [prs]

Efter en stund blev de snällt tillsagda att slå sig ner vid matbordet. Matt lät blicken vandra över maten som mr Ferguson hade lagat. Han hade verkligen gått all in men det var inte honom emot. Det både doftade och såg gott ut. Eleanor ställde intresserat frågor till Kevin och Charles. Hon hade ju hört så mycket om dem så det kändes på ett sätt som om hon redan kände dem. Sådär mycket hade hon inte delat med sig av till sina egna söner så både Matt och Nathan lyssnade med spetsade öron.

Det verkar som att modern till de två bröderna mer eller mindre vet allt om dem. Aningen konstigt och obehagligt? Ja, i Charles tycker åtminstone det.
"Så karate, hur länge är det du gått på det?" Frågar hon, med genuin nyfikenhet i rösten. Charlie är tacksam över det, oftast är det bara tomt prat som sker mellan honom och andra, det är annorlunda nu. Vilket kanske är bra, då de nya människorna i rummet ska bli deras bonusfamilj.
"Tio, är lärare nu." Berättar Charlie med ett stolt litet leende medan han stoppar i sig en bit av laxen. Rätt sjukt när man tänker på det, att han lär ut karate nu.
"Ni två går på samma skola, vad är det du går för linje Matt?" Frågar fadern medan han sippar på sitt vin.

Då hans bonuspappa, det var åtminstone vad Matt antog att han skulle bli, tilltalade honom drog han smått på mungiporna som var tillräckligt för att smilgroparna skulle bli tydliga.
"Det stämmer," nickade han och tog en klunk av det kalla vattnet, "jag går det estetiska programmet, inriktar mig på dans faktiskt eftersom det är något jag gör mycket på fritiden. Jag funderade länge på musik också eftersom det är något jag skulle vilja jobba med inom framtiden, antingen som producent eller sångare. Men jag satt och funderade för länge så linjen fylldes snabbt och jag hade tur som kom in på danslinjen istället."

Estetiska programmet.. Jo, Matthew har en aura som man kan koppla till en estet, vad ska man säga. De är väldigt uppenbara oftast, något som fascinerar Charles. Charles som pluggar alldeles för mycket för sitt egna bästa, och går den hårda, svåra ekonomi linjen.
"Dans? Det gör ju du också Charlie!" Påpekar fadern med ett nöjt leende, att se hur mycket de två sjuttonåringarna har gemensamt. Charlie nickar lätt, jo dans gick han kurser på sen han var fyra, slutade som femtonåring och dansar nu mest i skolans klubb. Rätt jävla duktig, att Matthew också dansar kommer inte som en överraskning.. dansare brukar ha en viss kroppsbyggnad.
"Kan du producera musik då? Vet du hur man gör?" Frågar Kevin med höjda ögonbryn. "Då kan man spela in en låt med din hjälp?" Jo, Kevin gillar musik, även om även han mest fokuserar på skolan.

Matt vände blicken till Charlie då killens pappa påpekade att han också gick på danslinjen. Det skulle förklara varför Matt såg killen rätt så ofta i korridorerna. I samma grupp var de dock inte placerade men vem visste? Kanske någon gång i framtiden. Då Kevin undrade om han visste hur man producerade musik höjde han på ett ögonbryn. Han tolkade nästan frågan på fel sätt, trodde att killen hånade honom eller något i den stilen, men tydligen verkade det som om den äldre av bröderna Ferguson var intresserad av att spela in en låt.
"Jag hänger i studion ibland då jag jobbar på en låt själv, du kan väl hänga med någon dag," föreslog han med en axelryckning, teamet som hjälpte Matt skulle knappast ha någonting emot att hjälpa Kevin. Speciellt inte om låten hade stor potential.

Oj oj oj, Kevin är säkerligen glad att han inte ställde in middagen för att vara med sin flickvän, nej.. uppenbarligen har den äldre brodern precis fått en liten dröm uppfylld. Visserligen vet han själv hur man ska producera musik, lägga ihop allt, få det i samma ljudnivå och låta perfekt. Men det är lättare att ha någon i studion, som spelar in det när han själv sjunger. Charlie låter blicken glida mellan de två, tar en klunk av sin cider med en intresserad blick.
"Skäm inte bort honom bara." Påminner han lätt, ler magert mot Matthew. Nej, brodern studerar hårt på universitet, han får inte förlora fokus. De bägge två sätter mycket press, men den andre behöver hålla sig i skinnet.
"Tror faktiskt det skulle vara nyttigt för er bägge två." Påpekar fadern än en gång, som är en riktigt duktig advokat, men vill inte att någon av bröderna ska gå in i väggen. Charlie har redan gjort det en gång.

Sjuttonåringen vände uppmärksamheten till Charlie igen och lät blicken vila på honom en stund. Tankspritt studerade han det felfria ansiktet. Fräknarna var svaga men märkbara och de mörka ögonen omringades av lika mörka och tjocka ögonfransar. Något som gjorde Matt lite avundsjuk. Då han blev tilltalad igen av fadern slet han blicken ifrån Charles och svarade artigt på frågorna som ställdes, slappnade gradvis av. Det hade inte varit ett så tokigt beslut trots allt att följa med och bekanta sig med vad som skulle komma att bli hans bonusfamilj.

Det är väl lite av ett måste, att uppmärksamt lyssna på svaren som Matthew och Nathan har på Mr Fergusons.. tja, rätt medelmåttiga frågor. Det är väl såna där måste frågor, vad de gör på fritiden och sådant dumt, för att fördriva tiden. För att det inte ska bli stelt. Jo, uppenbarligen är det så, vad kan man förvänta sig? Charlie sjunker ner lite på stolen, rättar till sin pösiga polo tröja och blicken glider for upp mot Matthew när hans fot stöter till hans.. åh jösses, får man ens vara så löjlig? Visserligen är Charles ingenting i jämförelse med neandertalarna i skolan, men att han blir generad över det där? Även om nu sjuttonåringen gjort en hel del mer än tåflirting. Åh gud. En liten rodnad stryker sig över de puffiga kinderna, och han drar polokragen över dem en aning.

För en stund kom Matt av sig då han kände någons fot stöta till hans. Det dröjde inte många sekunder förrän han räknat ut vems fot det var, utan att behöva ta sig en titt under bordet heller. Charlie satt mitt emot honom så det kunde bara vara han. Om inte annat så avslöjade de smått rosiga kinderna killen, trots att Charlie uppenbarligen försökte dölja rodnaden genom att dra upp polokragen. Matt kände sig inte ett dugg besvärad av det hela, förvånansvärt nog, utan då han fortsatte svara på mr Fergusons frågor så lät han sin fot, närmare bestämt hans tår, nudda vid Charlies med jämna mellanrum.

Gud vad patetiskt. Charlie har varit i förhållanden, inte för att just det här något med saken att göra.. Men han är inte det minsta oskyldig som han ser ut, och ändå blir han lite generad över att fötterna kommer i kontakt med varandra. Ögonen borrar ner sig i Matthews, killen han bara sett i korridorerna, killen som antagligen kommer bli hans bonusbror. Det normala är väl att dra bort sin fot, glömma bort den lilla, betydelselösa handlingen och fortsätta lyssna på konversationen. Dock verkar det som att den jämnårige inte har det i åtanke tyvärr, vilket gör Charlie lite mer generad. Men betyder det att han ger sig och drar tillbaka foten? Man kan ju tänka att han är smart nog för det, men icke. Medan öronen lyssnar på konversationen i fjärran låter han sin fot stryka sig över Matthews, det kanske inte är den kändaste typen av flirting. Men men. Foten rör sig över Matthews, tårna stryker sig över hans, och de har inte ens sagt ett endaste ord till varandra?