rollspelare & wolfy prs

Margaret muttrade något om oförskämd prinsessa, hon försökte inte ens dölja det faktum att hon inte än så länge hade några vidare höga tankar om Estelle och vände därefter på klacken. Hon försvann in med sina hovdamer i spetsen. Drottningen baserade ofta sina åsikter om någon efter första intrycket så det såg inte sådär superbra ut för skottarnas blivande drottning. Det var kungen som hade fattat beslutet om att hans son skulle gifta sig med henne.
”Hur gick resan?” frågade Nico. Han hade studerat engelska, bland annat, sedan han var liten och behärskade det nästan lika bra som hans modersmål.

Estelle såg efter drottningen och bet sig hårt på insidan av kinden, behövde få henne på sin sida ifall hon ville vara någorlunda nöjd i det franska hovet. Hon vände sedan blicken mot prinsen och log förvånat då han behärskade hennes egna modersmål, den lilla svaga brytningen var något otroligt gullig däremot.
"Den gick bra, lite långtråkig men jag menade det jag. Ert land har otroligt vackra landskap." log hon och granskade honom noggrant innan hon vände fram blicken. Hon hade inte alls förväntat sig att han skulle se så bra ut, hon hade ju inte heller kommit in med en positiv inställning till bröllopet men hans utseende underlättade en aning.

”Ja, Frankrike är otroligt vackert så här om våren. Men vänta tills sommaren.” Då allt verkligen blommade ut på sommaren var det en fröjd att beundra landskapet. Nico kastade en blick på henne över axeln, försökte gå lite långsammare så det inte skulle vara alldeles för uppenbart att han ville få det hela överstökat så snabbt som möjligt. Då de ett flertal långa korridorer senare stannade upp var det utanför dörren till rummet som skulle fungera som Estelles.

"Jag har hört om sommaren här, det blir nog spännande att se om det är lika vackert som jag tror." Hon förstod verkligen att han inte alls såg fram emot äktenskapet, hon hade i stort sett stormat in i hans liv och avbrutit alla relationer han hade med kvinnor på hovet, vilket hon antog att han hade. Hon stannade upp framför dörren och bet sig hårt på läppen innan hon tittade på honom med ett leende. "Jag ber om ursäkt för att ha stormat in som jag gjort, jag vill inte att du ska känna att du på något sätt ska ändra ditt levnadssätt för min skull." Det hade inte undgått henne hur några kvinnor hade slängt blickar efter honom, ifall det bara var ensidigt eller inte visste hon verkligen inte men hon ville bara att han skulle veta att hon inte brydde sig om vad han gjorde på sin fritid.

"Det gör jag inte heller," svarade han stillsamt och knäppte händerna bakom ryggen. Det var ju bra att hon inte hade några förväntningar om att han skulle ändra på sina sätt och vanor för hennes skull. Han hade inte bett om att hon skulle vara där och skulle det inte vara för hans far skulle hon med högsta sannolikhet heller aldrig ha satt foten i det franska hovet. "Mitt rum ligger i andra ändan av korridoren, om du av någon anledning skulle behöva mig." Nico bugade sig lätt innan han vände sig om och gick därifrån. Han hade gjort som hans mor bett honom om, hennes hovdamer skulle snart göra Estelle sällskap och hon var en stor flicka som klarade sig själv.

Estelle log bara som svar och böjde lätt på huvudet innan han gick därifrån. Hon gick in i sitt rum och suckade lågt, ville inte alls vara där. Hon drog frustrerat händerna genom håret och slog sig ner på soffan som var i rummet. Hon tittade upp när dörren öppnades och hennes damer klev in, hade inte förväntat sig att de skulle lämna allt i Spanien och följa med henne men hon uppskattade det otroligt mycket. De satte sig ner vid henne och de började prata lite om allt möjligt, mest om prinsen. Tiden flög nästan förbi och när det var dags för middagen så hjälpte damerna Estelle att se pigg och fräsch ut innan de följde henne till matrummet. Prinsessan passade på att granska målningarna som hängde på väggarna, hade alltid gillat konst så hon skrev upp en mental anteckning att ta en dag där hon utforskade slottet och såg sig omkring.

Med ett snett leende på läpparna gick han fram till sin säng och drog bort täcket. Ett par gröna ögon mötte hans blick följt av ett litet fniss. Adele var en adlig tjej som spenderade ganska mycket av sin tid på slottet. Hennes förhållande till kronprinsen var ganska komplicerat: kort och gott var hon en älskarinna.


Till kvällen dök en tjänare upp med kläder åt honom igen. Det var otroligt fånigt enligt Nico att hela tiden byta kläder men hans mamma skulle med vass ton påpeka det vid middagsbordet, så han tänkte vara henne till lags också ikväll. Väl nere matsalen böjde han sig ner för att pussa sin mor på kinden innan han satte sig ner tillrätta. Kungen sken upp i ett stort leende då Estelle dök upp med sina hovdamer.
”Nå, börjar det kännas som hemma för dig redan?”

Estelle satte sig ner och log vänligt mot kungen, visste att han inte var den absolut trognaste mot sin drottning och kunde inte göra annat än att hoppas på att hennes framtid inte såg lika dyster ut.
"Ja, absolut men jag måste fråga... Finns det någon möjlighet att få hit någon språklärare? Min franska måste förbättras." sade hon försiktigt och log försiktigt mot kungen. Det var lite pinsamt att vara sämre än alla andra, även fast omständigheterna var annorlunda för henne. Hon log svagt och sneglade mot drottningen, behövde verkligen få henne att tycka om prinsessans närvaro då hon fick starka negativa vibbar ifrån henne. Hon fuktade sina läppar och log tacksamt mot en tjänare som hällde upp vin åt henne.

”Det måste den verkligen,” anmärkte Margaret med ett småkyligt leende på läpparna, ”och det inom en väldigt snar framtid.” Hon började äta av maten och himlade knappt märkbart med ögonen då hennes make började prata om vilka positiva förändringar en allians mellan Skottland och Frankrike skulle föra med sig. Nico log svagt mot prinsessan, tyckte nästan lite synd om henne. Hon var i en tuff situation som kommit till ett främmande land och omringades av främmande människor som talade ett språk hon inte behärskade något vidare. Till på köpet visade drottningen, som hade väldigt stor makt både innanför och utanför hovet, ganska öppet vad hon tyckte om Estelle. Vilken mardröm.

Estelle höjde förvånat på ena ögonbrynet, tyckte det var lite smått roande att drottningen var öppet emot henne. Carlos mor hade också avskytt henne när hon kommit till det spanska hovet, så det var inte en främmande situation. Hon fuktade sina läppar och började lugnt äta medan hon samtalade med kungen, hon var inte särskilt insatt i avtalet mellan länderna men hennes far hade sagt att det var bättre än hennes avtal med Spanien så det fick duga för henne. Hon la ifrån sig besticken när hon ätit klart och la händerna i knät, fick ju inte lämna bordet förrän kungaparet beslutat sig för att själva lämna.