prs wolfy & rollspelare

"Tro mig, det är mycket." flinade han till och lutade sig fram istället för att komma henne närmre. Han smekte lätt hennes kind, inte för att han kände något riktigt men för att han tyckte om hur hans hand såg ut mot hennes kind. Även det brukade han fantisera om, hur det skulle kännas att röra vid någon så vacker och underbar som Stella.

Hon glömde för en kort stund bort att andas då han utan förvarning lurade sig närmare och smekte hennes kind. Hon förde upp sin hand för att lägga den över hans innan hon log rart mot honom, flyttade bort den för att kunna återgå till att äta upp det sista hon hade kvar.
”Kanske jag nappar på ditt erbjudande, trots att jag förväntat mig en promenad i parken.”

James log svagt och kollade på henne en stund innan han lutade sig bakåt igen, började äta lite av mackan. Han log smått åt hennes svar och nickade lite.
"Nästa gång blir parken, ska se till att be en liten bön till Gud så vädret är lika soligt som du." flinade han och granskade henne.

”Det är allt jag ber om.” Stella lutade sig tillbaka mot soffans ryggstöd för att plocka bort några smulor som fastnat i håret. Hon sträckte sig sedan efter sin kaffekopp och fixerade blicken på James. ”Vet du vad? Jag är glad att jag träffade dig.” Hon trivdes bra i hans sällskap, påminde sig mentalt om att tacka Celia som hade presenterat dem för varandra. Hon skulle aldrig själv ha hittat tillräckligt med mod för att ha gått fram till honom.

"Jag är helt övertygad om att Gud hade lyssnat på dina böner, omöjligt att han skapat något så vackert för att ignorera dess önskemål." flinade han och ryckte på axlarna innan han lätt höjde på ögonbrynet åt henne. "Vad är det här? Ska du fria snart?" skämtade han, antog att hon visste att han kände detsamma. Han hade fastnat för henne redan första gången de träffades.

”Är du så här trevlig mot alla du går och fikar med eller är jag ett litet undantag?” Alla hans komplimanger, som inte verkade beröra honom alls, gjorde henne väldigt generad. Det kom från någon som såg ut som ett riktigt mästerverk, vem som helst skulle ju bli till sig. ”Jag kan inte avslöja mina planer för dig, förstår du väl,” skrattade hon och torkade sig om munnen med en servett.

"Du är faktiskt den enda som fikar med mig, jag är inget vidare sällskap egentligen förstår du- du minns ju första gången vi träffades, hur mycket sa jag egentligen?" flinade han och höjde på ena ögonbrynet. Han hade kanske sagt fem ord totalt den kvällen. Hur hon fattat intresse för honom var något som aldrig skulle vara begripligt för honom.

”Om man är tyst så är det oftast för att man har mycket att säga, men inte vet hur man ska formulera sig.” Det var åtminstone så hon brukade känna sig, beskrivningen skulle kanske inte passa in på James. Han var inte en i mängden utan han var annorlunda, och det givetvis på ett bra sätt.

"Jag brukar vara tyst ifall jag inte har något uppriktigt att säga." sade han och kollade på henne, det var en halvsanning. Han kunde absolut ljuga, speciellt när det kom till det hela om att han var en fallen ängel men han yttrade sig sällan om saker ifall det inte var sant. När det kom till komplimangerna som hon fått, kunde han ärligt berätta att han menat varenda ord.

”Och när det kommer till komplimangerna du gett mig?” Egentligen så tvivlade hon kanske inte direkt på att han menat dem, men det kändes lite för bra för att vara sant att James hade fått upp sitt intresse för just henne. Men hon klagade verkligen inte. Stella strök tungan över tänderna innan hon reste sig upp för att städa bort brickan från bordet.