Hogwarts (privat)

Grace gick bort genom korridoren och mot Gryffindors Sällskapsrum. När hon klev in såg hon att det var lite annorlunda, dörrarna till sovsalarna var större, och när man öppnade den fanns det fler dörrar, med namn på dem. Hon hittade dörren där det stod ”Grace Swan och Gareth Covington”. Hon öppnade den och sovsalen såg ut som vilken som helst, men med endast två sängar. Hon släppte in Crupen och tog fram till trollstav. Hon trollade fram två skålar, en med vatten och lite mat. Hon vände sig till Gareth.
”Vi får nog köra i skift vem som kollar till henne, och gå ut med henne på promenad. Jag antar att du kan värmebölja-trollformeln? Så hon inte fryser ihjäl där ute” sa hon och nickade mot fönstret, där snön yrde ner. Vintern var inte hennes favorit årstid, speciellt för att man inte kunde spela Quidditch. Träna gick ju, men ingen ville stå ute i kylan och titta på en match. Spelarna rörde ju på sig, så de blev varma. Men det jobbigaste med vintern var ju ändå kylan, och att snön var blöt. Hon tittade ut genom fönstret och vände sig sedan om mot dörren.
”Jag har förvanlingskonst nu, jag vet inte vad du har, men ska vi ses här efteråt så hon får sällskap?” frågade hon motvilligt. Hon ville inte spendera sina raster med Gareth, men vad skulle hon göra? Crupen fick ju inte lida för att hon inte ville umgås med honom. Hon suckade och rättade till hennes kjol.

Grace sa inget medan de gick till sovsalen, det gjorde inte Gareth heller. Bakom sig kunde han hela tiden höra Kai glatt prata med sin partner om uppgiften. De sa saker som att det skulle bli jättekul och att det var den enklaste uppgiften någonsin. Lätt för dem att säga. Gareth hade lust att dra ner hastigheten så Grace gick iväg utan honom och han hamnade med sina vänner, men självklart var han alldeles för artig för det.
När de kom fram till sin nya sal blev Gareth lite sur på skolan. Hans säng och hans saker var flyttade till det nya rummet. Han fattade sängen, men sakerna tyckte han faktiskt kunde ligga kvar i säkerhet i pojkarnas sovsal. Om Crupen förstörde nått till en nivå då det inte gick att laga skulle han gå till rektorn. Han sneglade på Crupen och la på minnet att hitta formler som tog bort djurhår från kläder.
När Grace pratade om att gå ut med hunden tittade Gareth skeptiskt på henne. Det tog väldigt lång tid att ta sig ner till ytterdörren från tornet. Tid Gareth inte hade över efter alla läxor och prefekt arbete. Hans plan om Crupen behövde gå på toa var att ta de till toan och få den att utföra sina behov i nått hörn och sedan använda en försvinnande förtrollning. Det kändes inte hygieniskt, men allt försvann ju trotts allt, så egentligen var det inget problem. Han funderade på att säga det, men bestämde sig för att hålla det för sig själv. Hade Grace lust att springa ut hela tiden fick hon göra det. Och så länge promenaderna inte innebar att gå så långt som till sjön klarade sig Crupen säkert.
”Ja det blir bra.” Gareth skulle såklart föredra att han inte behövde göra något alls med tanke på hur mycket Grace verkade gilla Crupen, men det hade såklart inte varit rättvist. ”Jag har också förvandlingskonst nu.” Förvandlningkonst var Gareths favoritämne, det var ämnet han hoppades att kunna bli lärare i. ”Och det kan nog vara bra…” Han hade ingen aning om hur mycket uppmärksamhet Crupar faktiskt behövde. Han visste det mesta praktiska, som vilken mat de behövde, vilket klimat de levde i och att de var väldigt lojala mot magiker, och aggressiva mot mugglare. Det fick honom inte att gilla Crupen mer, det påminde honom om dödsätarna från förr. Men om att umgås med djuret skulle ge honom högre betyg var det det han skulle göra.
”Borde vi ge den ett namn?” Gareth tittade på Crupen. Han skulle inte ha nått emot att bara kalla den Crupen, och det var så långt hans fantasi sträckte sig, men det kändes som om ett riktigt namn skulle imponera professor Smith mer.

Grace tittade ner på Crupen, som såg glad ut.
”Ja, ett namn kan väl hon få, några förslag?” frågade hon och tittade på Gareth. Hon tittade på Crupen igen.
”Karsi?” föreslog hon och ryckte på axlarna. Namn var inte hennes starka sida. Hon hade haft en hamster som hade hetat Lillen när hon var liten, i brist på fantasi.

Grace gick fram till sin säng och tog upp sin förvandlingskonstbok och lade ner den i skolväskan. Hon gillade förvandlingskonst, det var ett av hennes starkaste ämnen. Det tillsammans med försvar mot svartkonster och trollformellära. Resten av ämnena var hon okej i. Hon tittade ut genom fönstret igen, och snön virvlade fortfarande förbi. Hon tittade på klockan. Hon var en tidspessimist, så hon ville alltid gå tidigare än vad som behövdes.
”Jag går nu i alla fall” sa hon och gick ut ur rummet. Hon gick genom det tomma uppehållsrummet och klev ut genom porträtthålet. Lite längre ner i korridoren mötte hon upp Eric som stod och väntade på henne.
”Så, vad tycker du om uppgiften?” frågade han och Grace ryckte på axlarna.
”Crupen är söt, men min partner är stel som en pinne” sa hon och suckade. Eric skrattade.
”Han föll inte för Grace-charmen alltså?” frågade han och Grace frustade till.
”Inte riktigt” sa hon och skrattade. Eric flinade.
”Vänta tills han får höra dig snacka i sömnen” sa han och Grace boxade honom på armen och skrattade sarkastiskt.

De gick tillsammans ner för trapporna och bort till förvandlingskonstklassrummet. De satte sig i mitten av klassrummet och Grace lyssnade noga på vad läraren sa, det var som sagt ett av hennes starkaste ämnen. Den praktiska övningen för dagen gick bra för henne, och hon var nöjd med sin prestation.

Gareth nickade medhållande för namnet Karsi. Det dög.
Gareth drog fötterna efter sig för att ge Grace ett ordentligt försprång. När hon var ute ur rummet la han en snabb skyddförtrollning på sin koffert så Karsi inte kunde komma åt den och förstöra han saker, eller håra ner dem.
När Gareth kom ut ur rummet han hörde hur Kai fortfarande höll på att gulla med sin Crup i sitt egna rum. Gareth ville prata med honom, men att gå till rummet hade slösat mycket tid, och började han inte gå mot förvandlningskonsten nu skulle han riskera att bli försenad. Kai hade valt att inte ta futtexamen inom förvandlningskonst så nu hade han håltimme. Som tur var hade Sonia fortsatt med ämnet så Gareth behövde inte vara ensam.
Att ta sig till lektionen fick han däremot göra själv, i alla fall till största del. Halvvägs dit kom några andra års elever och frågade om hjälp att hitta till ett klassrum de inte hade varit i förut. Trotts att de yngre eleverna inte var några han riktigt hade haft kontakt med tidigare blev han inte alls lika stel när han gav de vägbeskrivningen som han blev av att bara prata med Grace.
På trappavsatsen till våningen där de hade förvandlningskonst väntade Sonia.
”Du kommer från fel håll”, upplyste hon honom. Klassrummet han hade varit i tidigare låg några våningar längre ner.
”Jag var tvungen att lämna uppgiften på rummet”, sa Gareth med en liten suck.
”Om ’uppgiften’ är en död drake som ni slogs mot under er lektion kommer jag bli såååå avundsjuk!” skämtade Sonia medan de började gå mot klassrummet.
”Ja ni hade rätt, vi slogs mot drakar och jag vann”, sa Gareth ironiskt.
”Vad coolt! Låt mig gissa… Kai är död nu va?”
”Japp, stackarn hade inte en chans. Han blev uppäten på en gång, men jag fick min hämnd.”
”Sorligt… Men jag tror vi båda visste att det bara var en tidsfråga innan detta hände. Jag är bara förvånad att det inte hände tidigare.”
”Det är väl på grund av bristen på drakar.” Båda skrattade till lite.
”Men på riktigt, vad gjorde ni?” frågade Sonia. Gareth berättade nedstämt om cruperna. ”Det låter ju inte så illa”, sa hon uppmuntrande.
”Kanske inte, men jag jobbar ihop med Grace…” Det fanns inga i närheten, men Gareth var ändå noga med att sänka rösten.
”Jag förstår inte vad ditt problem med henne är, hon är faktiskt helt okej.”
”Hon är väldigt oartig och respektlös”, klagade Gareth.
”Men kom igen, du vet din döde vän Kai Hunt? Var han särskilt artig och respektfull?”
”Det är svårt att minnas hur han verkligen var som levande, men i mitt minne var han perfekt.” Gareth insåg ändå att hon hade lite av en poäng. Kai kunde vara väldigt dryg och tanklös, men det var mycket lättare att acceptera eftersom att de var vänner. Skulle Kai hållit på som han gjorde utan att de var de skulle Gareth kanske inte gilla honom. Det fanns säkert en läxa Gareth kunde lära sig i det, men de kom fram till klassrummet så han kunde inte fundera på det.
Gareth tittade inte en enda gång mot Grace under lektionen, och lyckades glömma att de jobbade tillsammans. Han hade därför en väldigt trevlig och lärorik lektion. Han kunde tydligt se framstegen efter all sin övning, vilket var en av de bästa känslorna i världen.

Lektionen flöt på och Grace kände sig riktigt nöjd. När lektionen var slut reste sig hon sig upp.
”Vi måste kolla till Karsi” sa hon och Eric flinade.
”Fint namn” sa han och Grace räckte ut tungan åt honom. Han svingade sin bok mot henne och hon duckade. Han skakade på huvudet och de gick ut från klassrummet. Väl där ute så hördes en massa ljud. Grace tittade längre ner i korridoren, och såg två tredjeårselever, en från Slytherin och en från Gryffindor, reta en Hufflepuffelev som verkade gå andra året. De skrattade och hufflepuffeleven såg rädd ut, och situationen gick från verbal till våldsam. Slytherineleven kastade en trollformel som sprutade vatten på hufflepuffeleven, och Gryffindoreleven skrattade bredvid. De få elever som stod i närheten låtsades som om de inte märkte något. Grace kände hur arg hon blev, fega idioter.
”Varför gör ingen något?” fräste hon och sprang fram. Hon tog tag i Slytherinelevens axel och drämde in honom i väggen. Hon höll fast honom och stirrade på honom med hennes ansikte bara centimeter från hans. Han såg chockad ut, han hade definitivt inte varit beredd på att någon skulle reagera.
”Om jag ens ser dig titta mot henne igen så ska jag se till att du inte går kvar här länge till” sa hon och tittade på Gryffindoreleven, som såg skräckslagen ut.
”Det gäller dig också”. Slytherinkillen slingrade sig ur hennes grepp och sprang tillsammans med Gryffindortjejen. Grace vände sig om och satte sig på huk vid Hufflepuffaren.
”Är du okej?” frågade hon och tjejen nickade, hon var lite skakig. Grace hjälpte henne upp och med hjälp av sin trollstav så blev tjejen torr.
”Kom. Jag följer med dig till rektorn så pratar vi om vad som hände” sa hon och log mot tjejen, som nickade uppskattande. Tillsammans gick de vidare genom korridoren. Hon tog upp tjejen till rektorn, förklarade vad som hände och rektorn tog över därifrån. Grace gick tillbaka ner och började röra sig mot Gryffindortornet, Gareth skulle säkert vara sur för att hon kom sent, men hon brydde sig inte. Hon hade gjort en bra gärning. Hon avskydde folk som var elaka mot varandra, det fanns ingen anledning. Att vara dryg var en grej, men rent av elak var på en annan dimension. Hon kände hur hon fortfarande var arg och irriterad, och hon ville bara komma ut i den friska luften och andas lite.

Efter lektionen stannade Gareth och Sonia för att prata lite om teorin med läraren. Eller Gareth pratade i alla fall Sonia stod mest otåligt och lyssnade. Det hade varit en riktigt intressant lektion och Gareth var ivrig på att lära sig mer. Läraren verkade uppskatta hans nyfikenhet och gav honom lite tips på vidare läsning.
Läraren i förvandlningskonst var antagligen Gareths absoluta favoritlärare. Hon var en lärare som verkligen brydde sig om sitt ämne och elevernas prestation. Hon var ganska gammal, så förhoppningsvis behövde Gareth inte vänta allt för länge om han verkligen ville bli hennes ersättare, men han kände sig elak när han tänkte på det.
Det var inte förrän Gareth hade pratat klart och han och Sonia kom ut ur klassrummet kom han på att han skulle kolla till crupen. Han hoppades Grace inte skulle tro att han sköt på det med flit. Hans känsla av plikt skulle antagligen inte ens låta honom göra det. Som tur var var rasten ganska lång, så Gareth skulle hinna titta på crupen i alla fall.
Sonia följde med honom till tornet, alla tre vännerna skulle ha samma lektion efter rasten, så hon hade inget bättre att göra.
Tornet var nästan tomt, förutom tre fjärdeårs elever som satt och skrattade vid brasan, och två sjundeårselever som satt och skrev och såg väldigt stressade ut. Gareth skyndade sig fram till den nya sovsalen. Karsi låg och sov på Grace säng, men Grace var inte där.
”Grace?” frågade han lågt för att inte väcka crupen. Den rörde sig lite men låg kvar. Gareth lämnade tyst och lite irriterat rummet och gick tillbaks till uppehållsrummet. Hade Grace kommit, sett att den sov och sedan gott iväg? Hon måste ju ha kommit innan honom. Gareth skulle förstått henne om hon gjort det och sedan lämnat en lapp eller något som förklarade situationen, även om han inte skulle uppskatta nu, men att inte säga nått alls var otroligt ohyfsat.
Sonia hade satt sig på en av sofforna, och Kai hade äntligen lämnat sitt rum och satt bredvid henne.
”Gary, ge mig din läxa!” sa Kai så fort han såg Gareth.
”Hej på dig med, lektionen var trevlig, tack för att du frågar.”
”Oj, förlåt, goddag o store Gareth Covington, du är så generös som förgyller vår existens med din närvaro. Kan jag snälla få se din örtlära läxa, det skulle vara en stooor ära.” Kai hoppade upp på fötterna och bugade stort.
”Håll käften”, muttrade Gareth och kastade sin läxa på den flinande Kai.
”Din våldsamhet är inte mer än jag förtjäna o stor…”
”Jag kommer ge dig straffkommendering, jag svär.” Kai skrattade och satte sig igen.
”Tack mannen.” Han började skriva av läxan.
Sonia och de tre fjärdeårs eleverna började också skratta. Gareth kastade en misstänksam blick mot de yngre eleverna. Han kände igenom dem som några av de jobbigare eleverna, som inte verkade förstå koncepten av läggdags, skoluniform eller läxor. De tog varje chans de fick att skratta åt honom, antagligen som hämnd till alla poäng han hade dragit av från dem. När de såg att han tittade på dem vände de oskyldigt bort blicken för att fortsätta fnissa. Det störde Gareth egentligen inte särskilt mycket. Han satte sig bredvid Sonia.
”Grace verkar ha övergett mig.” Han tänkte ändå stanna i uppehållsrummet tills de verkligen behövde gå, bara ifall Grace skulle komma tillbaka. Annars skulle han vara lika illa som henne.
”Och du verkar ha övergett din crup”, sa Sonia.
”Den sover, jag ville inte störa den.”
De började prata om förvandlingskonst lektionen. Gareth blev på bättre humör, trotts att han fortfarande var irriterad över hela uppgiften.

Grace suckade och tittade på klockan, hon var inte så försenad, men ändå. Hon ryckte på axlarna, om Gareth blev sur så fick han väl bli det, hon behövde inte böja sig efter honom. Hon kliade sig på halsen och började röra sig mot Gryffindortornet. Hon var fortfarande förbannad på vad som precis hade hänt, och rektor McGonagall (antar att vi kör efter HP-tiden) hade blivit lika arg. Förhoppningsvis skulle hon göra någonting åt händelsen, och att tjejen som hade blivit utsatt mådde bra. Hon gjorde en mental notering att hålla lite extra utkik efter henne i korridorerna. Hon bet sig i läppen och tittade på alla människor som gick genom korridorerna. Eftersom det var så kallt utomhus ville folk inte gå ut på rasterna, så de höll sig inomhus. Det resulterade i att korridorerna alltid var fulla med folk under rasterna.

Grace svängde höger och träffade på sin kompis Julia, som var ett år äldre och som också var på väg till Gryffindortornet.
”Jag hörde om din heroiska insats” sa hon och log lite. Grace flinade.
”Tja, man tackar ju inte nej till att sätta idioter på plats” sa hon och Julia skakade på huvudet. Grace berättade för henne om uppgiften som de hade fått. Julia nickade.
”Jag hörde om det från David förra året, de hade en likadan. Han hamnade heller inte med någon som han tyckte var så rolig att umgås med, men de löste det” sa hon och log uppmuntrande mot Grace, som suckade.
”Ja, men hans partner gick säkerligen inte att jämföra med en avbruten kvist” sa hon och Julia skrattade.
”Gareth är inte så farlig. Jag har inte pratat med honom i många sekunder, men jag fick känslan av att han är ganska trevlig ändå” sa hon och Grace fnös, det hade han i alla fall inte visat henne än så länge. Visst, de hade inte hunnit umgås speciellt mycket, men Grace hade svårt att tro att tiden skulle vara till hjälp i denna situation.

De två vännerna gick in genom porträtthålet och in i sällskapsrummet, där några elever satt. Grace vinkade till en av sjundeårseleverna, som såg helt förstörd ut där hon satt och pluggade. Julia skakade på huvudet och satte sig med dem. Grace skannade rummet och såg Gareth med sina vänner. Hon log och hälsade på Sonia, de bodde ju ändå i samma sovsal och hon var trevlig. Hon vände sig mot Gareth.
”Hej, jag fick lite förhinder på vägen. Har du kollat till Karsi?” frågade hon och tvingade på ett leende på läpparna.

Efter att Gareth och Sonia hade pratat ett tag om lektionen tog Gareth fram deras lärobok inom talmagi för att plugga. Han hade svårt att koncentrera sig, fjärdeårseleverna vid brasan var alldeles för högljudda. Gareth brukade inte plugga i uppehållsrummet, det var trotts allt inte förbjudet att prata där, så det var inte värt att be folk om det.
Han tittade upp efter några minuter och såg att två av fjärdeårseleverna hade knäppt upp sina skjortor. De hade vita tröjor under, det var inte lika illa som det skulle kunna vara. Men det var inget Gareth tänkte acceptera under en skoldag.
”Lia! Dan! Käpp genast skjortorna igen!” sa han högt. Lia och Dan hoppade till, men när de kommit över chocken började de skratta.
”Men det är ju varmt”, klagade Lia.
”Sitt inte så nära elden då!” sa Gareth lite för irriterat. Han försökte att aldrig låt bitter eller irriterad, för han visste att ingen tog honom på lika mycket allvar då. Men att han tvingades sitta och vänta på en person han inte ens ville träffa i ett rum han helst lämnade gjorde honom inte på bra humör. Lia och Dan knäppte sina skjortor men verkade bara roade av situationen.
”Chilla Gary”, muttrade Kai. Gareth suckade.
”Ska försöka…”
Genom ett under lyckades han faktiskt. Han fortsatte läsa och tittade inte ens på de irriterande, och till sist kom Grace. Vilket förvånade Gareth. Han ställde sig snabbt upp för att vara på hennes nivå och tittade på henne med en stel blick.
”Ja, hon sover. Vad hände?” frågade han lite för strängt. Som om han höll på att skälla ut en yngre elev. För en gångs skull orkade han inte riktigt bry sig om hur han lät. Hans ord var inte fel, och han hade anledning till att vara irriterad. Även om Grace hade en anledning hade Gareth tvingats in i en situation han inte uppskattade.
Gareth la armarna bakom ryggen. Han gjorde det för att hindra att lägga armarna i kors. Hans föräldrar sa att det var väldigt ohyfsat att ha armarna i kors, eller ha dem i fickorna. Därför gjorde han aldrig det och fick sällan lust att göra det, men fick han det var ryggen hans räddning.

Grace höjde på ögonbrynet och tittade på honom.
”Sen när blev du min pappa? Du har egentligen ingenting med det att göra, men om du nu måste veta så stoppade jag ett bråk” sa hon kyligt och gick förbi honom. Vad var det för sätt? Behandla henne som ett barn framför andra elever, otroligt nervärderande. Hon gick in i rummet och stängde dörren efter sig. Hon log när hon såg hur Karsi låg och sov på hennes säng. Hon satte sig på sängen och tog upp sin bok och började läsa. När det började närma sig kvällen så reste hon sig och tog på sig sina ytterkläder för andra gången, hon hade redan varit ute en snabb runda med Karsi. Hon öppnade sin koffert och tog ut sina skridskor. Hon drog på sig sina skor och gick ut genom uppehållsrummet och porträtthålet.

Nere vid sjön mötte hon Eric, som redan hade fått på sig sina skridskor. Hon log och kom fram till honom.
”Redo?” frågade hon och Eric flinade. Hon satte på sig sina skridskor och hjälpte Eric ut på isen, som såg ut som Bambi på isen. Hon höll i hans händer och visade honom hur han skulle röra sig på bästa sätt. Han trillade många gånger, men fick tillslut in tekniken så han i alla fall kunde röra sig framåt. Grace åkte runt honom så hon kunde fånga honom om han föll. Grace hade tränat konståkning i mugglarvärlden sedan hon var liten, och det var ingenting hon ville tappa när hon började på Hogwarts, så hon hade gjort det på vintrarna. Efter någon timme frös de, så de valde att gå tillbaka till slottet. Vid entrén skiljdes de åt och Grace gick tillbaka till Gryffindortornet. Karsi hade återigen somnat på hennes säng. Grace bytte om och lade sig i sängen. Hon drog för sänghimlen så hon blev helt instängd bakom gardinerna, och somnade.

Under natten drömde Grace mardrömmar. Hon rörde sig mycket under sömnen och mumlade då och då, som hon brukade. Hon vaknade med ett ryck och satte sig upp i sömnen. Hon hörde Gareth andas, men hon kunde inte avgöra om han sov eller inte. Hon skakade på huvudet och drog på sig några kläder istället för pyjamasen. Hon drog undan sänghimlen och satte fötterna på golvet. Hon gick ut och genom porträtthålet och bort genom korridoren. Hon visste inte riktigt vart hon var på väg, hon behövde bara komma någon annanstans än sovsalen. Hon gick så tyst som hon kunde, eleverna var ju inte tillåtna att vara ute efter midnatt. Hon hade kommit ner för trapporna och skulle precis öppna de stora ekdörrarna ut till skolområdet när hon hörde en harkling bakom sig. Hon stelnade till och vände sig långsamt om. Hon svor nästan rakt ut när hon såg vem det var. Professor Mills, en lärare som Grace avskydde, lika mycket som Professor Mills avskydde henne.
”Jaså, elev utanför sovsalen efter midnatt? Det tar vi inte lätt på. Jag trodde du jobbade tillsammas med Mr. Covington, vart är han?”
”Sover” svarade Grace kort och Professor Mills harklade sig.
”Kom, så går vi och pratar med honom tycker jag, han är ju trots allt Prefekt” sa hon och gick upp för trappan. Grace suckade och gick efter. Varför skulle hon blanda in Gareth i det här? När de kom in i sällskapsrummet nickade Professor Mills mot en stol.
”Sätt dig där så länge så hämtar jag Mr Covington” sa hon och gick fram till deras dörr och knackade hårt.

Gareth höjde ögonbrynen när Grace gick förbi. Det där var onödigt, tänkte han irriterat. Han kanske lät otrevlig, men det hade räckt med att hon svarade lika otrevligt och faktiskt berättade vad som hände. Att hon stoppa ett bråk sa inte mycket, och det var säkert inte ens sant. Försökte hon ställa till med bråk? Det positiva var i alla fall att hon inte hade sagt nått om att han skulle titta in på crupen, så de behövde säkert inte prata med varandra mer under dagen. Han hade andra saker för sig, så det allt han kunde be om.
”Jag kommer exakt ihåg dagen du blev min pappa”, sa Kai drömmande. ”Det är nästan exakt fem år sedan… Ah, jag var så fri innan, det var en bra tid.” Kai skämt fick Gareth att känna sig lite bättre.
”Jag kommer sätta upp dig för adoption.”
”Du är världens sämsta pappa.”
”Du är inte så bra du heller, kom nu barn, vi har örtlära.”

Dagen flöt på utan att Gareth pratade med Grace, och han struntade i att kolla till Karsi under rasterna. Det var verkligen tur att de inte fortsatte med det, för Gareth skulle absolut inte haft tid. Hade han inte lektion pluggade han eller utförde sina prefektsysslor, ibland var han tvungen att göra båda sakerna samtidigt. Även om det var stressigt trivdes han med det, och hans humör fick en ordentligt boost.
Under kvällen tog han en paus från pluggandet för att flytta tillbaka det mesta av sina saker till sin vanliga sovsal. Det var ändå där han pluggade, och han kände sig inte helt bekväm med att byta om framför en person han ogillade så mycket. Som tur var syntes Grace inte till medan flytten skedde, men Karsi var ordentligt i vägen. Han behövde hyra in Kai att se till att crupen inte smet eller förstörde något under tiden. Det gick som tur var bra, men Gareth blev skyldig Kai ”läxhjälp”. Men han skulle säkert blivit tvingade till det i vilket fall.
När Gareth gick och la sig sov Grace redan. Han önskade verkligen att han inte behövde dela rum med henne. Han hoppades hon inte skulle hämnas på honom under natten.
Han säng var lite hårig och luktade konstigt, han förstod verkligen inte varför någon frivilligt skulle skaffa ett husdjur.

”Mr. Covington!”
Gareth vaknade med ett ryck. Han hörde ljudet av en dörr. Någon tände en lampan och ljuset sved i ögonen. Han hörde hundskall och var i några ögonblick väldigt förvirrad, sedan såg han professor Mills och lyckades vakna ordentligt. Trodde han i alla fall, att professor Mills stod på hans rum vittnade om att han fortfarande drömde, och det var säkert en mardröm. Professor Mills hatade honom, och verkade alltid anstränga sig för få honom att framstå som inkompetent. Så vitt Gareth visste hade han aldrig gjort något för att få henne att hata honom, men hade hört från sin familj att hon tidigare hade jobbat på ministeriet, men hade kommit i bråk med flera olika personer i hans släkt och fått sparken. Hon tog ut ilskan från det på honom.
”Ja. Ursäkta, men vad gör ni på mitt rum professorn?” frågade han med påtvingad artighet och satte sig upp.
”Har du koll du koll på var på ms. Swan är?” frågade Mills. Gareth tittade förvirrat på Grace säng. Den var tom.
”Öh… Nej”, sa Gareth osäkert.
”Som prefekt borde du ha koll på din partner, tycker du inte?” Gareth hade lust att upprepa sitt tidigare svar.
”Ursäkta, men jag förstår inte…” Att ha koll på Grace var inte på något sätt hans ansvar, det var bara crupen som var det.
”Kom med mig.”
Gareth lämnade förvirrat sängen och följde Mills ut till uppehållsrummet. Trotts att han just hade vaknat såg han ganska prydlig. Håret var inte bakåtkammat men låg som en mjuk prydlig lugg, och hans sidenpyjamas var inte rynkig. Men hans ansikte såg sömndrucket ut, och inte lika allvarligt som under dagen.
Grace satt på en stol, vilket gjorde Gareth ännu mer förvirrad, varför frågade Mills om han visste vart hon var när Mills själv gjorde det. Mills sa åt honom att sätta sig bredvid Grace. Han gjorde det, fortfarande förvirrad. I sitt nyvakna läge kunde han inte alls pussla ihop vad som hade hänt.