Mobbad

Kapitel 1

Bianca

Kära dagbok!

Jag hatar mig själv så mycket så att det inte går och beskriva. Jag är superblyg, jag vågar inte ens fråga vad det blir till middag. Jag är också ful, jag har så stora öron och näsa. Fast mamma och pappa tycker att jag är jättevacker, fast jag tror att dom bara säger så för att dom ska ju föreställa min föräldrar och vara mina förebilder. Jag tror alla i hela världen hatar mig (förutom Frost min hamster). Min storasyster Sally hatar mig för att hon tycker att jag är en bortskämd snorunge som måste få hjälp med att gå på toa, mamma och pappa säger inte ens till henne dom bara struntar i Sally. Men den värsta personen i hela UNIVERSUM är Ally. Hon mobbar mig så mycket. Hon tycker också att jag är en bortskämd snorunge bara för att jag bor i ett av dom dyra husen uppe på berget. JAG HATAR ALLY! Hon kommer mobba mig i resten av mitt liv. Nu måste jag sluta skriva.

// Bianca den fula

Jag smällde ihop min dagbok.
“Jag hatar mig själv” tänkte jag. Jag tittade ut genom fönstret och såg att det hade börjat regna igen.
“Bianca nu måste du gå till skolan” skrek mamma nerifrån köket! Jag suckade och reste mig upp. Jag tog min ryggsäck som hängde på min stol i mitt välstädade rum. Jag öppnade dörren till mitt rum och gick ut. När jag gick förbi Sallys rum såg jag att hon hade glömt och stänga sin dörr. Jag kikade in försiktigt i hennes rum. Jag hade nästan aldrig varit inne i hennes rum. Det var jätte stökigt där inne, kläder och tidningar låg slängda på golvet. När jag skulle gå in och titta lite närmare hörde jag steg i trappan. Jag skyndade ut. Och precis när jag hade kommit ut såg jag Sally komma upp från trappan. Sally blängde på mig.
“Stick snorunge” sa Sally. Jag skyndade förbi henne ner för trappan. Nere i köket satt pappa och läste tidningen men tittade när jag kom springandes förbi.
“Bianca du är jättesen nu måste du skynda dig” sa pappa strängt.
“Jaja förlåt” sa jag. Jag gick igenom köket till hallen. Jag tog ner min jacka från klädhängaren och drog på mig jackan.
“Hej då” sa jag tyst samtidigt som jag öppnade dörren. Pappa låtsades som att han inte hörde mig. Jag gick ut genom dörren och stängde dörren. Det hade börjat spöregna nu.
“Ännu en hemsk dag” tänkte jag.

Blev väl helt okej. Var lite stressad när jag skrev. Och ganska kort. Hoppas ni ändå gillar kapitlet

Undrar vad Ally gjort för att göra henne så ledsen.

Superbra kapitel!

Jättebra!

Bevakar ^^

bra kapitel!

*bevakar*
Jättebra!

*bevakar* Det är inte ofta jag brukar bevaka eller läsa fanfiction. Men den här var så bra, den var inte för lång det är bra. SUPERBRA fortsätt så

Super

vem var det som skrev denna?

Skriver någon på den här längre?