Antikens Grekland [Rollspelare och Countess]

Portarna öppnades och alla kunde för första gången se den blivande drottningen. Konungen slängde en blick mot sin vän som nickade instämmande. Ryktena visade sig vara sanna. Flickan som nu kom gående mot dem var en sann skönhet. Leonidas såg hur hon undvek sin blivande makes blick. Hon verkade nervös, men det var förståeligt. Efter den här dagen skulle henne liv aldrig mer bli sig likt. Leonidas hoppades att brodern inte bara tänkte på rikets bästa, utan faktiskt respekterade Cleopatra. Han hade själv vuxit upp i en kärleksfull familj. Men mycket var annorlunda i det här riket. Man gifte sig sällan av kärlek. De flesta ingick i äktenskap för att kunna få en arvinge eller för att familjen skulle få det bättre.
Efter att ett band knutits runt de trolovades händer kunde ceremonin börja. De fick börja med att tala inför gudarna och lova varandra trohet.

Cleo la knappt märke till vilka som stod närmast, hon la allt sitt fokus på att säga rätt saker. Hon hade övat otroligt många gånger på vad det vad hon skulle säga och lova. Hon fuktade sina läppar när hon fått allt sagt och andades lättat ut. Hon bad till varje Gud hon kunde komma på att hennes tal inte lät allt för inövat. Om hon hade lyckats med att få allt sagt så naturligt som möjligt så var hon klar med den svåra uppgiften. Det som krävdes för resten av kvällen var att hon var tyst och såg söt ut, vilket inte var för svårt. Hon tittade inte upp på sin man förrän han var klar med hans tal. Hon granskade honom lite snabbt och bet sig på läppen, hon kunde inte klaga på hans yttre men ändå så var det inte han som fick henne att häpnas. Mannen bakom fick hennes uppmärksamhet istället. Hon svalde hårt och vek undan med blicken då hon inte ville göra bort sig framför kungen, inte på deras bröllop iallafall. Hon svalde lätt och slöt ögonen i några sekunder när kungen skulle lyfta slöjan från hennes huvud så att hon skulle synas helt för gästerna men även för att kungen själv tydligt skulle se sin brud. Cleo mötte kungens blick och höll sig ifrån att göra någon min. Hon tänkte inte se glad ut, då hon var allt annat än glad, men hon fick inte heller se sur för det kunde tas som en förolämpning mot kungen.

Leonidas lyssnade till deras ord. Hur de bad till gudarnas drottning Hera för att hon skulle vaka över och beskydda äktenskapet. Han imponerades över flickans tal. Trots sin nervositet fick hon allt att låta naturligt, inte alls påtvingat. Det hade säkert krävts timmar av övning. Efter talet tyckte han sig se henne huvud vridas mot hans eget håll, men slöjan gjorde det omöjligt att säga säkert. Förmodligen var det bara något som han inbillade sig.
När slöjan sedan lyftes från drottningens huvud kunde alla se ansiktet som gömde sig där under. Det fanns någonting hos flickan som fängslade Leonidas och som gjorde det omöjligt att titta bort. Han kunde se hur hon nu för första gången mötte sin trolovade blick och hur han såg tillbaka mot sin blivande. Konungen såg nöjd ut, men Cleopatra rörde inte en min.
Snart var nämnda till man och hustru och människor jublade när det nya kungaparet vände sig ut mot dem. Även Leonidas slog ihop händerna i en lätt applåd. Det hade varit en vacker ceremoni och nu när det var över väntade den stora festen som skulle vara hela natten.

Cleo sneglade mot mannen bakom en sista gång innan hon började gå ut från tronsalen för att bege sig mot festsalen. Hon höll samma takt som sin man och svalde hårt. Hon gillade verkligen inte sättet han höll i henne, inte för att det var något fel utan för att hon var den enda av hennes väninnor som inte fick gifta sig av kärlek eller som inte alls kände sin man.
”Cleop-” började hennes man men blev snabbt avbruten.
”Kalla mig Cleo, snälla.” Sade hon och höll blicken rakt fram. Det tog henne en stund innan det slog henne att hon avbrutit kungen. Hon var enormt ovan med att inte kunna köra runt med vem som helst. Hon tittade osäkert upp på sin man och svalde hårt. ”Jag ber om ursäkt, du får självfallet kalla mig vad du än tycker passar.” Sade hon lågt och tittade bort från honom igen. Hon förbannade sig själv mentalt och slöt ögonen i några sekunder. Hon rynkade på pannan när hon hörde kungen skratta lite. Skrattade han åt henne? Hon lät bli att blänga honom trots att det tog allt i henne för att inte göra det. Vem trodde han att han var som skrattade åt henne? Hon önskade att hon kunde slå sig själv, han var kung. Han kunde göra exakt vad han ville kom hon fram till.
”Cleo, du ser väldigt vacker ut. Det var bara det jag tänkte säga.” Sade hennes man. Cleo tittade upp på honom och tvingade fram ett leende.
”Tack.” Sade hon kort och tittade fram igen. Hon andades lättat ut när dom nådde fram till salen. Nu kunde hennes make gå runt och mingla med folk och hon kunde smita till sin kammare.

När Leonidas kom in i salen var festen redan i full gång. Stämningen var livfull. Folk skrattade och drack, musiken spelades så högt att man tvingades höja rösten för att tala med varandra. Han kunde höra konungens bekanta röst ropa hans namn och när Leonidas vände sig i den riktning som rösten tycktes komma från och kunde se sin vän med Cleopatra vid sin sida. De vingliga stegen visade på att han redan fått i sig ett glas eller två. Men han var inte den enda. De flesta började bli runda under fötterna. Leonidas själv hade tilldelas en bägare med vin, men han valde att ta det lugnt. Någon behövde trots allt ta hand om kungen om han fortsatte i samma takt.
"Leonidas! Jag tror inte du har träffat min vackra hustru", sade konungen och såg han ner mot sin drottning. "Cleo, den här mannen kan du alltid lita på. Han är som en bror för mig!".
Leonidas bugade sig, kysste drottningens hand och betraktade henne med en blå och glädjande blick. Hon var fängslande, med en skönhet utan dess like. "Er make och jag har vuxit upp tillsammans, och delar många minnen" sade han till slut för att inte avslöja sina förbjudna tankar. Leonidas reste sig rakt igen och kunde känna hur vännen la en stödjande hand mot sin axelen.
"Borde inte du hitta dig en kvinna snart? Se bara omkring här. Det finns flera att välja mellan, son av Heron", sade vännen och Leonidas tvingade fram ett leende. Det syntes på honom att ämnet tagits upp tidigare mellan dem två, och att han verkade trött på allt tjatande.

Cleo höll sig nära sin man hela kvällen, hon var fortfarande på sin första bägare när han börjat bli en aning ostadig. Hon visste inte riktigt ifall hon skulle be honom lugna sig eller om hon skulle låta honom njuta av sin bröllopsfest, då kunde iallafall en av dom göra det. Hon tittade upp då hon hörde sitt namn, hon lyssnade knappt på vad hennes man sa eller vilka han presenterade henne för utan log bara och lät dom kyssa hennes hand. Hon granskade mannen som hon alltid kunde lita på. Hon förbannade sig själv för att hon lyssnat när hennes make presenterade mannen. Hon vågade inte heller fråga vad han hette och avslöja att hon inte alls var uppmärksam. Hon log sedan åt det den mystiska mannen sa och kollade sedan på sin man.
"Jag tycker att han ska ta det lugnt och ta sin tid. Man vill inte ta förhastade beslut och gifta sig med nån som inte är lämplig, speciellt inte när man är kunglig." sade hon mjukt och försiktig, noggrann med att inte låta allt för bestämd då hon skulle veta sin plats bredvid kungen. Hon vände sedan sin blick mot prinsen, som hon antog att han var baserat på hans klädnad. "Håller du inte med?" frågade hon sedan lätt och lät ett litet leende spela på hennes läppar. Ju mer hon kollade på prinsen desto värre blev hennes tankar. Hon tittade bort ifrån honom igen, hon kunde inte tänka på sådana vägar på hennes egna bröllop. Hon svalde hårt, som om hon försökte svälja bort skammen över hennes egna tankar, och undvek att kolla på både kungen och den unga prinsen.

Leonidas påtvingade leende blev istället äkta när Cleopatra sa att han borde vänta och att man inte skulle ta förhastade beslut. Den nya drottningen var inte bara vacker, hon var intelligent också.
"Du borde lyssna på din hustru. Hon kommer vara till stor hjälp nu när jag inte befinner mig häromkring lika ofta", sade han och tog en liten klunk av vinet i sin bägare. Leonidas var en av få som kunde vara fullständigt ärlig mot konungen och inte var rädd för att slänga ur sig en och annan provocerande kommentar. Det var trots allt en av anledningarna till varför de kommit så pass nära. Att de vara sig själva mot varandra. Samtidigt hade han alltid setts som den förståndiga av dem två, och hade flera gånger tagit dem ur situationer som vännen placerat dem båda i.
"Och jag kunde inte ha sagt det bättre själv..", fortsatte han och hann precis möta de stora ögonen innan flickan vek bort blicken, som hon försökte undvika både han och kungen. Det var först då som Leonidas insåg att hennes hand fortfarande vilade i hans. Han släppte den försiktigt, tog ett steg tillbaka och harklade sig tyst. Konungen verkade däremot inte lägga märke till någonting underligt mellan dem. Han flinade bara åt den fräcka kommentaren och hade nu fullt upp med att se vad de övriga gästerna hade för sig. "Njut av festen, min vän. Du är hedersgäst här. Så ta för dig!", sade konungen och gav sin vän en ny klapp på axeln innan han vinglade vidare. Leonidas såg efter det nygifta paret. Hans blick var främst fäst på drottningen. Hon var så vacker att han inte kunde förmå sig att titta bort. Han visste hur fel det var att iaktta henne och att konungen skulle bli skogstokig om han någonsin fick reda på vad som försiggick i Leonidas huvud. Men varför fick ens Cleopatra honom att känna sådana känslor? Eller var det kanske vinet som redan satt sig i hans huvud?

Cleo rodnade svagt av hans vänliga ord och kunde inte låta bli att le, inte ens lite påtvingat den gången. Hon kollade mot kungen lite snabbt. Hon var inte alls van med att män höll med henne om särskilt mycket, speciellt inte om giftemål. Hon bet sig löst på insidan av sin kinden för att sluta le som en fåne. Hon tittade upp med en liten rynka i pannan då hennes hand föll ner mot hennes lår. Hon hade inte ens märkt av att han fortfarande hållit i hennes hand men när han släppte den så började hon genast sakna värmen från honom. Hon svalde hårt och försökte få bort varenda tanke om otrohet, det var hennes första timmar som gift.
Hon suckade tyst då hennes man valde att gå vidare, hon stod gärna med prinsen under en längre tid. Hon ville veta mer om honom, inte en enda sak ville hon missa.
”Det var ett nöje att träffa dig.” Sade Cleo innan hon blev ivägdragen av sin man för att hälsa på andra gäster. Hon gick tillbaka till att knappt lyssna utan gå runt och le svagt mot männen som kysste hennes hand och kallprata med deras kvinnor.

De kommande timmarna stod Leonidas mer avsides i lokalen och talade med adelsmän som hade en god relation till hans far. Eftersom han var av högre rang fanns alltid en formell ton genom samtalen som gjorde att de kunde bli långdragna och enformiga. Emellanåt slängde Leonidas en blick mot det nya kungaparet och kunde se hur maken stod och skrattade tillsammans med de andra gästerna, medan Cleopatra kallpratade med deras kvinnor. Liksom han själv, verkade hon ointresserad och såg nästan lite ensam ut, trots sällskapet omkring sig. Det fick honom att vilja gå fram och ge henne den uppmärksamhet hon förtjänade, men visste samtidigt att han inte var den rätta mannen för det.
Varje gång som Leonidas tittade mot dem kunde han även se hur konungens hand vilade mot flickans midja och hur han höll henne nära. Det påminde honom gång på gång att Cleopatra faktiskt var gift, och nu tillhörde hans käraste vän.

Cleo fick syn på två av hennes bröder och andades lättat ut. Hon sneglade mot sin make som verkade upptagen i en viktig konversation, hon visste bättre än att avbryta honom men hon ville verkligen till sina bröder.
"Jag ska gå och hälsa på mina bröder, de har åkt en lång väg för att träffa mig." sade hon när hon fick chansen och log vänligt. Kungen letade efter hennes bröder med blicken och nickade sedan lite.
"Jag hittar dig senare." sade han innan han släppte hennes midja. Cleo log, för första gången, uppriktigt mot honom och skyndade sig mot sina bröder. Hon kramade om den äldre av dom, han var bara något år yngre än henne själv medan den lilla just hade blivit tre år gammal. Hon lyfte upp den lilla och pussade hans kind.
"Åh vad jag saknat er." suckade hon och höll om August medan hon gick med Philip. Han berättade lite om hur dom haft det hemma och undvek att fråga mycket om hur hon hade det då han fattat att hon inte alls hade det särskilt kul, då han sett hur bister hon sett ut hela kvällen.