Rollspelare & Wolfy prs

Jason himlade med ögonen och reste sig upp. Han sträckte lite på sig och log stort då Ryan kom.
"Kan vi skynda? Jag är hungrig." Sade Ryan och kollade äcklat mot Damon. Jason flinade stort och kliade sig på bröstkorgen.
"Aa, starta bilen. Vi kommer snart eller fan... Philip du kan gå och starta bilen." sade Jason och nickade mot bilen. Philip nickade lydigt och gjorde som han blev tillsagd. Ryan stod kvar och kollade på Damon, han vart frestad att själv döda honom. "Åh, där är din tjej... Vad heter hon, Damon?" undrade Jason och började gå mot tjejen.

Damon försökte spotta på Jason men hans krafter var som bortblåsta och det var nära att han föll ner pladask på mage. Då Jason frågade efter Leahs namn tändes ilskan inom honom igen. Inombords svor han en lång ramsa, han skulle minsann ge igen för det här. Han skulle ta ner Jason en gång för alla.
”Varför är du här ute?” Damon riktade anklagande sin blick till Leah. ”Jag har ju sagt åt dig att du inte ska prata eller följa med andra killar. Skulle vi inte ha sällskap så..” Han avslutade inte meningen men Leah visste ändå vad han menade. Hon backade igen ett steg, men denna gång för att killen som Damon mest verkade vara arg på var på väg mot henne.

Jason rynkade på pannan åt hur han pratade med sin flickvän, själv visste han inte mycket om att ha flickvänner men inte ens han pratade så med tjejerna han höll på med. Han gick tillbaka till Damon och slog till honom i ansiktet.
"Prata inte sådär med henne, vad är det för fel på dig?" sade han och kliade sig i nacken. Han såg mot tjejen igen och bet sig på läppen. "Vad heter du?" frågade han och la armarna i kors, tänkte helt klart döda Damon. Ingen skulle sakna honom ändå.

Innan han visste ordet av träffade Jasons näve hans käke med ett krasande ljud. Häpet höll Damon om den för en stund.
”Du är så död,” kraxade han fram innan han kände sig tvungen att försäkra sig om att käken fortfarande fungerade genom att lätt röra på den. Han hötte sedan varnande med fingret åt Leah, hoppades att hon inte skulle vara dum nog att faktiskt tala om vad hon hette.
”Leah,” mumlade hon blygt fram och böjde lite med huvudet, höll blicken fäst i marken. Damon uppskattade sällan att hon såg direkt på honom och ville att hon skulle visa honom respekt. Den vanan satt kvar. Damon hade i början av förhållandet fått henne att känna sig som en prinsessa för att sedan sakta men säkert söndra hennes självförtroende och självkänsla.

Jason rynkade på pannan och kollade på henne en stund, vissa av killarna hade flickvänner och dom alla var fulla av självförtroende så att prata med henne, Leah, var en riktig omväxling.
"Du vet att du kan kolla på mig när du pratar. Jag är inte en lika stor toffel som din ruttna kille." sade Jason och ryckte på axlarna. Han såg mot Damon och flinade snett, han hade redan satt igång sin plan att sno henne. "Kom, vi tänkte dra och käka. Vi skjutsar hem dig efter." Sade han och smekte hennes midja.

”Leah, kom hit med det samma!” skällde Damon argt och viftade med handen. Osäkert stod hon kvar en stund, visste inte om hon vågade gå fram eftersom hon helt klart var i sällskap av våldsmma människor och hon visste inte hur de skulle reagera. Hon tog några prövande steg och då inget hände satte hon sig ner på huk framför Damon. Han öppnade munnen men ångrade sig och såg istället tankfull ut.
”Ta du henne. Du kommer snart märka att hon inte duger till någonting. Men nu är vi i alla fall kvitt,” ropade han med gäll röst till Jason.

Jason suckade högt då Leah gick till Damon, han gick dit och tog tag om hans strupe.
"Vi är inte alls kvitt. Du ska fortfarande betala tillbaka men dubbelt nu för du har fuckat upp henne helt. Du har en månad på dig annars sätter jag ett pris på ditt huvud, förstått?" sade han och släppte honom innan han la sin hand på Leahs rygg. "Kom nu." sade han och började gå, väntade inte ens på svar från Damon då han visste bättre än att gå bakom ryggen på honom.

Damon satt nästan i halsen. Han kunde inte tro sina öron.
”Men så kan du inte göra!” ropade han i samma gälla tonfall som tidigare, ”du gav mig två alternativ, antingen pengar eller henne. Du fick henne - det är betalning nog!” Hur fan skulle han få ihop 200 tusen på en månad? Panikslaget torkade han av sina något svettiga handflator mot byxtyget.
”Hon tillhör mig, du kan inte ta henne ifrån mig. Det här är inte vad jag gick med på!”
Leah förstod inte hur hon hade hamnat i den här situationen. Hon hade varit korkad som trott att Damon skulle vilja henne väl. Med en sista blick över axeln på Damon började hon sedan gå.

"Jag ändra mig, Damon. Seså, gå och jobba nu. Jag hittar dig om en månad och du vet att jag har kontakter överallt så om jag hör något om att du tagit dig ifrån stan kommer jag hitta dig. Okej?" sade han och la armen om Leah. "Förresten, Ryan. Gör vad du vill med honom men lämna honom levande. Jag vill faktiskt ha pengarna." Sade Jason till Ryan som nickade lite. Jason slängde sina egna bilnycklar åt Ryan så att han kunde ta sig därifrån senare. Han vände blicken till Leah igen och fuktade sina läppar. "Hur gammal är du?" frågade han och gick mot bilen.

Kalla kårar gick genom hennes kropp då hon hörde Damons vrål bakom sig. Hon ville inte veta vad det var som hände. Då killen vars namn hon inte visste frågade henne om hennes ålder sänkte hon omedvetet blicken igen till marken. Det var aldrig något hon tänkte på utan det hände rent automatiskt.
”Arton,” svarade hon tyst och stannade upp framför bilen. Skjuts någonstans behövde hon inte men protestera vågade hon inte heller.