Criminal [PRIVAT Zora & countess]

Sara stannar och suckar diskret och tyst då hon inte ville mannen hörde hur hon hatar att bli störd. Hon tänkte lite grann och man såg hon utvaderade om hon ens tänkte hjälpa mannen.
-följ skyltar fungerar fint eller ring en taxi. Kan ringa en annars
Sa hon envist och la arman i kors. Hon hade tillitsvårigheter på folk men hon måste ha lite mer envishet tillbaka så gav hon sig oftast. Hon visste vart stället låg men hon förstod inte varför han skulle nära ett museum att göra. Hon ville mest bara komma till affären och köpa sin sallad och vara ifred sen, hon hade inte tid att göra två saker.
-dessutom måste jag tillbaka till skolan.
Sa hon nu och man såg hon var misstänksam, en sak hon alltid har varit i alla år som polisdotter. Hon drog upp mobilen för att kolla upp adressen och se om hon ens kunde vägleda honom med ord men suckar när det var sjukt komplicerat och kliar sig i nacken.
-Och vad ska du ens göra vid ett museum?
Frågade hon och la arman i kors och såg på honom nu.

Mannen kände på sig att flickan egentligen ville vara ensam. Men när hon frågade vad han hade att göra i närheten av ett museum, kunde han inte låta bli att le till.
– Man kan säga att min kollega har ett öga för konst.
förklarade han med glimten i ögat.
– Men jag ser att du har fullt upp, så jag ska lämna dig ifred. Tack för din tid.
Som tack räckte mannen fram sin hand mot Sara för att kunna ge henne ett handslag. Men när han lyfte armen åkte även ärmen på kavajen upp, vilket blottade en stor tatuering på insidan av hans handled. Tatueringen föreställde ett D och ett M. Någonting som samtliga medlemmar i DeMoras liga hade tatuerat in för att hylla sin ledare.

(förlåt seänt svar igen, har egen häst och e där nu på kvällar)

Sara såg på honom när han sa det, hon nickar kort och tänkte lite.
-det e ett militärmuseum.
Sa hon bara rättande och såg tatueringen, hon sa inget utan tog bara handen försikigt och släppte lika fort efter handslaget.
-fin tatuering
Sa hon bara och såg hoonm kort och tänkte smita nu. Hon tänkte lite och rynkar panann för sig själv när hon kom tänka på vad hennes pappa hade sagt. Hon såg på hnom snabbt
-och ska din kära kolegga ha konst ska han till gata 15 inte 20
Sa hon lugnt och började gå förbi honom. Hon tänkte ltie grann och kopierade tyst in tatueringen i huvudet, det var något som påminde om det hennes pappa sa om DeMora grabben. Hon suckar och drog handen genom håret och såg snabbt back på manen när hon hade smitit förbi och kollade sen rakt fram, hon skakar på huvudet för inte inbilla sig något. Han kan lika gärna gjort frugans intialer på handleden för hedra henne.

När Sara poängterade att det var ett militärmuseum var det som att mannen först tappade orden.
– Jaha.. jag förstår.
sa han och log snabbt när hon kommenterade hans tatuering. Saras lugna reaktion visade på att hon inte direkt kopplade den till DeMora.

När hon smitit förbi och lämnat platsen så började mannen gå iväg med kvicka steg. Han rundade en byggnad och där stod den svarta Lamborghinin parkerad. Han klev in i passagerarsätet och möttes av Lucas förväntansfulla blick.
– Nå?
Sa han undrande.
– Hon såg den.
svarade mannen och Lucas fick fram ett leende.
– Bra.
Lucas fiskade upp sin telefon från kostymens innerficka. Han letade fram numret till ytterligare en man inom ligan och skickade iväg ett snabbt meddelande med ordet Showtime.

Personen som tog emot meddelandet strosade omkring i skolans korridor. Han var klädd i mörkgrå kostym och bakom glasögonen gömde sig ett par pigga gröna ögon. Mannen klev in i klassrummet där Saras nästa lektion skulle hållas. Han la sin portfölj på katedern och skrev upp ett namn på tavlan som givetvis var påhittat..
Saras vanliga lärare hade tyvärr drabbats av en "plötslig allergisk reaktion" och skolan hade tagit första, bästa, vikarien som de kunde hitta.

Sara suckar tyst och hade köpt sin mat snabbt och ätit det ihop med några från klassen utanför affären. De tog följe tillbaka mot skolan, hon fudnerade på saker och suckar tyst på saker och kollade runt lite på sakerna runt sig och när de kom in i skolan semt hon till skåpet. Hon tänkte på sakerna snabbt och tog Engelskboken för nästa lektion som var hennes sista. Maya dök upp nu och petar henne i nacken.
-det e en främling i klassrummet
Sa hon tyst och Sara suckar och såg lite surt på Maya som verkar alltid ha något att gnälla över.
-Vem bryr sig? Sjukdom kanske
Sa hon bara och Maya såg sur ut och stampar hårt ner höger fot i golvet i sitt lila utbrott av sin väns reaktion. Sara gick med maya som surt trotsar med i hälarna.
-sEriöst ge dig!
Sa hon surt till Maya när de kom in i klassrummet med killarna framför sig. Hon granskar mannen snabbt och gick bara till sin plats bredvid Jack, en ung kille som hon syntes ofta med på utekvällar då dem var barndomsvänner. Hans blick sa att han hade hört Mayas utbrott i korridoren. Sara hade bara himlat med ögonen och la boken på bänken och såg tyst ut snabbt och sen på Maya som satt än och såg lika sur ut som en unge som inte fick leksaken den ville ha.

Mannen framme vid katedern hälsade samtliga elever välkomna till engelskalektionen och tittade ut över klassrummet. Hans blick stannade någon sekund extra på Sara.
– God eftermiddag elever. Mitt namn är Tyler Wilson, och jag kommer att vara er vikarie idag på grund av att er lärare drabbats av sjukdom.
Mannen bläddrade igenom papperna där det punktvis stod vad som skulle göras under lektionen.
– Som jag förstår har ni läst boken Den store Gatsby, skriven av den välkände, författaren F Scott Fitzgerald. Kan någon kort förklara för mig vad den handlar om?
Fortsätte han och började lättsamt vandra omkring bland borden.
En av eleverna räckte direkt upp handen och "Tyler" gav henne ordet.
– Mr. Wilson. Det är en av 1900-talets mest inflytelserika amerikanska romaner om den gränslöst rike Jay Gatsby och hans stora kärlek till Daisy Buchanan.
Sa eleven självsäkert, men med en röst som avslöjade om att hon dragit det direkt från en bokrecension på nätet.
– Mycket bra, och vad tyckte ni om boken?, han hade stannat till vid bordet där Jack och Sara satt och såg ut att vänta på svar från dem.

Sara hade lyssnat på mannen och sen hur flickan i klassen hade svarat. Hon suckar tyst och hon visst mycket väl det där var fusk, hon drog upp blicken ur sitt block när mannen talade åt henne och Jack och hon såg Jack hade bestämt sig att han inte snackar. Det var typiskt honom inte prata med vikarier.
-Den var väl okej, inte den bästa jag har läst
Sa hon bara lugnt och suckar tyst och drog tyst blicken till bilden hon ritade och såg sen upp igen.
-Tror Jack tyckte den var usel, det säger hans blick eller så har han inte läst den, så du kommer nog inte få mer av honom.
Sa hno bara tyst och ritade tyst vidare igen, men man såg det var hennes sätt att ta sig undan från obekväma sitatutioner och sedan fokusera lättare. Hon såg på jack som såg på läraren bara.
-Hon har rätt
Sa han bara kort och lutar sig bakåt, han var en snäll kille men blyg, många trodde han var bad då han hade vältränad kropp men kände man honom så visste man han var blyg och sällan pratade med folk han inte kände.

Mannen som kallade sig själv för Taylor log roat mot Sara och pojken bredvid.
– Jag förstår.
Svarade han kort och tittade lite imponerat på Saras teckning innan han vandrade vidare.
– Den store Gatsby är en klassiker som fortfarande fångar många läsare. Det är en berättelse om den amerikanska drömmen, fylld med glamour, fester och snabba sportbilar. Men det är också en tragisk historia.
Han gick fram till katedern igen och tog upp en bunt papper som han sedan började dela ut till samtliga i klassrummet.
– Er lärare vill att ni ska skriva minst två sidor där ni reflekterar kring bokens budskap. Men eftersom jag inte är er lärare, och eftersom jag förstår hur tråkig den här uppgiften är, så räcker det med max en sida.
Vikariens ord fick flera av jubla.
När Taylor räckte fram ett papper mot Sara, åkte även hans ärm på kavajen upp, vilket blottade den stora tatueringen på insidan av hans handled. Tatueringen var exakt densamma som mannen hon tidigare stött på utanför affären hade.

Sara lyssnar och hörde hur folk blev glada över mindre sidor, hon ritade bara vidare och såg upp när handen plötsligt kom till deras bord, hon sa inget tog bara pappert och hade granskat tatueringen och ijnte sagt ett ord. Hennes blick gick sedna ner i pappret för läsa igenom det men la till en sista sak på sin bild och slog igen boken direkt. Man såg hon hade ritat något inom polisen. Ett kontor och en man sitta gömd bakom hela högen papper med lite fall och den tavlan hennes far hade bakom sig med DeMora grabbens fall.
Hon läste tyst och blev klar och tog fram sitt andra block för skriva rubriken i blocket och skrev tyst det.. Tyst drog hon handen genom håret och lutar sig tillbaka, hon hade förstått allt men ett problem hon var inte så glad i boken ju då den inte hade fångat henne på samma vis. Hon tvingade sig läsa den över helgen då hon satt fast på sin fars jobb på hans kontor och samtidigt snokat i lite fall. Hon kudne mer än man trodde.
- Trodde inte du läste boken.
Viskade Jakc och hon såg på honom och flinar roat bara,
- Siter du fast på pappas kontor på stationen så måste jag ju läsa, så fick läst den och snoka i fallen bara.
Sa hon och drog handen över blocket lite tyst och tänkte på saker.

Mannen granskade teckningen en sista gång innan han gick vidare. Han förstod direkt att bilden föreställde Saras far, staden bästa polisman, som hade varit ute efter DeMora i flera år nu. Han gick tillbaka och satte sig på stolen bakom katedern i väntan på att eleverna skulle skriva klart.
– Ni kan gå så fort ni blir klara. Men då vill jag se kvalité på svaren.
Sa han tittade ut över klassen.
– Planen är att jag även ska ha er nästa lektion, men om ni vill kan jag ge er en hemuppgift istället.
Klassen jublade och började skriva så att pennorna glödde. Flera av dem hoppades nu på att läraren skulle vara sjuk under en längre tid, och att Mr. Wilson skulle fortsätta vara deras vikarie.
Taylor lutade sig nöjt tillbaka mot ryggstödet och letade fram sin mobiltelefon. Som svar på det tidigare meddelandet från Lucas skrev han She's all yours och avslutade med sina riktiga initialer.