[PRS] Theida & yehet

Anthony följer den kortare med blicken och börjar sakta tugga på sin macka.
"Vill du ha något annat att äta istället?" frågar han och tar en klunk av sitt varma te. Ärligt talat känner han sig lite patetisk när det kommer till det där, hur han inte kan göra någonting för att få Ray att må bättre. Han vill inte tvinga honom att äta, men han kan inte låta sin vän gå med en tom mage, även om han inte har någon aptit. Anthony harklar sig lite och tar en ut av kuddarna bakom sin rygg för att krama om den.

Han kollar på Anthony och bleir lättad när han börjar tugga på sin macka igen. Han vet mycket väl att Anthony är hungrig, så det är bra att han äter.
Ray rycker på axlarna. "Eh, visst" svarar han. Han vill inte verka taskig och neka maten Anthony fixat åt dem, men det kanske skulle vara lättare att få i sig något annat. Fast egentligen spelade det ingen roll vad det var han åt, Han skulle fortfarande inte känna sig hungrig eller ha någon lust att äta alls. Han är helt inställd på att inte äta, helt enkelt. Han vet att han borde äta, men det hade aldrig varit hans grej.

Med en enkel nick på huvudet hoppar Anthony upp från sängen och tar upp brädan med mellanmålet i sina händer.
"Okej, vad vill du ha då?" frågar han och trycker ner handtaget med sin armbåge medan han väntar på sin vän. "Ingenting allt för stort snälla, jag är inte så duktig än," ett leende gör sin väg över Anthonys ansikte och han skrattar enkelt. Hans mamma jobbar på en restaurang, och det händer ibland att han hjälper till. restaurangen är bara nedanför deras lägenhet, så det är hur enkelt som helst att komma till jobbet.

Ray stänger ned datorn och flyttar den från sitt knä. Han ställer den bredvid sig i sängen och reser sig sedan upp. Han gick fram till Anthony och följde sedan efter honom.
"Eh.. det spelar ingen roll faktiskt" Svarar han, och försöker att inte göra det alltför uppenbart att han inte har något intresse alls av att äta maten ändå.
"Bestäm du" la han till och log smått, för att inte väcka några misstankar och istället få det att verka som att han bara ville vara snäll och låta Anthony bestämma.

"Du är ju inget rolig," retas Anthony och går in till köket med en ledsen min över sitt ansikte. "Ska vi baka något kanske? Det är alltid gott," berättar han och öppnar kylskåpet medan han tittar mot sin vän med huvudet på sned. Han höjer på ögonbrynen medan han funderar på vad det finns att baka. "Scones? Cheesecake?" får han ut, egentligen kan han några recept i huvudet, men han vet inte riktigt vad Ray tänker på.

Ray följer efter Anthony ut i köket och sätter sig ned på en stol medans den andre kollar i kylskåpet.
"Asså, helt ärligt, jag tror nog du har bättre koll än mig på vad det finns att baka. Jag kan fan knappt rulla en halv chokladboll" svarar han och ler smått. Ray flyttar upp ena foten på stolen och lägger händerna över sitt knä, Sedan lutar han huvudet på sina händer.
"Så välj du istället, annars kommer det sluta med typ pastamuffins" skämtar han.

Med ett ljuvt leende nickar Anthony.
"Ska vi försöka göra pastamuffins?" skämtar han med pigga ögon. "Om det blir skitgott kan vi sälja det i restaurangen, Familjen Adams hemliga recept. Visst låter det bra?" Sjuttonåringen börjar rota bland ingredienserna och börjar ställa fram the basics, mjöl, socker och liknande. "Men du skulle nog inte gilla det, om jag känner dig rätt." påpekar han tillslut efter en stunds tanketid. Han bestämmer sig för cheesecake och börjar ställa fram de andra ingredienserna.

"Asså vafan, du är ju sjuk i huvudet" Skrattar Ray.
"om det blir skitgott kan vi sälja det i resturangen" Härmar han.
"Men ja, jag tror du har rätt, det är nog inte riktigt min grej" säger han och ler smått.
Efter ett tag med att bara ha suttit och kollat när Anthony tagit fram grejer inser Ray att han också kanske borde hjälpa till.
"oh right, Jag kanske borde hjälpa till" Säger han och ställer sig upp. Han går fram till Anthony och drar upp sina tröjärmar lite.

"Jag lovar, jag skulle kunna göra muffins med pasta och det skulle bli en hit, jag är jätteduktig!" skämtar den längre och lägger armarna på sina höfter med ett stolt leende. Även om han vet att påståendet inte är något annat än falskt. "Jaaa.. du kan väl fixa philadelphiaosten..." säger han tvekande medan han försöker vispa till grädden i bunken. "Och blanda det med socker och vaniljsocker.." fortsätter Anthony när han fått till grädden som den ska vara. Lite vit vispgrädde har hamnat över hans hand och han försöker torka bort det på det bästa möjliga, utan att kolla. Det slutar med att han råkar dra sin kletiga hand över Rays kind.

Ray skrattar återigen åt Anthony "asså herregud, så töntig du är".
Han får sedan instruktion om att han ska fixa philadelphiaosten. Tydligen betyder fixa att han ska blanda den med socker och vaniljsocker. Men eftersom han inte kan speciellt mycket om bakning så öppnar han munnen för att fråga om detaljer och mått. Men längre hinner han inte komma innan Anthony kladdar av sig vispgrädde på Rays kind.
"Ursäkta ser jag ut som ett papper? eller en trasa kanske?". Han kollar mot Anthony.
"Så det är helt enkelt det man har vänner till, att torka av sig på! aha! att jag inte fattat det tidigare!?" säger han ironiskt. Ray tar en klick Philadelphiaost på fingret och drar av det på Anthonys kind
"kolla där! snyggt!".