TVD - Emily Smith

Super!

Här kommer kapitel 6!!




-




Kapitel 6

-

Jag undvek Stefan hela veckan.
Han försökte prata med mig flera gånger i korridoren, men jag smet undan.
Jag visste att det var fel, jag bara orkade inte.

Lektionen tog slut och alla stormade ut.
Stefan skyndade sig fram till mig och grep tag i min handled.

”Kan vi prata?” sa han lågt.
Jag nickade.

Han släppte greppet om mig och vi gick mot
idrottshallen.
Stefan öppnade dörren och tände lampan.

Den var tom.
Stefan ställde sig framför mig.

”Emily, förlåt. Jag betedde mig som ett riktigt svin den kvällen.”
Det brast för mig.
Han var så snäll, och jag bara gjorde vad jag tyckte var bäst för mig själv.
Jag kröp in i hans armar och axeln på hans t-shirt blev blöt av tårar.

”Du var inte alls ett svin. Jag var. Jag brydde mig bara om mig själv.” viskade jag mellan snyftningarna.

Han höll om mig hårt och jag lösgjorde mig ur greppet för att möta hans blick.
”Jag älskar dig Stefan. Och om du känner likadant för mig, så visa det.”
Utan att tveka så böjde han sig fram och kysste mig mjukt.
Jag slappnade av och besvarade kyssen.
Den var helt annorlunda från den förra.
Den var.. kärleksfull?

Han lyfte upp mina ben om hans midja och jag kramade åt med dom.
Jag la armarna om hans hals och mitt hår föll ner.

Hans armar pressade våra kroppar tillsammans och jag lekte med fingertopparna i hans bruna hår.

Han släppte greppet om mig och jag drog ner benen till marken.
Jag kysste honom mjukt och backade sedan ett steg.
”Visade jag det tillräckligt?”
Jag log och kysste honom igen.
Sedan nickade jag.
”Du är den enda jag vill ha, Emily. Jag vill ha dig.”




-




Hoppas att ni gillade det! ♥

Braaa!!!

Kommer att uppdatera 2 ggr varje dag Så här kommer kap 7! ♥






Kapitel 7

-

Jag och Stefan hade umgåtts hela veckan.
Ingen av oss hade berättat för någon utan vi lät det vara vår lilla hemlighet ett tag.
Antingen träffades vi i gympasalen när den var tom, eller hemma hos Stefan.


Min mobil plingade till.
Ett sms från Stefan: Hemma hos mig om 30 min? Varken Damon eller Zach är hemma.

Jag log och skrev: Skyndar mig!
Jag öppnade min garderob och kollade in.
Kläderna hängde prydligt på svarta galgar och jag rotade lite bland dom.

Jag drog fram en kort jeanskjol och ett spetslinne med djup v-ringning.
Jag tog en beige väska och la ner det jag behövde i den.
Sedan stängde jag garderoben och studsade ner för trappan.

Mamma kollade frågande på mig.
”Ska du ut?”
Jag nickade.
”Jag ska bara till en kompis.”
”Vad heter han då?”
Jag rynkade pannan.

”Hur visste du att det är en han?”
Mamma skrattade.
”Du har luktat herrparfym hela veckan.”
Jag log generat.
”Ha det så kul, men ska du inte byta din kjol? Den är lite kort..”
Jag suckade och avbröt henne.
”Hejdå mamma!”

Jag stängde dörren efter mig och gick den korta biten hem till Stefan.
Jag knackade på dörren och han öppnade bara några sekunder efter.
Jag gick in och kysste honom.
”Hej..” mumlade jag med läpparna mot hans.
Han besvarade kyssen.
Sedan backade han.
”Du ser skitsnygg ut.”

Jag visste att han blev upphetsad av mig och jag gick fram till honom och kysste honom.
Tungorna snuddade vid varandra och kyssarna blev allt intensivare.

Stefan tog mig i handen och vi gick upp till hans rum.

Han la sig på sängen och jag satte mig gränsle över hans muskulösa kropp.
Jag kysste honom intensivt och hans händer gled längs med min slanka midja och stannade vid höfterna.
Jag pressade mig mot honom och la händerna vid hans nacke.

Jag satte mig upp och drog av mitt linne.
Stefan log.

Resten av kläderna slets av och vi rullade runt så att Stefan låg överst.
Hans varma händer lekte med mitt långa hår.



Jag la täcket över mig och kollade på Stefan som låg bredvid mig.
Han blundade.
Jag flyttade mig närmare och mina läppar snuddade vid hans.
Han la sina armar om mig och viskade i mitt öra.
”Jag älskar dig Emily.”
Jag snärjde ihop mina ben med hans och la huvudet mot hans bara bröstkorg.
”Jag älskar dig också.”

Toppen!

Förlååt var på övernattning igår, och dygnade så nu är jag skiiiittrött.. Så det kan vara stavfel och annat konstigt i kapitlet hehe..
Men det kommer tyvärr bara ett kapitel idag, för som sagt är helt slut






Kapitel 8

-

När jag gick hem från Stefans hus så log jag stort.
Allt jag kunde tänka på var hur varm hans kropp hade varit.
Hur mjuka hans fingrar hade varit när han dragit dom genom mitt hår.
Hur han kysste mig.

Jag suckade lyckligt och svängde upp vid mitt hus.
”Hej mamma!” ropade jag och drog av mina skor.
Hon svarade ifrån köket.
”Hej! Hade ni kul?”
Jag log lite.
Det hade vi verkligen.
Jag ropade ett ja till svar och gick upp för trappan.

Mitt rum var städat och fint, men det var för att den mesta tiden spenderades hos Stefan.
Jag tog fram min dagbok ur skrivbordslådan.
Jag tog upp en penna och öppnade boken.



Kära dagbok,
Jag har verkligen fallit för Stefan.
Och han för mig.
Jag var med honom i natt och varje gång jag ser honom, kysser honom eller rör vid honom så fylls jag av lycka.
Det är som om alla känslor bara kastas mot mig.
Jag har aldrig någonsin känt så tidigare.
Han är fantastisk.
Jag älskar verkligen honom och jag vill att det ska vara vi två för alltid.
Jag älskar honom sjukt mycket och jag är så rädd att förlora honom.


Jag stängde boken och la tillbaka den på samma plats.
Jag la mig på min säng och slöt ögonen.


Jag såg framför mig hur Stefan stod vid en tjej.
Han log.
Sedan vreds hans ansikte om och han böjde sig ner över tjejen.
Hon föll till marken några sekunder senare och han vände sig mot mig.
Blod rann från hans mungipa och hans hörntänder var spetsiga och vassa.
Blodkärl hade bildats under ögonen och ögonvitan var röd.

Jag satte mig upp med ett ryck och slog upp ögonen.
Jag kippade efter luft.
En vampyr.

Jättebra!

FÖRLÅT för att jag inte har skrivit, men fick massa läxor
Men här kommer ett kapitel!




Kapitel 9

-

Jag drog snabbt på mig ett par smutsiga jeans och en tajt T-shirt.
Jag drog borsten genom mitt hår som blev rakt och lent.

Trappan knarrade när jag snabbt stegade ner för den.
Jag drog på mig ett par sneakers och tog den beiga jackan över axeln innan jag gick ut och stängde dörren.

Jag drog fumligt på den medan jag gick mot Salvatore-huset.
Jag öppnade snabbt dörren och smällde igen den.
Stefan kom springandes ner för trappan och han kollade på mig.
”Du…” började jag och tog ett djupt andetag.
”Du är inte mänsklig. Du är snabbare än så. Du kan få folk att göra som du vill.”
Stefan svalde och gick fram till mig.
”Du är en vampyr.”
Stefan mötte min blick och gömde sedan ansiktet i händerna.
Han kollade upp.
”Emily. Jag lovar att jag ska förklara allt.”

Och det gjorde han.
Han förklarade allt om hur det hände, att han inte dricker människoblod och mycket mer.
Han berättade även om hur han blev när han drack människoblod.

När han hade berättat klart så kramade jag honom hårt och länge.
”Åh Stefan.. Du förtjänar inte att ha behövt gå genom detta.”
Jag kollade upp på honom och tårar försökte pressa sig ut genom mina ögon.
Stefan drog bort dom med tummen och kysste mig.
Han backade och reste sig upp med ryggen mot.
Jag ställde mig upp och gick fram till honom.
Jag la en hand på hans axel.
”Stefan..”

Jag ställde mig framför honom och hans ansikte var vridet så som i drömmen.
Jag drog mina fingertoppar över blodkärlen under ögonen och vid huggtänderna som var alldeles spetsiga och vassa.
Jag kollade in i hans ögon och hans ansikte återgick till att se mänskligt ut.

Jag kysste honom mjukt och han lyfte upp mig med snabba rörelser och innan jag visste ordet av det så var min rygg lutad mot en vägg.
Jag kramade om med benen runt Stefan och la armarna runt hans hals.
Han vinglade till och jag släppte greppet och ställde mig oroligt framför honom.
”Stefan. Hur längesedan var det som du drack.. blod?”
Han hostade till och andningen blev tyngre.

Jag svalde och sträckte fram min handled mot honom.
Han skakade på huvudet och puttade bort den.
Jag tog försiktigt tag i hans haka och lyfte upp hans blick mot mig.
”Stefan. Det är okej.”

Jag sträckte fram handleden och Stefan kollade på mig.
Jag nickade och han drog fingret över ådrorna innan han stannade med det och lyfte min hand mot munnen.
Det stack till lite av smärta först, men det gick snabbt över.
Stefan lyfte huvudet och slickade sig runt munnen.
”Du behöver mer..”
Stefan skakade bestämt på huvudet.
”Jag vågar inte riskera det. Du betyder för mycket.”

Han bet sig själv i handleden och räckte den mot mig.
”Det gör att såret läker snabbare. Lita på mig.”
”Jag har aldrig tvivlat på dig.”
Jag log.
Han höjde sin arm mot min mun och jag sög försiktigt på det lilla såret i hans arm.
Det smakade vidrigt.

Jag höjde huvudet och betraktade mitt sår som krympte.
Sedan kollade jag imponerat på Stefan.
Han log och kysste mig.
Jag slöt ögonen och la händerna i hans hår.
Gud, vad jag älskade honom.

Superbra!

Hinner inte uppdatera 2 ggr om dagen nu, men ska försöka så ofta jag bara kan! ♥





Kapitel 10

-

Jag vaknade upp bredvid Stefans kropp i hans stora säng.
Jag hade handen på hans bara överkropp och jag betraktade hans ansikte.
Han var så sjukt snygg.

”Varför stirrar du?” mumlade han och jag skrattade.
”Jag stirrar väl inte!”
Han öppnade ögonen och vände sig mot mig.
”Jo..” mumlade han och kysste mig mjukt.

Jag kollade på klockan.
”Stefan vi är sena till skolan!” sa jag och försökte resa mig upp.
Stefan satte en hand på mig bröstkorg och tryckte mjukt ner mig på sängen igen.
Hans läppar rörde sig ner för min hals och jag njöt av beröringen.
Han placerade sina läppar på mina och gjorde ett tillgjort högt smackande ljud innan han drog bort dom.
Jag skrattade.

”Kom igen nu. Vi får skynda oss.”
Jag försökte knuffa bort honom.
”Men är du säker på att du inte hade influensa idag?”
Stefan flinade lite och drog handen längs med knapparna på min tunna och skrynkliga skjorta.
Han knäppte upp knapparna och drog av den.
Mitt hjärta bultade vilt när han drog fingertopparna över mina bröst och ner till mina höfter.
”Definitivt.” mumlade jag och kysste honom intensivt.
Jag välte honom runt så att jag låg överst och han drog håret bakom mina öron.

Hans mobil ringde och han suckade.
Jag satte mig upp på hans mage och kollade på honom när han la mobilen mot örat och svarade.
Även fast det inte var snällt att lyssna, så gjorde jag det.
Det lät svagt från mobilen men jag uppfattade orden.

”Hej Stefan. Det är Elena, kan du komma till mitt hus? Behöver din hjälp.”
Stefan svarade och la på.

”Jag måste gå tyvärr.”
Det var som om det brann i mitt hjärta.
Dumpade han mig just nu, för Elena?
”Vart ska du?” frågade jag och mötte vasst hans blick
”Jag ska träffa Matt.” svarade han lugnt och jag gnisslade tyst mina tänder.
”Ah yeah right. Jag är väl fan inte döv heller din idiot.”
Sedan reste jag jag upp mig upp och stormade ner för trappan.
Jag smällde igen dörren med en skräll.