PRS kickin' it

Kimberly

Jag skrattar åt Bonnie, men går ändå fram och tar en pudding som jag ställer på min bricka. Jag går sedan vidare i kön och väljer ut en macka som ser hyfsat fräsch ut och ett rött äpple. Därefter vänder jag mig om för att hitta Bonnie eller killarna från dojon, men det jag ser är någon annan.
"Jack", säger jag och tappar nästan min bricka.
"Jag tänkte att jag kanske kunde sitta med er?", han ser frågande på mig och nickar bort mot Bonnie som sitter och slevar i sig pudding.
"Jag antar det", säger jag och börjar gå. Han verkar lite förvirrad och osäker på om han verkligen ska följa med, men går efter mig till slut.
"Jaså?", säger Bonnie och höjer på ett ögonbryn när hon ser vem jag har med mig till bordet.
"Jag hoppas att jag inte stör", säger Jack artigt och tittar på henne. Hon skakar på huvudet och jag suckar. Nu kan jag absolut inte prata med henne om min dag. Jag har så fullt upp med att sitta och tycka synd om mig själv att jag inte ens märker när killarna från dojon sätter sig vid vårt bord.
"Yo, du är den nya killen!", utropar Jerry, vilket får mig att hoppa till. Jack nickar och sträcker fram handen, för att hälsa. Men som det missfoster Jerry är så försöker han få till en high five och det hela blir bara konstigt. Jag skakar på huvudet och döljer ett leende. Eddie försöker avleda det hela genom att byta samtalsämne.
"Så, håller du på med någon sport?", frågar han och Jack nickar. Jag fnyser från min plats, vilket får alla att titta på mig.
"Jo tack, men så bra på det är du inte", säger jag och ger honom en menande blick som får honom att skratta. Därefter berättar han för alla vad som hände imorse, vilket får de att skratta, de med. Jag himlar med ögonen och låtsas vara oberörd, men egentligen så känner jag ilskan bubbla upp inom mig.
"Vi alla känner varandra från Wasabi-dojon", säger Milton plötsligt. Jag spänner blicken på honom och ber till gud att han ska hålla tyst. "Alla utom Bonnie. Hon och Kim tränade hos Black Dragons förut, men sedan lämnade de båda två för att allt den dojon gör är att fuska sig fram"
"Wasa-vad?", frågar Jack och tittar oförstående på mig.
"Karate", säger jag kort och tittar på honom som om han var dum, vilket är väldigt orättvist av mig, hur skulle han veta? Jag fixerar blicken på min lunch igen och låter de andra prata vidare. Bonnie verkar ovanligt tyst och när jag tittar upp på henne för att utbyta en trött blick så ser jag att hon tittar åt ett helt annat håll. Jag följer hennes blick och ser en kille som jag aldrig sett förut vandra omkring i matsalen med en bricka. Jag känner hur Jack tittar på mig och sedan hur även han vänder huvudet mot killen och skiner upp.
"Colin! Kom och sätt dig med oss", ropar Jack. Både jag och Bonnie stirrar på honom, jag för att jag inte förstår något, jag trodde han var ny här? Och Bonnie för att hon blir helt förfärad. Varför, det vet jag inte.

Med en sked pudding i min mun blinkar jag förlamat mot Jack som kallat på den längre, mörkhåriga asiaten. Det verkar som att Colin funderar en liten stund, antingen för att sätta sig vid killarna han tidigare kört en basketrunda med och blivit någorlunda bra vänner med, eller Jack och det udda gänget. Han nickar lite mot de andra killarna innan han går för att sätta sig med oss, vilket gör att han sitter alldeles mittemot mig i kanten på bordet bredvid Jack. Universum måste hata mig.
"Två nya killar!" utbrister Eddie som slevar i sig lite köttfärssås och spagetti, vilket gör att en röd brun färg fastnar runt hans mun.
"Känner ni två varandra?" frågar Kim förvånat medan hon tittar mot Jack som sitter bredvid mig. Jag sväljer den söta puddingen i väntan på svaret som jag faktiskt vill höra. Men min tysta väntande avbryts av den långa killen framför mig, som nu försiktigt sparkar till mig på smalbenet. Han sitter också och äter sin pudding, och vickar på ögonbrynen enkelt mot mig innan våra ben hamnar i ett bråk med varandra. Som tummekrig, fast med benen, orättvist att han har så långa ben, faktiskt. Jag försöker uppfatta allting Jack har att säga, men det verkar nästan som att Colin inte vill att jag ska höra det, så som vårt löjliga krig fortfarande är igång. Men jag uppfattar vissa ord, barndomsvänner, karate, mobbning och bästa buddies, så jag får helt enkelt fråga Kim om det senare. Min blick fokuserar på det lilla leendet i Colins ansikte.. jag har bara sett honom flina, men hans lilla gulliga leende är mycket finare. Nu måste jag bara få honom att skratta ock... OKEJ. Ärligt talat kan jag inte tänka så här, varför i helvete vill jag få honom att skratta? Varför dras min blick till honom hela tiden? Men jag tänker så av någon anledning, jag har ingen aning om varför men allt jag vet att jag har samma leende som honom på läpparna right in this moment.

Kimberly

Jag tittar mot Bonnie som för att fråga om vi ska gå, när jag ser hur hon sitter och ler som en idiot. Jag rynkar på ögonbrynen och följer hennes blick. Colin. Jag ler för mig själv medan jag tittar ner på min halvätna macka.
"Ska du ha den där?", frågar Jerry och pekar på min macka. Jag himlar med ögonen och räcker över den till honom.
"Jag förstår verkligen inte hur du orkar", skrattar jag när han stoppar in hela mackan i munnen.
"Jag växer, yo", säger han så att det flyger smulor ur munnen på honom.
"Men du sa något om karate?", Milton vänder sig mot Jack som nickar för fullt.
"Precis, jag och Colin har tränat sen vi var små", säger han och ler mot mig. Jag suckar och tar en tugga av mitt äpple.
"Du borde följa med till vår dojo i eftermiddag! Idag är första dagen på terminen", säger Eddie uppspelt. Jag stelnar till och vänder mig mot Bonnie, som flinar mot mig. Jag spänner blicken i Eddie, som ser frågande på mig.
"Kim?", mumlar han och rynkar på ögonbrynen. Alla 12 ögon vänder sig mot mig och jag ler falskt mot de allihop.
"Självklart", säger jag glatt, vilket får Bonnie att skratta till. Alla ser förvirrade ut och jag sparkar till henne på benet. Hon studsar till lite och blänger sen på Colin. Han pekar på mig och hon blir alldeles röd om kinderna. Vad händer egentligen mellan de två?

"Kim!", ropar Jack efter mig när jag lämnar min bricka och är på väg mot mitt skåp för att hämta böckerna till nästa lektion; spanska. Jag saktar ner och låter honom komma ifatt, men jag fortsätter att gå.
"När slutar du idag?", frågar han och tittar på mig. "Jag tänkte att du kunde visa mig till dojon? Jag är ju ny här och hittar inte riktigt"
"Jag åker med Bonnie, hon brukar alltid skjutsa mig dit", säger jag och tittar på honom. Är inte hans kinder lite röda?
"Har hon plats för två till?", frågar han och jag tittar oförstående på honom.
"Två?", frågar jag dumt innan jag hinner komma på att han såklart pratar om Colin.
"Colin ska också med", säger han och nickar bort mot de andra som tar lite längre tid på sig. Jag nickar och tittar på Bonnie.
"Det går nog bra", säger jag och han andas ut.
"Tur, för jag vill inte råka köra över någon mer idag", säger han och blinkar mot mig. Jag känner hur skrattet bubblar upp i halsen, men maskerar det med en hostning.

Jag stänger skåpet och drar upp mobilen ur bakfickan. Klockan är tio över två och jag har min sista lektion om fem minuter. Jag skriver in Bonnies nummer och väntar på signalerna.
"Hallå?", säger hon efter ett tag.
"Vart är du?", frågar jag och lutar mig mot skåpet.
"Bakom dig", säger hon och klickar samtalet. Jag vänder på mig och ser henne komma gåendes.
"Du måste följa med till dojon idag", säger jag och hon tittar på mig med en frågande blick.
"Jag följer alltid med till dojon, hur skulle du annars komma dit?", frågar hon.
"Nej, jag menar att du måste börja hos oss. Idag. Du vet att Rudy gillar dig, du skulle få svart bälte direkt. Kom igen, det blir kul! Colin kommer dit och...", jag rabblar på och märker hur hon stelnar till när jag nämner Colins namn.
"Colin?", säger hon och hennes kinder går från beige till djupt rosa.

Det lilla benkriget som jag hade haft med Colin uppförde direkt när Kim sparkade på mig, fy helvete vad generad jag blev. Inte för att jag trott att Colin var Kim, utan för att jag suttit och sparkat någon under bordet, vilket aldrig börjat hända vanligtvis. Förutom med min bror, men det är en helt annan story. Jag märker hur Colin bara skrattar roat åt mig, vilket gör mig bara ännu mer generad och försöker gömma det genom att fokusera på min pudding igen.

Okej, så Kimberly har en lektion mer än mig på måndagar, vilket gör att jag behöver vänta på henne och de där två killarna - nej en ut av de två killarna, då den andra verkar sluta precis när jag slutar. Varför gick jag ens med på det här? Varför kan inte de skaffa körkort själva så att jag slipper köra runt dem?
Men mina armar utsträckta på gräsmattan stirrar jag upp på molnen som börjar täcka himlen över vår stad. Om inte de blir klara innan det börjar regna, så tänker jag köra över dem innan de kan hoppa in i bilen, helt klart.
"Du vet att man kan få gräsfläckar, eller hur?" hör jag en röst säga och sätter mig upp för att möta ett par bekanta ögon.
"Klart jag vet det, jag är inte dum.." muttrar jag och han höjer lite på ögonbrynen innan han pekar på mina byxor.
"Inte?" frågar han och skakar på huvudet åt mig. "Du har ljusa byxor på dig."
"Vad observant du är! Märkte du det nu?" frågar jag ironiskt och ställer mig upp för att se om jag fått några gräsfläckar, vilket jag visst fått. Hah. Colin börjar genast att gapskratta åt mig, vilket får mig en klar syn på hans alldeles vita tänder, han är mycket gulligare när han ler sådär. Jag blänger enkelt på honom medan jag börjar rota efter en tjocktröja i min väska, men finner ingen.
"Vänta vänta.." säger Colin och drar ut en stor tjocktröja, som antagligen är för stor för honom också. "Ta den här på dig."

Kimberly

Spanskalektionen är en pina; som vanligt. Vi går igenom olika tempus och hur man böjer verben, vilket vi har gått igenom tusen gånger innan. Men det minns ju inte Ms Garcia, vår spanskalärare. Jag drar en djup suck medan jag tittar ut genom fönstret. Vi sitter på andra våningen i klassrummet mot parkeringen, så inte en så värst rolig utsikt heller. Jag tittar upp på klockan och ser att den är tio i tre, om tjugo minuter får jag gå härifrån. Jag vickar på pennan mellan mina fingrar och tittar runt i klassrummet. Alla låtsas vara intresserade av vad Ms Garcia har att säga, men egentligen sitter alla och smsar under bordet och ritar fula porträtt av varandra i anteckningsböckerna. Jag suckar återigen och vänder blicken mot fönstret.
"Ms Crawford?", en gäll röst väcker mig ur min dvala och jag tittar hastigt upp.
"Ja?", säger jag dumt och några fnissar bakom mig.
"¿Qué estás haciendo?", säger hon otåligt och höjer på ögonbrynen. Jag inser att hon vill fråga mig något, men jag förstår inte riktigt vad. Jag ser mig omkring i rummet på jakt efter ledtrådar, försöker urskilja texten på tavlan utan att göra det för tydligt.
"Estoy escuchando...", säger jag frågande. Ms Garcia kisar mot mig, men nickar ändå.
"Bien", säger hon och vänder sig mot tavlan igen. Innan hon hinner säga så mycket mer så ringer klockan, högt och tydligt. Alla packar ihop sina saker och reser sig. Ms Garcia tjatar om något läxförhör, men vi alla vet att ingen lyssnar. Jag tar mina saker och tränger mig ut ur klassrummet, bort mot mitt skåp. Alla skriker och skrattar, springer runt och beter sig som små barn. Det är så högljutt att jag inte hör Jack som ropar mitt namn bakom mig. Jag öppnar mitt skåp och när jag plötsligt känner en hand på min axel hamnar jag snabbt i försvarsläge. Jag tar tag i den och vrider runt, så att jag får övertaget.
"Woah, lugn", flinar han mot mig och jag andas ut och släpper generat taget om hans hand. Jag drar ut min väska ur skåpet och slår igen det med en skräll.
"Du skrämde mig", säger jag anklagande.
"Du skrämde mig", skrattar han och gnuggar sig ironiskt om handleden. Jag fnissar till men tittar snabbt bort.
"Bonnie är nog ute och väntar, så hämta Colin så ses vi...", börjar jag men blir avbruten.
"Där jag nästan körde över dig imorse, got it", avslutar han och blinkar mot mig innan han går iväg på jakt efter sin vän. Jag känner hur mina kinder hettar, men tänker inte så mycket på det.

"Det gick inte fort", suckar Bonnie när jag kommer fram till bilen. Jag himlar med ögonen och går mot passagerarsätet, när jag märker att det redan är upptaget. Colin sitter och flinar mot mig. På min plats. Jag ger Bonnie en blick och ser att hon rycker på axlarna.
"Han hann före", säger hon ursäktande. Jag sätter mig motvilligt i baksätet och ser till att sparka lite extra på sätet framför mig. Efter någon minut kommer Jack springandes, och hoppar in bredvid mig.
"Du kunde ha sagt att du redan var här, vet du", säger han andfått. Colin skrattar och rycker på axlarna.
"My bad", säger han och jag tycker mig se Bonnie le.

Bilturen är inte så lång och vi är snabbt framme vid dojon. Bonnie parkerar och vi andra kliver ur bilen och går in i dojon.
"Det ser inte direkt ut som en dojo", säger Colin och tittar på väggarna som är fullproppade med affischer från Bobbi Wasabi-filmer. Mattorna luktar konstigt, omklädningsrummen har inte städats på ett antal år och från Jerrys skåp kommer en svag lukt av ost, men annars är det väl som vilken dojo som helst. Jag nickar mot Rudys kontor samtidigt som Bonnie kommer in.
"Där sitter vår sensei, Rudy", säger jag och de nickar.
"Vi ska bara byta om, vi ses snart", säger jag till killarna och börjar gå mot omklädningsrummet tillsammans med Bonnie.
"Vi väntar här, få se vad ni går för", säger Jack retsamt. De har ingen aning om vad vi kan, men de ska snart få se. Jag byter snabbt om till min gi och sätter upp håret i en tofs, sedan knyter jag fast mitt svarta bälte runt midjan och ler mot Bonnie, som gör likadant.
"Nu kör vi", säger hon och jag nickar bestämt. Vi går ut mot killarna och ställer oss på mattorna, framför de. Jack tittar upp och hans leende försvinner snabbt. De båda ser väldigt chockade ut och det får mig att skratta.
"Så, få se vad ni går för", säger jag retsamt, med samma ton som de tidigare hade haft mot oss.

Vi hade fått vänta där på gräsmattan i en timma.. inte för att jag klagar på det, men det hade hunnit blivit obeskrivligt varmt av Colins tjocktröja. Men det var bättre än att gå runt med gräsfläckar synliga på mina byxor. Hans tröja nådde trots allt ner till mitten av mina lår, vilket gömmer mina smutsiga byxor. Tack och lov. Stunden vid gräsmattan hade varit bekväm, Colin hade inte kallat mig plutten och han hade hållit sin snälla attityd som försvinner så snabbt han träffar någon annan främling från skolan.

När vi senare på dagen bestämmer oss för att gå till bilen för att vänta där istället, så dröjer det inte länge till Kim kommer gåendes mot oss. Jag kan se hur hon blir en aning chockad när hon ser Colin sitta på hennes plats, men jag rycker bara på axlarna åt det. Hon har suttit där ett antal gånger förut.

Jag och Kim har precis bytt om till våra gis, eller ja, jag hade bara snott till mig en. Rudy har berättat för mig att det alltid finns en plats ifall jag skulle vilja följa Kim och börja här i wasabi dojon. Vilket jag inte riktigt bestämt mig för än ärligt talat, just nu vill jag bara visa de där nya eleverna att jag faktiskt kan någonting. Att jag inte är en liten pryl, som många killar och lärare tror att vi är.
Visst kanske det är lite långsökt, men ansiktsuttrycket på deras ansikten bevisar att de tror att vi inte kan någonting.

Det tar bara en sekund för oss båda att visa att de har fel, men vi fortsätter. Sparkar, slag, volter, det är kul. Ett litet tag glömmer vi bort att vi har publik som chockat tittar på oss, deras hakor hängandes från deras ansikten. Och jag kan inte undgå att tycka att de ser hysteriskt roliga ut. Det var samma ansiktsuttryck som Jerry, Milton och Eddie haft. Fast ja, Milton hade skrikit, Eddie hade gömt sig bakom Jerry som stått och tittat på oss helt stilla. Det var under tävlingen, när vi fortfarande var i the black dragons.

Kimberly

Vi avbröts av en dörr som smällde upp.
"Ah, ni måste vara de nya eleverna!", utbrast Rudy uppspelt. Jack och Colin såg frågande på honom. Innan de hann säga emot honom så började han trava runt i rummet.
"Det finns extra gis i skåpet som ni kan låna tills ni har fixat egna", sa han och öppnade ett skåp fullt med svettluktande uniformer. De båda killarna rynkade på näsan och jag skrattade tyst.
"Åh, och Bonnie, jag har redan förberett ditt skåp", sa han sedan och pekade på skåpet bredvid mitt. Därefter stormade han tillbaka in på sitt så kallade kontor för att göra gud vet vad. Vi alla lämnades mållösa mitt i rummet, killarna gick långsamt fram mot garderoben medan Bonnie öppnade sitt skåp. Och mycket riktigt; där inne låg en vattenflaska, väska, träningsoverall med Wasabimärket på och papper att skriva under för medlemskap. Hon höjde förvånat på ögonbrynen och jag skrattade åt henne.
"Var inte så förvånad, det där har säkert legat där i år nu", fnissade jag och hon nickade på huvudet.
"Fräscht", sa hon och jag nickade.
"Det är ju Rudy vi snackar om", sa jag och hon log mot mig.
"Sant", sa hon och stängde igen skåpet. Eddie, Milton och Jerry kom instormandes och avbröt oss.
"Yo! När kom ni hit?", frågade Jerry killarna och de pekade på Bonnie båda två.
"Vi fick skjuts", sa Colin och Jerry vickade på ögonbrynen.
"Hoppsan", sa han och jag slog till honom på armen. "Ey! Det där kommer att lämna ett blåmärke!", gnällde han och jag vred på huvudet.
"Jobbigt läge", sa jag bara och gick bort mot dockorna.

Faktumet att Rudy hållit ett helt skåp till kändes en aning konstigt, men ärligt talat så värmdes någonting inom mig, call me cheesy. Men det fick mig att känna mig speciell, det får mig att tro att han vill att jag ska börja.
Vår coach i black dragons var helt annorlunda. Den bäbisen gjorde ingenting bra mot sina elever, alls. Bara pressade dem så att hans dojo kunde bli den bästa, han brydde inte om oss alls. Och han fuskade. Så det var därför vi stack därifrån, men wasabi dojon kanske skulle vara bättre för mig i alla fall.
"Så ni alla kommer att vara i vår dojo?" frågar Milton exalterat medan han kramar om Jerrys arm, som Kim just slagit.
"Ey, kan ni sluta mobba min arm?" muttrar han och backar bort från Milton, som inte hört vad den mörkhåriga sagt. "Är ni ens duktiga?" han pekar på Jack och Colin som tittar på varandra med höjda ögonbryn.
"Duktiga?" frågar Jack och rycker stolt på axlarna medan han flinar. "Vi är super duper duktiga", vilket får mig att skratta till, men hostar tyst när killen Kim föll för blänger på mig.

Kimberly

Jag ler mot Jack och Colin som, efter en hel show med sparkar och volter, ser triumferande mot de andra killarna. Jerry höjer på ögonbrynen och tittar förvånat på de båda.
"Okej, jag trodde på att ni var bra, men så bra?", han tittade förbluffat på killarna, liksom alla andra i dojon. De var verkligen duktiga, säkerligen svart bälte båda två. Och även om det tar emot att säga, så behöver vi de i vår dojo. Jag är, eller var innan Bonnie kom, den enda med svart bälte här och det har blivit lite tufft i turneringarna. Men med tre nya svart bältade, så kommer vi komma mycket längre.

Medan de andra killarna gick för att byta om så gick jag och Bonnie in på Rudys kontor. Där satt han med näsan i en broschyr med farligt många träd på. Det här kan inte båda gott.
"Åh hej, jag hörde er inte komma in", sa Rudy och Bonnie pekade mot sitt svarta bälte.
"Såklart du inte gjorde", flinade hon och jag släppte ut ett litet skratt innan jag satte mig ner i soffan.
"Vad läser du?", frågade jag, även om min magkänsla sa åt mig att jag absolut inte ville veta.
"Jag hittade den här broschyren om en camping, man får hyra en stuga och jag tänkte att eftersom vi har så många nya elever så skulle vi kunna behöva lite bonding", Rudy rabblade på om vad som enligt honom var en lysande idé, men jag skulle nog säga tvärtom. Fast i skogen, med 6 killar? Som dessutom kan karate och därmed blir som farliga ninjor i skogen? Nej tack. Jag tittade på Bonnie och såg att hon såg minst lika tveksam ut som jag.
"Är du säker på...", började jag men blev direkt avbruten av Rudy.
"Och vi kan grilla korv till mat, jag kan bo i minibussen så att ni ungdomar får tid att prata och så kan vi bada i sjön, åh sa jag att det finns en sjö?", han babblade på utan stopp och jag visste redan nu att det här inte var något man kunde prata sig ur.


Blev kanske lite kort men skriver på mobilen

Okej, så jag blir dragen till wasabi dojon. Jag behöver visa de två nya killarna i vår skola vad jag går för, för att de tror att vi inte kan skit. OCH, nu ska jag på någon road trip till en stuga? Jag har inte ens sagt att jag ska gå med dojon, jag har precis slutat från the black dragons och just nu vill jag faktiskt bara fokusera på pluggningen.
But I guess not. För när jag försöker förklara det för den äldre mannen som är dojons högt rankade lärare, så får jag genast ett nedslag. Visst visste jag att Rudy var beslutsam, men jag hade ingen aning om att jag skulle behöva krossa vägar med honom igen.
"Så när är resan?" frågar jag med höjda ögonbryn, det är lika bra att ge upp. Hur i helvete skulle man kunna dra sig ut när Rudy babblar så mycket som han gör. Om han inte slutar snart så kommer mina öron blöda, jag lovar.
"Jag tänkte att vi kunde åka under helgen?" frågar han glatt och klappar sina små händer mot varandra, likt en femåring som äntligen ska få sitt lördagsgodis. "Det ska vara fint väder och stugan är inte allt för dyr nu i början på terminen. Ja! Vi måste berätta det här för de andra, och ni måste få godkänt från era föräldrar också!"
... jag får helt enkelt be Felix att säga att det går bra. Eller så får jag helt enkelt be Felix att ljuga, på så sätt kan jag dissa idén och fortsätta med teknik uppgiften jag behöver ha gjord till nästa vecka. Och då behöver jag inte stressa upp mig, då kan jag fixa engelska uppsatsen under någon rast. Jag sneglar mot Kim, som antagligen läst mina tankar, för nu blänger hon rakt in i min själ. Om en blick skulle kunna döda, så skulle jag vara begravd sex meter under jorden just nu.
"Nej nej nej, tro inte att du ska lämna mig själv med de här!" väser hon till mig, vilket får mig att slänga med håret. "Om du gör det så tänker jag fan komma hem till dig och krossa ditt lilla teknik projekt med mina bara händer!" Jag sväljer hårt, jag skulle vilja säga att hon aldrig skulle klara av det. För att hon är svag. Men jag kommer sedan på att jag inte kan det, eftersom att hon faktiskt skulle kunna smyga in genom mitt fönster på lägenheten och slå sönder mitt projekt. Hon kan mycket väl göra det. Precis som jag gjorde i sjuan, jag slet sönder hennes långa franska uppsats för att hon.. ja, jag kommer inte riktigt ihåg vad hon gjorde.
"Äsch.. jag kanske kan få Felix att ljuga för dig också?" frågar jag och vickar oskyldigt på ögonbrynen mot henne.