Celia Floyde

Rätt okej skrivet, gillar dock inte när fanfics består till stor del av Hogwartsbrevet personen i fråga får... I mean, vi har alla läst böckerna, vi vet hur boklistan och brevet ser ut, we don't need to hear it again? Skriv hellre bara typ "jag läste igenom Hogwartsbrevet" eller nåt i den stilen.

Okajj, men stryk över tror jag! Du skaaa skriva mer imorgon, annars bombarderar jag dig med meddelanden! xD

- VAKNA!!
Jag vaknade med ett ryck.
- Vad är klockan? mumlade jag dåsigt
- På tok för mycket! vi måste skynda oss till frukosten! fortsatte Zarah stressat.
Jag gjorde mig iordning och vi sprang ner till den stora salen. Vi satte oss ner vid Gryffindor bordet och jag plockade åt mig en rostad macka och ett kokt ägg.
Zarah kollade på schemat.
- Nästa lektion är är Trollformellära!
- Undrar vad vi får lära oss ? sa en kortväxt pojke som jag inte lagt märke tills förän nu.
- Troligtvis får vi öva på någon lätt trollformell. sa Zarah.
När vi ätit klart sprang vi upp till sovsalarna och hämtade skolväskan och plockade ur det böcker vi inte skulle ha någon användning för idag.
Vi fortsatte till klassrummet vi skulle vara i och slog oss ner på golvet och väntade på att klockan skulle ringa.
Ca. 10 minuter senare ringde det in och vi gick in genom dörren.
Vi satte oss längst bak i klassrummet och efter bara en liten stund kom resten av eleverna in. När alla var här började den ytterst lilla Profesorn Flitwick ropa upp alla. Sedan började han berätta vad vi sulle göra.
- Har alla varsin fjäder framför sig ?
- Bra, ni ska nämligen få den att svävaa!
Ett tyst mummel spred sig runt om i klassrummet.
- Säg efter mig... Vingardium Leviosa
- Vingardium Leviosa..
- Bra, utmärkt!
- Och handrörelsen, sväng lätt och vrid.
Alla gjorde lika dant och när han äntligen var nöjd fick vi testa på fjädrarna.
Jag riktade staven mot fjädern och svängde lätt och vred med spöt samtidigt som jag sa: Vingardium Leviosa!
Fjädern lyfte sig någon centimeter från bordsytan men föll ner igen.
Jag suckade och testade igen.
- Vingardium Leviosa
Den här gången lyfte sig fjädern ännu högre och jag höll koncentrationen på fjädern och följde fjädern med spöt.
Jag kunde inte låta bli att snegla åt sidan och såg Zarah styra sin fjäder runt omkring i klassrummet.
Jag koncentrerade mig åter igen på min egna fjäder och fick den att lägga sig på Flitwicks skrivbord.
- Åh titta! Ms Floyde har klarat det!
Han hade inte lagt märke åt Zarahs fjäder.
- Jag med profesorn! nästan skrek hon.
- Åh men ser man på 2 elever som klarar det på första lektionen! Sådant brukar bara hända i Ravenclaw...
När lektionen var slut kollade vi åter på schemat.
- Åh kvastflygning! Jag har alltid velat lära mig flyga! Sa jag glatt.
- Men det är tillsammans med slytherin... mumlade Zarah.
Vi sprang upp till sovsalarna och lämnade våra väskor och gick ner på gården. Vi satte oss under ett stort träd tittade ut över sjön.
Efter en stund kom madame Hooch ut med famnen full av kvastar och bredde ut dom på en rad.
Vi gick närmare och betraktade kvastarna.
- Är det ni som ska flyga nu ?!
- Ähumm ja... sa Zarah osäkert.
- De andra borde vara här när som helst! Ställ er bredvid en kvast!
Jag gick och ställde mig bredvid en lätt sliten Nimbus 1000 och Zarah ställde sig vid kvasten bredvid, en renosoparetta.
Efter bara en stund började resten av eleverna komma och ta plats bredvid varsinn kvast.
- Det här kommer bli hur lätt som helst, så dumt att vi inte ska får köra Quidditch! sade Marcus till en av sina vänner.
Han ställde sig bredvid en likadan kvast som mig och hans vänn någon gammal kvast som inte ens gick att urskilja vad det var för någon.
Istortsett så var ingen av kvastarna i bra skick och jag var glad att jag kommit tidigt och fick den nyaste kvasten.
- Okej elever! Ni sträcker ut handen över kvasten och säg: Upp!
- Upp! hördes det runt omkring alla elever.
- Upp!! min kvasten rörde lite på sig där den låg på marken.
- Upp! Marcus kvast flög upp i handen på honom och han log malligt mot resten av oss.
- Upp!! ropade jag i bestämd ton och kvasten flög upp och jag fångade den.
- Så du måste alltså skrika på en kvast för att få den att lyda dig, Floyde ?! flinade Marcus.
Jag blängde på honom och kollade istället hur det gick för Zarah.
- Upp! Upp... UPP!! kvasten rörde sig inte och jag kunde höra rädslan i hennes röst.
När tillslut alla höll i sina kvastar, fått upp dom frivilligt eller plockat upp dom från marken började Madame Hooch prata igen.
- Nu sätter ni er gränsle över kvasten och på min signal sparkar ni ifrån, flyger runt trädet där och kommer tillbaka!
- 1 . 2 . visselpipan tjöt och jag sparkade ifrån.
Jag susade rakt upp i luften, flera meter. Jag vände kvastskaftet bort mot trädet och åkte runt det. Straxt bakom mig kom Zarah flygandes rakt förbi mig, för bi trädet och bort mot skogen.
- Kom tillbaka hit!! gormade Madame Hooch.
Zarah tycktes tappat kontrollen över kvasten och jag susade efter henne.
- Zarah!! stanna!!
- Det går inte!!
Hon försvann in i skogen och jag fortsatte efter henne. Vi kom djupare och djupare in och det blev mörkare och mörkare.
- Hoppa av!! snälla Zarah, hoppa av!!
Precis när Zarah skule kasta sig av ryckte hennes kvast till och svängde åt ett annat håll, när den åkt det hållet ett tag svängde den igen, och så höll det på tills den flög rakt in i ett träd och Zarah äntligen ramlade av. Jag stannade bredvid henne.
- Gick det bra ?
Hon svarade inte. Jag ruskade på henne. Hon hade svimmat. Kvasten Zarah flygit på flög stillsamt iväg djupare in i skogen.
- Lumos...
En av de få saker jag faktiskt kunde göra visade sig väldigt användbar nu när jag satt lutad mot trädet och väntade på att Zarah skulle vakna. Jag kunde ju inte bära både henne och kvasten samtidigt som jag lyste upp vart jag gick. Efter en stund som kändes som evigheter vaknade Zarah äntligen till.
- Var är vi ?
- I den förbjudna skogen...

---------------------------------------------------------
Skriver mer senare ;P

Spännande! Väntar på mer!

MER *bevakar*

Haha har haft fullt upp med att läsa i Harry Potter böckerna irl på sistonde så har glömt att skriva men kommer troligtvis mer imorgon!

Aja, bra att det kmr imorgon iallafall!

Fortsätt. Jätte bra.

'Bevakar* Fortsätt.

Utan att veta åt vilket håll vi skulle gå för att komma till skolan började vi vandra fram mellan träden. Himlen ovanför oss var kolsvart och små stjärnor lyste svagt. Vi gick och gick men det var fortfarande lika mörkt, kanske mörkare?
- Jag måste vila lite!
Zarah slängde sig ner på marken och lutade sig mot ett träd.
- Bara en liten stund då? Jag vill ut här ifrån.
Jag satte mig bredvid henne och tittade upp mot himlen. Vad skulle mamma säga om hon visste att jag var här? Vad skulle pappa velat att jag gjort? Jag satt och tänkte på den dag min pappa blivit dödad av du-vet-vems anhängnare. Han hade varit en auror. Det hördes ett prassel i busken intill.
- Lumos!
Jag såg nånting stort komma fram mot oss från busken, på 8 ben... det var en gigantisk spindel.
- SPRIIING!!!
Vi sprang det fortaste vi kunde genom träden och buskarna, jag kände hur grenarna rev sönder min klädnad och blodet rinnande ner från min arm. Jag sprang och sprang, helt fokoserad på att få komma ut från skogen. Jag saktade ner och vände mig om.
- Zarah ?
Jag såg mig om men kunde inte se henne eller spindeln. Jag hörde tunga steg bakom mig och snurrade hastigt runt där stod en stor man med villt utseende. Jag tittade på honom genom lyset från mitt trollspö.
- Jasså det är här du är? Vi har letat i timmar efter er, vissa har börjat ge upp hoppet! Men, skulle ni inte vara två?
Mannen såg på mig med sina mörka ögon.
Med hjärtat i halsgropen stammade jag fram allt om jätte spindeln och jag sprungit iväg.
-Åh, ja förstår... Var kom du från ?
Jag pekande in i skogen från det håll jag nyss kom utspringande ifrån.
- Bäst vi går o letar reda på hon innan de e försent.
Jag fick springa för att hålla gämna steg med mannen som jag nu kände igen som skogsvaktaren. Efter en stund var jag tvungen att stanna och flåsande dra efter andan.
- Vänta du här en stund, vi är nära hålan där spindlarna håller till, bäst jag går o talar me dom.
Förvirrad över tanken på att han skulle kunna tala med spindlarna smög jag fram till en buske och kikade ut på honom där han gick ner i en håla. Jag såg massvis med stora spindlar, en av dom större än de andra. Jag betraktade spindlarna från mitt ställe och såg Zarah hängandes upponer. Skogsvaktaren började tala till den stora spindeln men jag kunde inte urskilja vad de sa. Jag kände något hårt träffa mig i bakhuvudet och föll ihop i en livlös hög...

---------------------------------------------------------------
Blev ett kort inlägg, brist på idéer. :O