Privat rollspel

Du x3

Okej ;3

Jag tar emot en sista avskedskyss från min min mamma innan jag lyfter upp Novas tomma bur och skyndar mot det mörkröda tåget.
När jag kommer in i tåget går jag genom korridoren och tittar in i kupéerna och spanar efter Sam.

Jag stänger av ljudet från min "kära mors underbart vackra röst" som uppmanar mig och Erin att vara försiktiga. Jag slår vad med mig själv om att Erin står och lyssnar på vartenda ord som mamma säger, trots att det upprepas bäst intill varje dag. Jag suckar och vinkar ett diskret hejdå till mamma och pappa innan jag kliver ombord på tåget och in i en tom kupé.

När jag gått igenom nästan tre vagnar hittar jag Sam i en kupé tillsammans med sin äldre kusin Iris.
Sam får syn på mig genom glaset och vinkar ivrigt till mig att komma in. Jag skjuter upp dörren och pressar mig in medan jag håller dörren med den ena handen och Novas bur med den andra.

Jag tar upp ett headset och en mugglarpryl, molibil eller något heter den. Den har mugglarmusik på den, väldigt bra faktiskt! Jag sätter in headsetet i öronen innan Erin och hennes kompisgäng kommer in, jag vet att de kommer göra det, för det har de gjort varje år. Jag blundar och följer med i musiken.

Jag sjunker ner på sätet bredvid Sam och ställer ifrån mig Novas bur på golvet.
"Så hur var din sommar", frågar Sam och skakar tillbaks sina mörkbruna lockar från ansiktet. Jag rycker på axlarna.
"Helt okej", säger jag sanningsenligt "Inget speciellt bara."

Efter ett tag orkar jag inte sitta kvar där, trots musiken och att jag hittade kupén först. Jag tar mina grejer och reser mig upp.
"Vart ska du?" frågar Erin förvånat.
"Någonstans där det är tystare än här" fräser jag som svar och hela kupén blir tyst ett tag. Jag går ut i korridoren, och då börjar pladdret igen.

Jag letar efter en tom kupé. Inte helt ovanligt är alla fulla, men jag hittar tillslut en kupé där jag känner igen en tjej från min årskurs. Jag öppnar dörren och går in i kupén. Slår mig ned på att tomt säte utan att fråga om lov, och börjar granska de andra.

"Hurså?", frågar Sam och tittar undrande på mig.
"Jo, jag menar bara att det aldrig känns som det händer något" suckar jag och pillar lite på sömmen på min ärm "Men det lär väl bli bättre nu när vi är på väg tillbaks, antar jag", tillade jag och rätade lite på mig i sätet.
"Vad menar du nu?" frågar Iris uttråkat och himlade med ögonen "Vi ska ju bara tillbaka till skolan."
"Jag vet det", sa jag irriterat "Jag känner bara att det kommer att hända något speciellt just det här året"

"Hej, jag heter Yas, om ni inte redan visste det!" säger jag, mycket vänligare än när jag pratade med Erin. De var ju i alla fall Slytherin's, så pappa skulle inte bli besviken på henne. Jag ler smått vid tanken på illvrålet han skickade Erin vår första dag för tre pr sedan. Det var jättekul!