Skattöns begynnelse. (Privat.)

Besättningen börjar hurra och avbryta kaptenen. Råttan hoppar högt i luften och hänger upp och ned på ett rep för att få bättre överblick.

"Tystnad!" ryter Alez och det blir tyst. "Någon som har en idé på vart vi ska begrava skatten? och vad ska det vara för fällor?"

"Eh... kan vi inte gömma den... vid någon av pirathamnarna?" Föreslår en av de äldre. Råttan själv försöker minnas en plats som skulle passa bra. Det är positivt att ha varit på väldigt många ställen på jordklotet. Man har sett det mesta och upplevt mer än de flesta.
"Fanns det ingen ö vi lade till någon gång? Den där som mesta delen plötsligt låg under vatten?" Frågar Råttan sig själv i tanken och surrar in repet såpass att han kan ställa sig upp med bara repet till hands.

Alez blänger på piraten som hade föreslagit en av pirathamnarna.
"Aldrig i livet! Där kan ju vem som helst hitta skatten! Och där finns det väl inga fälor och tropiska djur där eller?" fnyser hon.

"Nej, det förstås." Säger piraten och kliar sig förläget i bakhuvudet. Det är nu Råttan kommer på det, Papegojön! Så hade de iallafall kallat den när de funnit den.
"Men papegojön då?" Frågar Råttan och alla pirater verkar ha glömt vad han menar.

"Papegoj ön..." mumlade Alez för sig själv. "Ja, det är en bra idé!" sa Alez och log snabbt mot Råttan.

"Jag gör mitt bästa." Svarar Råttan.
"Fast ligger inte det rätt långt bort?" Säger den späda stämman som tillhör en av skeppspojkarna.

Alez vänder sig mot skeppspojken som hade uttalat sig. "Visst är det långt bort. Men ingenting är för långt bort för oss, eller hur mannar?" säger hon kyligt och hon möts av ett jubel.

Råttan visslar entusiastiskt för att understryka det hela.

Alez ler och vänder sig mot besättningen. "Mot Papegojön!" säger hon entusiastikt.