Privat rollspel mellan The Noble Lion och AlexZz

Flera kilometer senare börjar Leslie bli trött på att bara gå och gå. Hon sätter sig ner på en bänk och börjar fundera. Vart skulle hon ta vägen? Hon var ju hemlös nu. Leslie kunde gatorna runt om i London ganska bra, men hon hade aldrig tänkt på vart man kunde bo om man inte hade så mycket pengar. Magen kurrade, men hon hade bestämt sig för att inte köpa någonting att äta förrän kvällen kom. Hon såg sig omkring, man kanske inte alltid behövde köpa det man skulle äta. Ögonen svepte runt kronorna på alla träden omkring henne och tillslut fann hon det hon sökte. Ett äppelträd.

"Zack!" Utropar den välkända rösten som tillhör Cat. Egentligen Cathrine. Cat är det som man skulle kalla ginger om man strök faktumet att hennes hud inte var vampyr-blek utan hade en ljust brun färg istället. Hennes lysande ögon berättar iallafall för Zack att hon har något att berätta för honom. Cat är 15 år och 3 månader gammal och är egentligen alldeles för smart för att vara på gatan. Men Cat använder sin intelligens för att klara sig, Zack också de senaste halvåret som de började jobba tillsammans på småstölder och så vidare. Det som är nödvändigt för överlevnad härute. Om man inte har ett jobb.

Leslie gick fram till äppelträdet och plockade ner ett äpple, hon putsade det lite lätt och stoppade det sedan i munnen. Det var så gott att hon inte kunde låta bli att sucka njutningsfullt. Äpplet skulle dock inte stilla hennes hunger så länge så hon plockade på sig några äpplen och stoppade dem i väskan. Plötsligt kom en gammal man, med ett argsint ansiktsuttryck, stormande mot henne, han hade sin käpp över huvudet och det såg ut som att han skulle slå till henne med den. "Hur vågar du? Hur vågar du palla mina äpplen? Det här ska du minsann få för!" skrek han till henne. Men han hann aldrig komma fram till henne för hon satte genast av åt motsatt riktning.

"Vad är det, Cat?" Undrar Zack efter att Cat nästan slagit omkull honom med sin vanliga kram.
"Vi ska stjäla igen, fattaru väl!?" Skrattar Cat tyst och Zack kan inte annat än att flina.
"Vad ska vi stjäla då, Cat?" Undrar Zack.
"Vi kan ju inte snacka här, folk kan ju höra. Kom igen!" Säger Cat och börjar småspringa mot gränden. Zack hissar upp ryggsäcken och följer efter.

Leslie springer så snabbt hon kan, hon förstår ju att mannan inte kan springa lika snabbt som henne men hon vill i alla fall lägga så många meter som det går emellan dem. Alldeles för snart blir däremot trött i benen, mjölksyran hade kommit snabbt, och hon måste stanna för att vila, pustande sätter hon sig på marken med ryggen mot en lyktstolpe. Hon ser sig omkring för att se om hon kan lokalisera var hon är. Tydligen kunde hon inte Londons gator lika bra som hon trodde, för hon hade inte en aning om var hon var. Lika bra det, då kommer det bli svårt för hennes far att hitta henne, om han ens försöker...

Zack vet inte riktigt varför han dras till den rödhåriga flickan som alltid har en plan. De är väldigt olika på flera plan, men nästan identiska på andra, och ryker ofta ihop över småsaker, men de blir alltid vänner efteråt. Zack har flera gånger frågat sig själv om det är mer än vänner, men han har aldrig fått ett vettigt svar. Han hänger knappt med när Cat svänger av men lyckas ändå. Hans slitna gymnastikskor gnids mot asfalten och ett gnisslande ljuder när han svänger. Cat stannar i nästa gränd.
"Vi ska för första gången stjäla från ett hus!" Flinar Cat och Zack himlar med ögonen. Hur ska de lyckas med det? Men han antar att Cat har en plan. Men han är osäker på om det kommer lyckas.

Leslie känner att om hon ska orka fortsätta med det här springandet så behöver hon mer energi, men hon vågar inte äta något fler äpple, om hon väl börjat äta kommer det bli svårt att sluta innan hon är mätt, och då kommer äpplena ta slut alldeles för fort. Hur ska hon klara sig här alldeles själv? Hon vet ju ingenting om hur det är att vara på rymmen. Vart får man mat och var sover man om natten. Leslie måste försöka hitta någon annan hemlös innan kvällen som hon kan hänga på och lära sig, för aldrig att hon går tillbaka till sin far.

"Du vet det där röda huset vi var vid förra veckan? Det huset ska vi råna." Säger Cat med ivrigt lysande ögon. Zack vet vad hon menar.
"Finns det någor av värde därinne då?" Svarar Zack.
"Det finns det alltid! Det finns alltid något som man kan använda. Kläder, pengar, smycken - du fattar." Svarar Cat med armarna i kors och ett envist uttryck. Hon kommer alltså inte ge sig i första taget. "Dessutom är ägarna bortresta och det finns en nyckel utanför dörren." Flinar Cat sedan och Zack suckar.
"Visst, vi kör." Säger han en aning uppgivet, även om han inte tycker om idén.
"Super!" Utropar Cat en aning lättat.

Leslie såg sig omkring, hur såg man vem som var hemlös eller inte? Hade de kanske smutsiga kläder och fettigt hår? Ja så måste det vara! Deras kläder borde också vara trasiga, fast det beror väl på hur nya de var till ett liv som hemlös och om de precis stulit kläder. För Leslie antog att de faktiskt var tvungna att stjäla för att klara sig. Hon visste dock inte hur hon själv skulle klara av att leva med att stjäla, Leslie hade aldrig någonsin stulit något från någon. Förutom en gång då hon tog en penna från en av hennes klasskompis, men då hade hon mått så dåligt efteråt att hon hade lämnat tillbaka pennan och sagt att hon hade hittat den på golvet.

"När?" Frågar Zack. Han vet att de ska ses vid huset, det skulle vara korkat annars.
"Ikväll, duuh!" Svarar Cat och slänger med håret innan hon får en skrattattack. "Klockan 20.00." Säger hon sedan.
"Ses då, då." Säger Zack och nickar kort. Cat flinar innan hon sticker därifrån. Zack beundrar Cats förmåga att försvinna spårlöst. Han själv lämnar gränden som vilken människa som helst. Med otroligt slitna kläder.