Tårar syns inte i regn... [SV]

Mer

Mer

Kap.2 ~

Tvillingarna hade gett flickan en varm kopp te och en filt att värma sig med.
Alla tre satt vid matbordet, klockan var strax efter tio när flickan utbrast;
"Visst ja, förlåt att jag inte respenterat mig!" Hon räckte fram handen.
"Jag är Evangelin."
"Jag är Fred och det är George" , sa George och flinade, han tog Evangelins hand och skakade den.
George tittade fientligt på Fred, Evangelin hade han ju redan paxat.

Morgonen därpå vaknade Evangelin inte i skogen, som hon brukade, utan i en varm säng.
Det tog ett tag innan hon mindes var hon var.
Fred och George verkade redan vara uppe, för det skramlade i köket.
Hon klev försiktigt upp och gick ner till köket.
Men där stod inte alls George eller Fred, utan en aning mullig dam i kanske 40 årsåldern.
Eve tittade förskräckt på henne och smög snabbt upp igen. Vem var det?
Fred och George hade väl varit ensamma hemma... eller?

__
Haha, delarna blir lite korta men ^^

Mer!

Haha. Mer!

Haha, promblem on way xDD

Jag tar och bevakar tråden :3

Mer
Känns som att detta kan bli en riktigt bra fan-fic, vilket det redan är, men jag tror att du förstår vad jag menar.

Weasley - Haha, förstår Tack ^^
___

Kap.3 ~

"Var inte rädd Evangelin, jag har redan pratat med pojkarna... du får gärna stanna..."
Den mulliga kvinnan vände sig och log.
Kvinnan höll en stor, rykande gryta i händerna.
Evangelin gick trevande ner, och satte sig i den utskutna stolen.
"Pojkarna sover nog ett tag till, och Ginny också, förståss..." Kvinnan log.
Evangelin satt blygt på sin stol, vad skulle hon säga?
En karl kom ner från trappen. Han hade lika rött hår som sina pojkar, och morgon-frisyr.
"Jasså, det är dig pojkarna talat om!" Sa karln entastuastmiskt (stavning?).
Evangelin nickade svagt. Mannen tittade på henne. "Vi kanske ska ta och väcka dom andra..." sa han och tittade på klockan. 10 över 11.
"Jag kan väcka dom!" sa Evangelin snabbt och for upp för trappen.

Efter frukosten hade Evangelin fått reda på alla,s namn och lite mat i sig.
Fred och George hade mumlat en liten förklaring om att dom trott dom skulle kommit senare.
Eve hade godtagit ursäkten.

En stor uggla flög in igenom fönstret och släppte brev på varje barn,s knä.
Fred, trodde hon det var, såg blek ut.
"Jusste... Du Evangelin... vi kom just på att vi måste till skolan snart..."
__
Hah, lite fail slut, men visste inte hur jag skulle kunna skriva det så det såg bra ut xD ♥

Mer!


entusiastisk tror jag :s