Hannah Weasley [SV]

Jag trodde inte att någon var intresserad av att läsa fortsättningen, så jag lade inte in den på mugglarportalen. Men här kommer nästa del. Den är inte så speciellt bra, men jag ska försöka bättra mig tills nästa gång...

____________________________

Del 2

”Hannah! Det är idag vi ska till Hogwarts!” pep Victoire glatt. ”Du kommer verkligen att älska det! Du ska bara se slottet! Åååh, vad jag längtar!”
”Vic, om du fortsätter babbla så kommer jag att få huvudvärk!” stönade jag. ”Låt mig sova… Förresten så trodde jag att jag hade förbjudit dig att väcka mig på mornarna!”
”Klockan är sju. Vi ska vara på King’s cross om fyra timmar.” sa hon, och ignorerade mig helt och hållet. En av de negativa sakerna med Victoire var att hon aldrig lyssnade.
”Tio minuter!” suckade jag.
”Visst. Det är du som inte kommer att hinna packa allting. Vi ska iväg om tre timmar.”
”Tar det en timme att färdas med Nattbussen?” frågade jag och la en arm över ögonen, eftersom att solen sken in igenom fönstret.
”Nej, men farmor sa att vi ska se till att vara klara vid den tiden. Vi brukar alltid komma i sista minuten, och hon och farfar skulle på något slags möte på trolldomsministeriet klockan tolv.”
”Jaha, men jag packade igår.”
”Men du har massor av kläder som du har lagt på tvätt som du ska ha med till Hogwarts”
Det gick inte att diskutera något med Victoire. Hon vann alltid. ”Ge mig fem minuter, sedan lovar jag att jag ska gå upp.”
”Visst.” fnös Victorie. Någon sekund senare hörde jag en hård smäll. Jag suckade lyckligt och somnade om.

”MEN VAKNA DÅ!” skrek Victoire. ”Klockan är halv åtta! Fattar du inte? Vi kommer missa tåget om du fortsätter sova! Farmor dukar snart bort frukosten!”
Jag klev upp snabbt, och sprang ner till köket. Aldrig i livet att jag skulle missa den sista frukosten innan jag började på Hogwarts. Tänk om maten där skulle vara sådär äcklig som maten på den där dumma mugglarskolan som Molly hade tvingat mig att gå på? Urk. (Hon ville att jag skulle lära mig om mugglarna. Om min biologiska mors gamla livsstil.
Nej, min mamma var inte en mugglare. Hon var en ynk. (En trollkarl/häxa utan magiska krafter.) När hon var tjugofem rymde hon hemifrån, eftersom att hennes föräldrar höll henne inlåst i en källare. Efter det levde hon ett civiliserat liv som mugglare.
Det var det enda jag visste om min mor, förutom att hon hette Tanya Black. (Molly och Arthur bytte mitt efternamn, eftersom att de inte ville väcka uppmärksamhet om det.)
I mina ögon var Molly min mamma, och Arthur min pappa. Dem hade ju tagit hand om mig sedan jag var en månad gammal. Dem hade adopterat mig. Så när jag talade om de så var de mamma och pappa. Punkt slut.
”Sömntutan har äntligen lämnat sin säng, ser jag.” log mamma, som redan satt vid bordet när jag kom in i rummet. Jag satte mig bredvid henne.
”Victoire går mig på nerverna. Varför kan hon inte bo hos Bill och Fleur?”
Mollys leende bleknade. ”Hon är ju här för att träffa dig, Hannah.” sa hon, och tog en tugga av sin smörgås.
”Men det blir för mycket om hon är här i flera veckor!” muttrade jag mot bordet. Av någon konstig andledning så visste jag exakt vad Molly skulle svara. Jag skulle kunna rabbla upp meningen med henne om jag ville.
”Victoire vill vara här för att få lugn och ro, för att kunna umgås med någon jämnårig.”
”Men varför umgås hon inte med Teddy då?” frågade jag irriterat. ”Det är så himla jobbigt när Vic kommer in till mitt rum varje morgon klockan åtta och säger att jag ska vakna, för att hon ska hinna berätta allting om Hogwarts! Jag får aldrig vara ifred när hon är i närheten…”
”Hannah, jag har uppfostrat åtta barn. Dem har alltid varit i närheten av varandra, fått kärlek . Du vet väl vad Ron gjorde när…” Hon drog ett djupt andetag. ”Fred försvann?” Mamma vände sig mot stekpannan, och
”Ja.” sa jag. ”Ron började hjälpte George i affären.”
”Precis.” log mamma. ”Det är äkta syskonkärlek. Det fanns stunder då mina barn var trött på att de var så många. Ron, som alltid fick ärva sina ägodelar. Ginny, som var min enda dotter, som Fred och George alltid retade. Victoire lever bland två småsyskon. Hon är… lättirriterad, eftersom att hon alltid varit ensambarn, fått en extra dos av kärlek. Nu måste hon få…
”Ja, ja. Jag förstår.” suckade jag.
Molly nickade, och i nästa sekund kom Victoire skuttandes ner från trappan. ”Farmor, vet du vart min lila t-shirt är?”
”Den är i din koffert.”
Victoire nickade. ”Hannah, du borde börja packa nu. Vi ska snart åka!” sedan försvann hon.
Jag kastade en blick på den stora väggklockan som fanns i köket. ”Tio i åtta. Varför stressar hon så?” muttrade jag.
”Lika bra att du börjar packa. Seså.” sa Molly.

---

Du behöver inte säga mer, Granger. Säg mig, vem av er ska dö i år? / Minerva McGonagall

---

---

---

---

---

---

"what the hell is a hufflepuff?"

---

Du behöver inte säga mer, Granger. Säg mig, vem av er ska dö i år? / Minerva McGonagall