Heartbeat [Hungerspelen, SV]

Kapitel 5 ~ Katniss
The bow and I are one.

Detta måste vara den fjärde dagen jag har varit hemifrån. Jag tänker bakåt. Jo, först Slåttern, sedan resan på tåget i två dagar. Jag reser mig energiskt upp, och har inte den blekaste aning om varför. Jag borde bara vara irriterad för att ha blivit skickad till spelen. Fast å andra sidan är jag glad att det inte är Prim som står här. Jag måste faktiskt säga att jag har en mycket större chans att vinna är Prim. Jag vet hur man hanterar ett vapen, och jag kan nog döda om jag måste. Prim vill inte ens göra en mygga sånär. Hur skulle hon överleva i spelen? Effie knackar på dörren precis när jag har dragit på mig träningsoverallen som vi ska ha under träningen i Träningscentret. Den är rätt bekväm. Effie kvittrar. Som vanligt låter hon nästan lycklig. Jag förstår inte hur hon kan vara lycklig under dessa omständigheter. Hon får se när sina ungdomar hon ska hjälpa till att "sköta om" dör. Hon försöker väll göra det bästa av stunden.
"Idag ska ni träna!", säger hon när jag kommit ut ur mitt rum.
"Ja, vi vet.", säger Peeta som omärkligt har kommit ut från sitt rum. Jag rycker till. Jag har inte märkt att han kommit ut från sitt rum fören han yttrar sig. Effie går mot matsalen, med mig och Peeta i släptåg. Jag tar som vanligt en stor portion lammgryta med torkade plommon. Det kanske är lite konstigt att äta till frukost men aja. Jag äter ju också mackor och sådant. Jag har redan kommit på att jag måste fylla magen mycket nu de få dagarna innan spelen. Jag är ju lite klen, så jag kan behöva lite fett nu. Dessutom är det bra om jag inte är för hungrig första dagen inne på arenan. Jag proppar i mig. Beställer min andra kopp choklad - kall - med vispgrädde och marshmallows. Och koppen är ungefär lika stor som en yoghurtskål, och ganska djup. Jag plockar åt mig några bär; några jordgubbar och några hallon.

Effie kollar på klockan och säger;
"Dags att gå!", hon ler stort. Jag stoppar i mig den sista jordgubben. Peeta ställer sig upp och gäspar stort.
"Kunde inte sooova så bra ...", gäspar han fram. Jag reser mig upp och lägger flätan på axeln. Haymitch kommer bakom oss.
"Ni kan väll försöka spela vänner?", frågar Haymitch. Jag rycker på axlarna till svar. Peeta mumlar något i stil med "okej då ...". Haymitch vinglar till. Inte helnykter. Som vanligt.
"Försök lära känna några spelare och försök hitta någon bundsförvant. Det kan alltid vara bra att ha. Se bara upp med Karriäristerna. Det kan lura er. De har förut skapat en allians med deltagare från distrikt 12, 11 och 10 för att sedan mörda dem. Försök att inte vara på de stationer ni är bra på, utan spara det till spelledarna.", säger han och tar stöd av väggen för att inte tappa balansen. Jag flinar. Som om jag inte redan visste att Karriärister är farliga. Dem är sluga, mordiska och starka. Effie klickar på hissknappen och redan efter fyra sekunder kommer vår hiss uppflygande. Vi kliver in i den; jag, Peeta, Effie och en vinglande Haymitch. Effie klickar på en knapp där det står TC. Träningscentret. Hela hissen är gjord i glas, och röret hissen åker igenom är även det i glas, så allting är genomskinligt. Jag ser ut över den stora, moderna staden. Den har fullt med lysen, folk ute på gatorna och massor av affärer. Vi kommer snabbt ned till bottenvåningen som är under själva "Deltagarhotellet". Spelledarna sitter vid ett bord och äter mat. De verkar inte bry sig så jättemycket om någon eller något förutom maten. Jag ser att vi är sist, så jag drar med mig Peeta mot gruppen deltagare som står och lyssnar på någon spelledare som berättar vad vi kan göra här. Regler, stationer och en hel del annat. Jag lyssnar med ett halvt öra, medan jag kollar runt i träningssalen. Det finns säkert runt tio stationer. Knivkastning, spjutkastning, göra upp eld, lär dig göra fiskeredskap, knopar och snaror, kamouflage, tyngdlyftning, brottning, boxning, ätbara växter, ribbstolar att klättra i och fejkträd att klättra i. Och till sist min favoritstation; pilskjutning. Trots att Haymitch sagt att vi inte ska visa för de andra vad vi är bäst på känner jag en viss dragningskraft mot de fina träpilbågarna med inristat mönster med tillhörande koger. Då ser jag den mest underbara pilbågen; en i silver. Silverkogret som hör till har ... Jag räknar pilarna tyst för mig själv. Två dussin. Tjugofyra pilar. Jag ser fjädrarna på slutet av pilarna. De som utgör en hastighet. De är mörka. Troligtvis från Härmskrikor. Härmskrikor. Jag kommer ihåg broschen. Jag måste ha glömt den på tåget! Åh nej! Härmskrike-broschen hade utgjort något av hemma-känsla. Som om det var en minnessymbol, en tursak. Jag tittar mot spelledaren som berättat om stationerna.
"Ja. Det var det. Varsågoda att testa på alla stationer ni vill!", säger han och slår avslutande ihop händerna. Han går emot bordet som spelledarna har.
"Hej Seneca.", mumlar någon halvfull spelledare. Jag kommer på vad överste spelledaren heter, han som berättat om stationerna för oss. Seneca Crane. Effie har sagt något om honom på tåget har jag för mig. Peeta går iväg mot stationen där man lär sig göra knopar och snaror. Jag följer efter, eftersom att jag inte har något annat att göra. Stationläraren ser tacksamt på oss. Han brukar tydligen inte ha så jättemånga elever. Jag försöker göra en liknande snara av dem Gale brukar göra. Han är utomordentligt duktig på att göra snaror. Han kan göra en snara som gör att så fort en ekorre kommer för nära, fångas den in. Läraren berömmer mig över snaran jag lyckas göra. Han visar mig en lite svårare version av den snara jag nyss gjort. Jag lyckas och blir nöjd med mig själv. Peeta har lyckats göra en hängningssnara. Jag skrattar åt den. Inte elakt, utan för att den ser rätt rolig ut. Här ska vi vara med i ett på-liv-och-död-spel och han gör en hängningssnara.
"Tja, om du inte orkar med spelen längre vet du hur du ska göra.", säger jag och blinkar mot honom.

~

Mer kommer imorgon Det kommer vara fortsättning av Träningscentret Träningscentret kommer gälla i cirka 3 - 5 kapitel

Gud så awesome! ♥

ARGH! HELA JEVLA KAPITLET FÖRSVANN D8 [Förlåt för att jag svär, blir bara så himla sur!] Skriver nytt nu här D8

~

Kapitel 6 ~ Katniss
Moments.

Jag och Peeta bestämmer oss för att göra en stationslista. Den ser ut såhär;

1. Snaror och knopar.
2. Fiskeredskap.
3. Göra upp eld.
4. Kamouflage
5. Ätbara växter.
6. Spjutkastning.
7. Knivkastning.
8. Klättra i träd.

Vi är på väg mot punkt två på vår lista; fiskeredskap. Det går snabbt och Peeta gör en hygglig fiskekrok. Jag gör en fin krok, med fjädrar från någon fågel så att fisken inte ska kunna se själva kroken. Därefter går vi till stationen där man ska lära sig göra upp en eld. Vi får varsin flintasten och en slags metall som man ska använda. Efter ett tag får vi lära oss med att gnugga med en pinne. Båda två lyckas. Vi går vidare till kamouflagestationen. Peeta målar snabbt in mitt ansikte i en äng av blåklockor. Jag lyckas, med viss möda, måla in Peeta i en skogsdunge med ett vackert lövverk. Vi går vidare till stationen med ätbara växter. Jag klarar att peka ut alla ätbara växter bland ett litet sortiment med giftiga och ätbara. Peetas tur. Han råkar säga att Katniss-roten är giftig. Jag fnissar lite.
"Katniss. Den är inte giftig. Eller tycker du att jag är det?", frågar jag och lyckas dölja ett skratt. Vi går vidare till spjutkastning. Där står Cato, Clove, Marvel och Glimmer. Jag kollade förut på deras Slåtter, så det är så jag har fått reda på vad dem heter. Clove träffar en tygdocka från tjugo meters avstånd precis där hjärtat brukar sitta. Cato applåderar.
"Det där kommer hända med dig, Everdeen.", säger Clove med ett elakt flin. Clove måste ha kollat på vår Slåtter. Jag sväljer lite av rädslan som kommit. Jag träffar dockans hjärtpunkt från tjugofem meters avstånd.
"Ojdå, är jag möjligtvis bättre än dig.", säger jag kaxigt mot Clove. Hon knycker förnämt med nacken. Peeta lyckas från tjugo meters avstånd. Jag applåderar. Men när jag slutar hör jag att Cato applåderar. Jag blir fundersam. Han applåderar inte sarkastiskt.

Knivkastningen går utmärkt för mig. Clove lyckas från samma avstånd som mig. När vi kommer till att klättra i träd, kommer jag säkert femtio meter upp i ett av fejkträden. Clove kommer bara tjugo.
"Hur är det där nere, Clove? Mår myrorna bra?", ropar jag och skrattar elakt åt Clove när hon klättrar ned. I ett annat av fejkträden sitter en liten flicka. Jag kommer på att hon heter Rue. Rue sitter som en uggla. Hon hoppar smidigt över till mitt träd.
"Hej.", säger jag. Hon ler lite.
"Du är väll inte lika mordisk som Clove?", frågar Rue lite osäkert.
"Nej.", säger jag bestämt.
"Jag har bestämt mig för att lita på dig.", säger Rue, helt oväntat.
"Jaha. Varför då?", frågar jag. Det låter dumt.
"För det första så älskar du din syster. Du tog hennes plats. Även om du dör så är det inte hon. För det andra så har du en Härmskrika. Jag vet inte varför, men din brosch utgör något som får mig att behöva lita på dig.", det är det sista hon säger innan hon pilar ned som en liten smidig ekorre ned för fejkträdet.

~

Sjukt dåligt kapitel, know.

Nej, det var bara såååå grymt awesome!!! ♥

Jätte bra!♥

~

Kapitel 7 ~ Katniss
Can I trust you or not?

Efter träningen möter Haymitch oss vid vår hiss, precis som de flesta handledare.
"Är det okej om ni blir handledda tillsammans eller ska jag handleda var och en?", frågar Haymitch i hissen. Jag rycker på axlarna;
"För mig är det okej.", säger jag, utan något speciellt intresse.
"För mig med.", säger Peeta.
"Bra. Då är det ur världen.", säger Haymitch. Vi kommer upp till vår våning, och går och sätter oss i matsalen för att äta. Lammgryta med torkade plommon för mig. Klockan är tretton minuter över sex.
"Ni var väll inte på de stationer ni vet att ni är bra på?", säger Haymitch och beställer en stark whisky som snabbt kommer upp. Han dricker direkt ur flaskan.
"Nej. Jag var inte på pilbågeskjutning.", säger jag och suckar irriterat. Jag har faktiskt inte ens varit nära den stationen, även om jag otroligt mycket velat. Jag har en innerlig önskan om att det ska finnas en pilbåge med koger bland vapnen vid Ymnighetshornet i arenan. Då kan jag faktiskt ha en chans att åtminstone överleva en stund därinne. Jag kommer på att jag faktiskt inte vet vad Peeta är bra på bland stationerna. Som om han nästan läst mina tankar säger han;
"Det finns inget som jag är bra på där.", han låter en suck komma fram. En ilska bubblar upp i mig.
"DET FINNS DET VISST! Haymitch, Peeta blev skolmästare i brottning!", jag skriker. Och har inte det blekaste aning om varför. Haymitch som blivit halvfull raglar fram något.
"Okej gullet ...", låter det som om han säger. Jag reser mig tvärt ifrån bordet och stampar iväg till mitt rum. Jag smäller igen dörren och låser efter mig. Jag klickar på en knapp som gör att det kommer mat direkt till mitt rum. Varför blev jag sur, över huvudtaget? Jag äter snabbt upp maten samtidigt som jag kollar på något tråkigt huvudstads-tvprogram. Jag stänger av TV:n och drar på mig ett sidennattlinne. Jag lägger mig under täcket och försöker sova. Clove's elaka flin dyker upp bakom ögonlocken varje gång jag sluter ögonen. Efter säkert en kvarts försökande somnar jag tillslut. Jag faller in i en orolig sömn med en dröm som innehåller säkert hundra olika sätt på hur jag kommer att dö.

Effie knackar på dörren.
"Dags att vakna!", kvittrar hon. Jag förstår faktiskt inte hur hon fortfarande kan vara glad. Jag gäspar och hoppar kvickt ur sängen. Jag drar på mig träningsoverallen och låser upp. Jag flätar inte om håret, eftersom att jag sov med flätan. Den behövs nog inte flätas om. Effie knackar på Peeta's dörr. Jag går mot matsalen. Haymitch har nyktrat till något. Jag skäms över gårdagskvällen. Jag stirrar stint ned i tallriken när Peeta och Effie kommer och sätter sig vid matbordet.
"Det har blivit lite ändringar i handledningen.", säger Haymitch, mest riktat mot mig.
"Jaha. Vadå för ändringar?", frågar jag.
"Peeta har bett om att få bli handledd själv."

Jag trycker snabbt i mig mackan jag påbörjat, och häller i mig koppen med kaffe. Jag rusar iväg till hissen och trycker desperat på knappen som gör att hissen kommer hit. Jag kliver in i hissen så fort den kommit. Jag nästan slår på hissknappen där det står TC. Hissen skjuts iväg ner. Jag kliver ut från den. Vad som händer sedan kan jag inte hjälpa. Min kropp styrs automatiskt mot pilbågeskjutningsbanan. Jag tar upp silverpilbågen. Hänger silverkogret över överkroppen, rättar till den. Jag tar upp en pil och skjuter den mot en av tygdockorna från spjutkastningen. Jag matar på tills att alla tjugofyra pilar har träffat träfftavlorna på väggen. Varenda pil har träffat tavlornas mittpunkt. Jag snurrar runt; hela Karriäristgänget står och applåderar. Jag ler ett snett leende.

~

Vad tror ni kommer hända? Kommer Katniss bli en i Karriäristgänget?

Jätte Bra!

Super bra!

Du är duktig!