Heartbeat. [SV]
Forum > Fanfiction > Heartbeat. [SV]
Användare | Inlägg |
---|---|
Borttagen
|
Jätte bra!
8 maj, 2012 16:32 |
Lucy och Rose
Elev |
8 maj, 2012 16:35 |
Soda
Elev |
8 maj, 2012 16:38 |
Lucy och Rose
Elev |
Förlåt allihopa för att jag inte kom på detta fören nu! Jag kommer skriva i jag-form i alla kapitel och i nu-tid ist för då-tid. Så nu ska jag fixa alla kapitel jag skrivit i denna ff (vilket är två st XD). Okej?
Ni kan behöva läsa om första och andra kapitlet, för jag har ändrat lite text också Ni behöver inte men om ni vill såatteh ^^ 8 maj, 2012 17:05
Detta inlägg ändrades senast 2012-05- 8 kl. 17:26
|
Borttagen
|
Skrivet av Lucy och Rose: Ok!Förlåt allihopa för att jag inte kom på detta fören nu! Jag kommer skriva i jag-form i alla kapitel. Så nu ska jag fixa alla kapitel jag skrivit i denna ff (vilket är två st XD). Okej? 8 maj, 2012 17:06 |
Lucy och Rose
Elev |
Jag vill bara säga en grej om perspektiven;
De här personerna kommer perspektiven vara ur: Katniss Peeta Cato Haymitch Rue Det kommer mest av allt vara ur Katniss' perspektiv, sedan Cato, sedan Peeta, sedan Rue osv. Det kommer vara pyttelite ur Gale och Prim's perspektiv ^^ 8D 8 maj, 2012 18:26 |
Borttagen
|
Ok
8 maj, 2012 20:51 |
Soda
Elev |
8 maj, 2012 20:51 |
Lucy och Rose
Elev |
Kapitel 3 ~ Katniss
I wish you were here. Efter att ha blivit skjutsad ner till tågstation med bil, något som jag aldrig har gjort förut, så puttas vi in, jag och Peeta, i tåget. Effie väntar i tågkorridoren. "Hej. Jag heter Effie Trinket.", säger hon vänligt och sträcker fram handen. Jag skakar den, även om det är med avsky. Peeta tar hennes hand och nickar till henne. "Kom här.", säger hon och snurrar ett halvt varv så att hon står med näsan mot korridoren. Jag tittar ned i marken. Effie börjar gå framåt. Jag lägger märke till hennes skor. Det är klackskor, med minst en sex centimeters hög klack. Effie visar oss matsalen, och sedan våra kupéer. Vi går in i varsin. Min kupé är ungefär lika stor som vårt hus därhemma i Distrikt 12. Jag upptäcker att det finns ett rum till; badrummet. Jag tittar in. Det är total lyx. Ett badkar, en dusch och frottéhanddukar. Jag andas ut. Äntligen ensam. Jag tar av mig min blå klänning. Precis när jag dragit av den känner jag något i fickan; en brosch. Jag tänker tillbaka. Madge, borgmästarens dotter, hade gett mig den dagen innan Slåttern. Jag granskar den mer noga nu. Det är en rund cirkel, och mitt i är det en fågel, med en pil i näbben. Jag granskar den på nära håll. Fågeln är en Härmskrika. Jag drar ut en av lådorna från en byrå. Jag hittar några klädesplagg. Jag tar på mig något som inte ska kännas för obehagligt; en grön långärmad tröja och ett par svarta byxor. Jag borstar igenom mitt långa hår med fingrarna och flätar det sedan till min vanliga fläta som jag sedan lägger på axeln. Effie har meddelat att vi ska befinna oss i matsalen prick halv sju. Jag sätter på mig ett guldfärgat armbandsur. Urtavlan visar att den är 18.27. Jag tänker att det är nog bäst att komma i tid dit. Effie verkar som en som bryr sig och disciplin och att komma i tid. Jag lägger broschen i tröjfickan på framsidan. En sista titt på kupén innan jag stänger dörren. Peeta verkar tänka på samma sak som jag. För lyxigt. Vi går tysta tillsammans mot matsalen. Jag vänder upp blicken; vid bordet sitter två människor. Haymitch Abernathy, som vann det femtionde Hungerspelet. Då var det Kvartsekelkuvning. Den Kvartsekelkuvningen skulle det väljas ut fyra ungdomar - två pojkar och två flickor - från varje distrikt, och han vann. Han är den enda levande vinnaren i Distrikt 12. Det är han som ska ledsaga dem genom spelet. Jag tog ett djupt andetag och frågade rätt ut; "Varför var inte du med på Slåttern?", Haymitch tittar upp och möter min blick. "Orkade inte resa mig ur soffan ...", grymtar han till svar. Han var antagligen full. Det brukar han vara. Han gjorde i alla fall så att Distrikt 12 slapp skämmas över honom det här året. Mittemot Haymitch sitter Effie Trinket. "Varsågoda att sätta er ner.", säger hon vänligt. Jag drar ut en stol och sätter mig ned. Jag ser på alla maträtter, alla delikatesser som dukats fram på bordet. Jag väljer noggrant ut några stora potatisar, lammkotlett, strömming, lite rökt lax och tar lammgryta med torkade plommon. Sedan tar jag en baguettebit, brer extrasaltat smör på, och hyvlar lite ost som pålägg. Jag nästan kastar mig över skinkbitarna när jag ser dem. Jag lägger på några på mina mackor. Sedan tar jag en sked och börjar äta av lammgrytan. Jag fastnar direkt för den. Åh. Den är underbar! "De flesta från ert distrikt brukar inte ha så fint bordskick. Dem brukar kasta sig över maten och glufsa sig i den.", något i det Effie säger gör mig riktigt förbannad, och som om jag vill ge igen börjar jag sörpla i mig lammgrytan, samtidigt som jag trycker i mig mina mackor. Effie stirrar chockat på mig. Jag fortsätter proppa i mig maten, tills jag inte får i mig något mer. Jag har tryckt i mig lammgryta med torkade plommon, kött, potatis, pasta, mackor, tårtor, kakor, lammgryta med torkade plommon, gelétårtor, pajer och ännu mer lammgryta med torkade plommon. Peeta studerar bröden nära och bryter dem på mitten för att studera fyllning, innehåll och hur den luktar, hur det låter när man drar med handen över brödskorpan, och hur det låter när man bryter av dem på mitten. Jag reser mig upp och tackar för maten, sedan går jag in till min kupé. Jag låser den inifrån. Jag orkar inte ha på mig något nattlinne, så jag kryper ner i bara underkläder i den mjuka sängen. Jag lägger huvudet på kudden och rättar till duntäcket. När jag försöker somna dyker bara bilderna på den gråtande Prim och skrattande Prim upp i mitt huvud. Åh vad jag önskar att hon var här. Att jag aldrig blir skickad till spelen. Att det inte fanns Hungerspelen. Jag faller in i en orolig sömn. När jag vaknar strålar solen in genom mitt tågfönster. Någon bultar på dörren. Effie kvittrar: "Om tre timmar är vi framme i huvudstaden! Duscha och gör dig i ordning.", jag gäspar och kollar på armbandsuret som jag inte orkade ta av mig från gårdagen. Den visar 10.58. Jag reser mig upp halvt om halvt i sängen och stödjer mig på armbågarna. "Katniss? Är du ens vaken?", säger Effie. "Ja ... Effie, jag är vaken ...", gäspar jag fram. Jag gnuggar mig sömndrucket i ögonen. Jag kommer ihåg de hemska drömmarna om hur Gale blir mördad av en kniv som genomborrar hans hals, hur Prim blir dränkt av hemska vattenvarelser. Jag blundar så hårt för att få bort bilderna ur mitt huvud att när jag öppnar mina gråa ögon så dansar små ljus framför mig. Jag skakar lätt på huvudet för att få bort ljusen. Jag reser mig ur sängen och hör hur Effie står och knackar på Peeta's dörr. Jag går in i badrummet. Jag drar av mig underkläderna jag sovit i och kliver in i duschen. Jag kollar på stället där man brukar sätta på duschen. Nästan som om jag vetat det så finns det en hel del knappar. Jag testar att klicka på en. Varmt vatten strilar ner längs min rygg. Jag klickar på en annan knapp, men byter snabbt till den första. Den andra knappen jag klickat på gör så att det strilar iskallt vatten. Jag känner hur värmen på vattnet byter temperatur snabbt. Återigen strilar varmt vatten ner över mig. Jag testar en annan knapp. Mekaniska händer åker ut från väggarna och börjar massera in schampo. Jag klickar i blindo på den knapp jag antar är varma-vatten-knappen. Mitt pekfinger klickar rätt. Jag klickar på en annan knapp, den som är till höger från schampo-knappen. Balsam börjar masseras in i mitt hår. Jag trevar efter varmvattens-knappen och träffar ännu en gång rätt. Jag klickar på en annan knapp. Den gör så att det sprutas ut någon vaniljluktande kräm. Därefter sprutar varmt vatten ner över mig för att skölja av mig. Jag stänger av duschen och kliver ut. En knapp-panel skjuts ut. Jag klickar på en knapp där det är en hårborste. Mekaniska händer och en borste reder snabbt ut mitt hår. Sedan klickar jag på en knapp där det är en slags vindpust på. Den torkar av hela min kropp, plus att den torkar mitt hår på cirka femton sekunder. Jag flätar mitt genomkammade hår och går ut till mitt sovrum. Jag tar på mig den gröna tröja och de svarta byxorna från gårdagen. När jag känner mig helt klar låser jag upp mitt rum och går ut i korridoren. Peeta kommer några sekunder efter mig. Han ler ett snabbt leende till mig som jag besvarar halvt om halvt. Vi äter frukost, och jag beter mig lite bättre nu. Jag kastar en snabb blick på urtavlan på armbandsuret; 12.04. ~ Klockan 12.56 ~ "Var glada nu!", säger Effie och ler ett stort leende. Peeta börjar vinka energiskt när vi kommer fram till stationen. Jag ser uttråkad och hatisk ut. Som jag väntar mig så är det ett stort filmteam som filmar vår ankomst. Effie svarar snabbt på några frågor, innan vi leds in i Träningscentret. Vi åker hiss upp till Distrikt 12's korridor. ~ Riktigt långt Ville komma bort från tåget så jag försökte få med allt i samma kapitel ^^ 8 maj, 2012 21:01 |
Soda
Elev |
8 maj, 2012 21:08 |
Du får inte svara på den här tråden.