What No One Expected [SV] omstart på tråd.

Omg spännande! Mer!

Kapitel 4 – Trolldrycks uppgiften
''I år är GET-proven och jag vet att många av er inte kommer vara godkända att återvända till mitt klassrum nästa år… Men jag förväntar mig ytterst koncentration och ansträngande även från er hopplösa fall!'' Professor Snape flinade hånfullt mot Neville Longbottom som satt längst bak i klassrummet. ''Under 2 lektioner frammåt, inklusive den här, ska ni jobba i grupper om 3 vilka är slumpmässigt valda av mig.''
''Slumpvalda, ja, säkert.'' Sa Ron Weasley lågmält bakom mig till sina vänner.
''10 poäng från Gryffindor, Weasley!'' Snape blängde kyligt på dom och fortsatte sedan, ''Paren blir: Potter med Nott och Goyle, Weasley med Parkinson och Finnigan, Granger med Longbottom och Roscoe, Malfoy med Patil och Zabini, Greengrass med Davis och Brown, Crabbe med Thomas och Bulstrode. Eran uppgift är enkel, ni ska tillverka och redovisa en valfri dryck och lämna in varsin skriftlig redogörelse. Ni lär behöva träffas utanför lektionstid för att planera och diskutera om ni vill få ett högt betyg, den grupp vars lyckas bäst kommer få en belöning. Ni har alltså idag och nästa lektion på er och en liten stund på redovisningsdagen. Ni kan sätta er i grupperna.''
Neville Longbottom och Hermione Granger, kunde det bli värre? Men motvilligt gick jag bak till bänken dom beslagtagit.
''Bara så ni vet, så ska jag ha den där belöningen.'' Sa jag och satte mig mittemot Longbottom.
''Hermione är den bästa i våran årskurs!'' sa han med något som lät som stolthet i rösten.
''Hmm kanske det…'' sa Hermione och tittade försiktigt på mig. ''Jag tycker i alla fall att vi borde göra något komplicerat. Men inte för, vi ha måste gott kvalité på den.'' Sa hon och kollade på oss för att få förslag.
''Fredsdrycken? Vi gör första delen idag, nästa lektion är på torsdag och det är lagom med tid för att den ska hinna lugna ner sig och då tillsätter vi de sista ingredienserna.'' Sa jag och log svagt.
''Hmm, det har du rätt i, vad tycker du Neville?'' Hermione vände sig mot Neville som ryckte på axlarna, ''Vad är en fredsdryck?'' undrade han. Hermione bläddrade upp rätt sida i hans bok och pekade och han började läsa. Vi bestämde oss för att börja på en gång och vi plockade fram ingredienserna. Neville satte sig och antecknade allt vi gjorde och frågade gång på gång vilken ingrediens som var vilken. Tillslut var drycken i en bärnstensfärgad ton och vi rörde 5 gånger medsols för att sedan tillsäta saften från ett skrumpfikon och stänga av värmen. Vi hälde över drycken i en stor glasflaska som Snape sedan förvarade i ett skåp bakom katedern. När lektionen var slut gick jag tillsammans med de andra från Slytherin till lunchen.

Hermione
Jag hade aldrig trott att någon från Slytherin faktiskt kunde vara trevlig. Celia hade inte låtit nedlåtande när hon pratade med mig, vilket hon faktiskt gjort! Hon var smart också och verkade ta lektionerna på allvar. Vi var lika, men ändå så olika. Skillnaden var just den att jag var mugglarfödd och hon renblodig, jag i Gryffindor och hon i Slytherin. Annars hade vi nog kunnat bli riktigt goda vänner. Men kunde hon vara anorlunda från dom andra? Sirius hade berättat att hans kusin, Tonks mamma, hade gått i Slytherin men gift sig med en mugglarfödd från Hufflepuff. Så det fanns undantag bland Slytherin folket. Jag tittade försiktigt bort mot Slytherin bordet och mötte hennes blick för en stund innan hon vände sig mot Draco Malfoy. Något hon sade fick honom att argt resa sig upp och försvinna ut från salen med flera blickar efter sig. Jag vände blicken mot Celia som lugnt åt sin mat även om Pansy Parkinson ilsket skällde på henne med sitt mopsliknande ansikte.
''Vad var det där om?'' Sa Harry som även han iakttagit hela händelsen.
''Vadå?'' Sa Ron oförstående och proppade in en bit potatis dränkt i sås i munnen.
''Med Malfoy och den nya tjejen!''
''Vadå, vad hände?''
''Hon sa något som gjorde Malfoy förbannad.'' Förklarade jag.
''Vad är det för konstigt med det? Malfoy kan väll bli arg för minsta lilla?'' Han kollade undrande på oss.
''Äsch, skit i det.'' Suckade Harry och vände åter blicken mot Slytherin bordet.

Celia
Klockan var runt 10 på kvällen och jag gick upp till sovsalen, på sängen låg ett litet pergament kuvert och jag vek försiktigt upp det. Det var från min far. Jag läste det flera gånger och kände hur ilskan steg inom mig. Ära hit och dit, var det det ända han tänkte på? Jag suckade, han hade inte nämnt något om hur min mor och yngre bror hade det, bara vad han själv hade för sig och vad jag förväntades göra. Tydligen hade Malfoy även klagat till sina föräldrar som fört vidare detta till min far som blivit förargade av mitt bristande på respekt men nu ansåg det kunna bli användbart. Jag vek ihop brevet och stoppade ner det i min koffert och la huvudet mot kudden och somnade sedan tillslut.

Awesome!!

Jättebra som vanligt!

Kapitel 5 – En stjärnklar kväll

Celia
Tillsammans med Neville och Hermione, som jag nu blivit illa tvungen att börja kalla dom, satt jag i biblioteket och planerade redovisningen för våran trolldryck. Eftersom Neville ständigt var nervös av Snapes närhet så skulle vi redovisa på honom. När klockan var nio reste sig Neville och Hermione för att gå.
''Vi ses då.'' Sa Hermione och Neville nickade instämmande.
''Mm, jag stannar kvar ett tag och försöker få ordning på den här satans uppgiften Madame Sprout gav oss!'' Suckade jag irriterat.
''Jag skulle kunna hjälpa dig, alltså om du vill?'' Sa Neville och log, ''Jag blev klar med den förra veckan.''
Tacksamt tog jag emot hjälpen och Hermione gick ensam tillbaka till Gryffindors uppehållsrum. Det var viktigt att jag spelade min roll väl nu, gjorde som han sagt att jag skulle, även om jag inte gillade tanken av att vara utnyttjad som spion och behöva rapportera till honom, träffa honom… så var jag tvungen. Jag hade fått klart för mig vad som skulle hända annars, sett syner av min mor och brors döda kroppar täckta av blod, hört min mors skrik och min brors gråt och rop på hjälp. Jag skulle aldrig stå ut med att det vore mitt fel och jag tvekade inte på att han skulle göra som han sagt. Jag hade inget val, livet var inte rättvist helt enkelt.
Efter lite mindre än en timme så var örtlärauppgiften klar och jag lovade Neville att någon gång hjälpa honom med förvandlingskonst uppsatsen som Professor McGonagall gett oss. Vi skildes åt och jag skyndade mig ner till fängelsehålorna. Uppehållsrummet var till synes tomt och jag slängde mig över ryggstödet och ner på soffan som stod framför den sprakande elden. Alldeles försent upptäckte jag att någon redan låg där och jag landade rakt på någon. Våra huvuden slog ihop och och jag kände hur ögonen tårades, jag kastade mig ner på golvet och skulle just springa när jag fastnade med skjortärmen i det slitna soffbordet. Jag kände en hand på min axel och vände mig sakta om, bävade för vem som skulle stå där. Jag mötte Dracos gråa ögon och han sprack upp i ett hånfullt leende. ''Just precis den jag hoppades på att möta ikväll.'' Jag gned handen mot bakhuvudet och kollade oförstående på honom och undrade för mig själv vad han ville. ''Sätt dig ner.'' Han gjorde en gest mot soffan och satte sig ner. Tvekande satte jag mig bredvid honom, det var något med hans röst som gjorde mig osäker, ett tonfall jag aldrig hört honom använda förut.
''Min far berättade för mig om ditt uppdrag… och jag förstår nu varför du bettet dig så som du gjort, låtsats ogilla mig alltså. Det var för att ha något gemensamt med Potter, Weasley och smutsskallen Granger va?''
''Han, han gjorde vad?!'' Stammade jag. ''Han hade ingen rätt att berätta för dig!''
''Men det gjorde han, och jag berättade för Blaise. Hoppas det inte gör något.'' Sa han nonchalant.
''Är du helt dum i huvudet?'' Nästan skrek jag. Jag kunde inte fatta det, för bara en stund sedan hade det varit helt hemligt men hur länge skulle det dröja innan hela Slytherin huset visste om det?
Jag hade rest mig upp och vankade av och an i rummet, jag var tvungen att skriva till min far. Jag slängde en blick på Draco som hade kunnat döda och sprang sedan upp till sovsalen. Jag tassade tyst in och lös framför mig med trollstaven och tog en bit pergament och krafsade snabbt ner ett meddelande till min far och öppnade fönstret. Den kalla kvällsvinden blåste in och jag stod en stund och kollade upp mot den stjärnklara himlen. Jag skickade upp några lila gnistor och snart hördes vingslag. Jag sträckte ut armen och Hermes landade elegant. ''Till min far.'' Sa jag och knöt fast brevet runt benet han sträckte fram. Jag kollade efter honom när han flög under månens sken men tappade honom snart med blicken. Jag huttrade och stängde fönstret, gick bort till min säng och kröp ner under det tjocka täcket. Det sista jag tänkte innan jag somnade var på hur bestraffad Lucius Malfoy förhoppningsvis skulle bli när vår herre fick höra vad som hänt och jag log ett svagt leende.

Jättebra

mer!

Så nu var de gamla kapitlena slut så här kommer ett jag skrev idag. ^^) Märkte nu att jag råkat skriva det ''hon-form''. Men aja, det orkar jag inte ändra på så jag hoppas det inte gör något för er då alla andra kapitel är skrivna i ''jag-form''.
___________________________________________________

Kapitel 6 – kapitlet som inte fick något namn.

En man låg på golvet och vred sig i plågor med en ring av maskerade människor runt sig. Kroppen var sårad och svullen och en stor pöl av blod brädde ut sig runt honom. Innuti ringen stod även en man med ormliknande utseende, mannen var Lord Voldemort. Den andre mannen, Lucius Malfoy som låg på golvet skrek ett skrik som fick en av kvinnorna i ringen att förskräckt hoppa till. Slutligen kved mannen till men slappnade av och Lord Voldemort vände sig mot kvinnan, och sade med en hånfull röst: ''Ta med honom här ifrån och kom inte tillbaka förens jag kallar på er.'' De två personerna försvann och Voldemort gick och satta sig på en stol med högt ryggstöd vid den ena kortsidan av ett långt bord. ''De andra maskerade människorna slog sig ner och Voldemort visade en lite kortare person att slå sig ner vid hans ena sida. ''Mina dödsätare, vänligen avlägsna era masker så jag kan se era ansikten.'' Men svepande rörelser med sina trollstavar försvann deras masker och den kortare personen visade sig vara en flicka i tonåren med ett stolt ansiktuttryck och en glimt i ögonen, inte så olik hennes herres. ''Malfoys har varit odrägliga och dumstridiga, men de har fått sitt straff och det är dags att gå vidare till planen och glömma deras snedsteg vilket dom snart ska få gottgöra sig för…''Han såg ut över dödsätarna vid bordet och log sedan ett kallt leende och han visste att hans plan skulle lyckas…

''Så…'' Pansy kollade uppfodrande på henne. ''Vad?'' Hon kollade oförstående på Pansy. ''Min fest! Vem ska du gå med?'' Celia kollade fundersamt på Pansy, hon hade inte trott att festen skulle vara så stor att man beövde ha en dejt. Hon skulle precis svara när Blaise slängde sig ner i soffan och la armen runt henne. ''Hon ska gå med mig.'' Celia skulle precis svara något spydigt men ändrade sig i sista sekund, vad var det värt? Hon skulle ändå behöva gå med någon och Blaise var väll… okej. Hon hade under de senaste veckorna upptäckt att det var skönt att ha någon som visste om hennes uppdrag och inte såg ner på henne för att hon umgicks med en smutsskalle. Dom hade sagt till Pansy att dom bara planerade att spionera på Potter och de andra då Draco tyckt att dom uppträdde annorlunda. Självklart förstod hon, hon ifrågasatte aldrig något som kom från Draco. Hon var även lättad när hon fått nyheten efter att skällt ut Celia ett antal gånger för att hon pluggat tillsammans med Smutskallen Granger i biblioteket. En efter en försvann personerna från uppehållsrummet och tillslut var hon ensam. Hon kastade en osynlighetsformel över sig och gick ut i entrehallen och vandrade mot platsen där hon visste att Vid behov rummet låg. Ikväll skulle hon inte missa dom. Som på beställning uppenbarade sig en stod dörr som sedan öppnades och ett huvud kikade ut och såg sig omkring, sedan sprang en drös elever i grupper åt olika håll. Fundersamt undrade hon vad dom gjort fär inne men skakade bort tanken när dörren stängdes och Harry, Ron och Hermione stannade utanför den. Försiktigt smög hon närmare, förväntansfull på om hon skulle få höra någon viktig information. Men hon hörde inte vad dom skulle säga då en rustning bakom dom rasande omkul med ett brak. Snabbt vände hon sig om medans Harry kastade osynlighetsmanteln över dom alla tre även om fötterna syntes och sprang iväg. Hon gick tyst mot stället där ljudet kom ifrån och såg Mrs Norris nosa omkring på stället. ''Dumma katt.'' Muttrade hon och gick med nedböjt huvud tillbaka till uppehållsrummet. Hon hade varit så nära men självklart skulle den jädrans kattan förstöra allt. Hon gick upp i sovsalen, tom på information att vidarbefodra, och somnade.
När hon vaknade morgonen därpå var sovsalen tom på elever. Hon kollade på väckarklockan och skrek förskräckt till, hon hade försovit sig. Men varför hade inte Pansy eller någon av dom andra väckt henne? Argt drog hon på sig en grå kjol, vit skjorta, knästrumpor och hennes slitna converse skor. Hon knöt stressat slippsen och drog kammen genom håret. Hon ryckte åt sig sin väska och sprang med slipsen löst hängande från halsen. Det var trolldryckslektion nu så hon behövde inte springa långt innan hon hann fram till dörren och ryckte upp den. Hon steg in med allas blickar på sig och slog sig ner vid Hermione och Neville. ''Miss Roscoe, kan du förklara dig? Du är en halvtimme sen, du vet att jag inte tolelerar sådant.'' Snape blängde med sina mörka ögon på henne. ''Ursäkta professorn, jag försov mig.'' Hon blängde bort mot Pansy som vek undan blicken. ''Nåja, 5 poängs avdrag och tvinga mig inte att behöva dra poäng från mitt eget elevhem en gång till. Du stannar efter lektionens slut.'' Han vände sig åter mot gruppen han stått vid och fällde en hånfull kommentar över deras trolldryck. ''Vi blev precis klara.'' Sade Hermione och rörde om i drycken. Hon lutade sig fram och synade den. ''Det ser bra ut.'' Hermione nickade hällde upp lite i ett glas. ''Bäst vi testar, om 20 minuter ska första paret redovisa.'' Hermione gav glaset till henne och hon drack av det och kände hur hon genast blev lugn och ilskan mot Pansy försvann. ''Det funkar.'' Sade hon och skrattade lättat. ''Ja, och vi skulle vilja prata med dig i enrum efter lektionen om det går bra. Eller ja, efter att Snape släppt iväg dig.'' Hermione slängde en blick mot Harry och hon började ana att det närmare bestämt var Harry som skulle prata. ''Självklart.'' Hon log ett leende och tänkte för sig själv att detta kunde bli riktigt intressant.

Jättebra (är jag den enda som bevakar?)

Haha man börjar ju undra. 0_o

Hej, här kommer lilla jag,
jättemegabra skrivet, ny bevakare