I could love you 4ever [Titanic]

Men det står ju efter "fanfiction" att det är för hp OCH annat?!

Tack så mkt för era kommentarer!
Men som JoMo och Nelly1513 säger sä står det ju annat efter beskrivningen och så finns det ju andra ff som inte habdlar om hp här?!

När kommer nästa kapitel btw?

Kapitel 2

Jack och Fabrizio försvann ganska snabbt, jag hörde något om att de skulle springa fram till fören och jag hade inte så hemskt stor lust att springa.
Just som jag tänkte gå tillbaka ner till hytten, så small den vita dörren upp mitt framför ögonen på mig och ingen annan än James stod i dörröppningen med munnen full av det som han hittat i kafeterian för tredjeklass åkarna.
”Sche ärsch gshott!”sade James och log brett mot mig medan han stoppade en bulle i munnen. Jag gjorde en äcklat grimas och rynkade sedan pannan, vad hade han sagt? Med en suck gick jag ner för trappan på däcket under oss medan jag tittade upp mot förstaklassarnas egna terrass.
Det var som om jag levde i en dröm, jag hade aldrig sett något vackrare, aldrig någonsin. Hennes hår var kastanjebrunt, löst hängandes över axlarna, ögonen var chokladbruna och hyn var sådär som en indian. Hennes ansikte var sötare än något annat och...
”Oh nej!”utbrast James som faktiskt lyckats få i sig allting, jag tog inte bort blicken från henne, jag kunde inte, jag hade aldrig sett något vackrare. ”Kärleks varning!”
”Käften Jimpo-jam”, mumlade jag utan att tänka, hela min hjärna var dimmig. Det var som om det endast var jag och henne.
”Då min mamma träffade pappa så...”
”...gjorde de ett stort misstag”, fyllde jag i med långsam svävande ton.
”Du är så elak!”utbrast James och knuffade till mig så att jag flög med sidan in i väggen och tappade blicken från henne. ”Förresten har du ingen chans på henne, hon är rik och du är fattig.”
”Bara håll klaffen, James!”utbrast jag och suckade över att jag endast fått se henne en så kort stund, jag skulle vara tvungen att se henne fler gånger, om det så var det sista jag gjorde på det här fartyget.
”Bäst vi sticker”, sade James och drog i mig då adels-männen kom ut på däcket som vi befann oss. Det var inte så hemskt stort och rektangulärt, men jag kände en viss dragning till just det här däcket. Männen som kom ut bar alla svarta kläder, två av dem hade långa hattar. Jag förstod genast att de tillhörde den ytterst fina delen av båten, sådana som hade svitar som hytter.
En av dem kände jag genast igen, inte från någon tidning, utan från verkligheten. Jag hade talat med den mannen flera gånger, jag hade endast varit för korkad för att kunna tänka efter att han säkert skulle ha befunnit sig på just det här fartyget.
”David?”sade mannen då han såg min blick, med ens ryckte jag ur mitt drömmande tillstånd och log då mannen kramade om mig. ”Senast jag såg dig var du fyra år och cyklade omkring på en trehjuling.”
Jag skrattade och nickade, aldrig att jag kunde glömma bort honom. Förut hade han varit min barnvakt, men redan då hade han varit alldeles för upptagen med att försöka få fram den perfekta ritningen för ett osänkbart skepp, vilket tydde på att han lyckats.
”Trevligt att se dig också mr Andrews, så du lyckades skapa ett osänkbart skepp till sist?”frågade jag roat och min morbror, som han faktiskt var, nickade instämmande och såg beundrande på sin skapelse.
”Det ser ut så ja, hur gammal är du nu min gosse?”frågade Andrews och log mot mig. De andra adels-männen såg på mig som om jag vore en insekt, eller något. Endast för att jag var lätt klädd i slitna kostymbyxor och en vit skjorta. Men det brydde jag mig inte om, de fick tycka vad de ville.
”Sjutton, sir”, svarade jag och James som stod bredvid mig stirrade på mig. Jag hade sagt åt honom att jag var tjugotvå, vilket då förstås var en lögn. ”Jag får ursäkta klädseln, jag hamnade i ett litet missöde i Amsterdam.”
”Jaså?”sade Andrews chockerat. ”Vad hände?”
”Låt oss säga att jag gick med i poker utan att tänka mig för och de spelade skjortan av mig, jag är på väg hem till mor och far.”
”Ah, du reser tredje klass då antar jag?”
”Javisst, men inget att bry sig om, min betjänt James här tar hand om allting”, sade jag och gjorde en menande gest mot James som tittade fåraktigt på mig innan han ställde sig rakryggad lite snett bakom mig. Jag var en rik grabb, mina föräldrar ägde en fabrik i New York som det gick mycket bra för, men jag hade rest iväg mot Europa då jag varit sexton och som jag redan berättade så hade jag inte alltid varit så hemskt bra på poker.
”Säg till ifall du vill ha en annan hytt”, sade Andrews åt mig och jag nickade.
”Tack så mycket, sir”, sade jag och han skrattade åt mitt beteende, jag hade alltid velat bli skådespelare, men med tanke på mitt släktnamn så såg det inte så hemskt bra ut i den fronten. ”Om det inte skulle vara för mycket begärt, så skulle jag gärna ta emot ett ombyte kläder.”
”Absolut”, sade Andrews genast och gjord en gest mot en man som stod med helvita kläder vid dörren in. ”Hjälp den här unge mannen att få till sig ordentliga kläder.”
”Javisst, sir”, svarade mannen och tog emot pengarna som han fick som dricks.
”Kom på middag ikväll klockan sju”, sade Andrews glatt och jag nickade innan jag drog med mig en mycket chockerad James efter mannen. Jag hoppades verkligen på att den där flickan som jag sett innan skulle dyka upp där, med tanke på hennes klädsel och utseende så var hon säkert från första klass, om inte så fick jag väl fortsätta leta.

Bra mer!

För att förtydliga för de som säger att denna inte hör hemma i FF-tråden, och att man borde läsa reglerna.

Såhär står det i reglerna:
Välkomna till fanfiction-forumet! Här kan du posta dina egna berättelser om Harry Potter eller något annat du är ett fan av, till exempel en annan bok eller någon film. Man kan också prata om fanfic-idéer och diskutera fanfiction!

Alltså hör denna hemma precis där den är just nu!



och. Bra skrivit!

Tack för att du klargjorde det hela!

Öh... Har du tagit bort ditt konto? O.o
För det står Borttagen där ditt användarnamn borde vara.

Neeej!

WHAT THE....?!!!
Hur ska jag klara mig utan din ff?