Där jag hör hemma [SV]

ny lässare

Jättebra

Kapitel Fem: Sortering

Tåget skulle alldeles snart anlända.
Draco och hans vänner kom snart tillbaka med surmulna miner.
"Potter är ett svin.", förklarade Draco och hans stora vänner grymtade instämmande.
"Jaså, var han så illa?", frågade jag oroligt.
"Om han vill hålla sig med den lägsta klassen så låter vi honom, inte sant.", svarade Draco.

"Förstaårselever hitåt!", ropade en röst över perrongen när vi klev av.
En väldigt stor man samlade ihop oss och placerade alla i båtar.
Jag fick åka med Draco, Crabbe och Goyle, vilka tyngde ner hela båten.
Vi skulle åka över en sjö fram till det stora slottet.
Vatten skvätte i mitt ansikte och jag frös.
Men tillsist var vi framme.
Frysna klampade alla uppför flera stentrappor i slottet. Vi möttes utav en äldre kvinna som presenterade sig som professor McGonagall.
Hon berättade mer om sortering, sedan fick vi vänta tills vi fick gå in i Stora Salen.

En grå och sliten hatt sjöng en lustig sång.
Det var Sorteringshatten som Cedric talat om förstod jag ganska snabbt.
"När jag ropar upp ert namn så kommer ni hit och sätter er på pallen. Och jag lägger hatten på ert huvud, därefter blir ni sorterade.", förklarade McGonagall tydligt för oss alla.
"Hermione Granger.", fortsatte professorn och sorteringen satte igång. Nervositeten steg.
Tillslut så ropade hon upp mitt namn.
"Samantha Diggory."
Jag klev försiktigt fram till pallen och fick anstränga mig för att inte börja hyperventilera.
Efter att hatten lagts på mitt huvud hörde jag en röst i mitt huvud. Den viskade bara lågt, så det var omöjligt att höra vad den sa.
Den påminde mig om min nattplåga, mardrömmen. Jag fick plötsligt en impuls att slänga av mig hatten och springa därifrån.
Jag var rädd.
Rösten skavde i mitt huvud.
Jag var inte rädd. Jag var livrädd.
"Gryffindor!", ropade hatten och med lättade steg försvann hatten från mitt huvud.
Men, Gryffindor? Hade jag hört rätt?
Hufflepuff då? Var det inte självklart att jag skulle... höra hemma där?

Bra!

Jätte bra

bra

Kapitel Sex: Nya vänner

Efter en festmåltid i Stora Salen leddes vi utav prefekter till våra elevhems sällskapsrum.
Och alla tilldelades en säng i respektive sal.
Jag delade rum med tre stycken flickor som hette Hermione Granger, Lavender Brown och Parvati Patil.
Alla verkade trevliga.
Nervositet grävde fortfarande djupt inom mig.
Och när jag gick till sängs verkade det som alla mina kamrater accepterade mig och tyckte jag var okej. Jag undrade om någon av dem skulle tycka det när jag väckte dem mitt i natten utav min mardröm.
Det kanske vore bäst om jag var vaken till två och därefter kunde sova, då skulle jag kanske slippa mardrömmen. Men hur många nätter skulle det hålla. Max fem, sedan skulle jag vara alldeles slutkörd. Nej, jag måste försöka. I värsta fall fick jag väl åka hem, tänkte jag medan jag fick en sorgsen klump i halsen.
Sedan, så somnade jag trots alla besvärande tankar. Och när jag vaknade igen hade redan solen börjat att skina in genom fönstret.
Men det kunde väl inte vara möjligt?
Mardrömmen, var den borta?

Azum

Skitbra!!!!

jätte bra