Lady Isolde i Camelot

Azym *BEVAKAR*. Hur kan man för allt i världen låta bli att älska detta!
Du borde verkligen få pris

Bra som vanligt, men som någon annan sagt är det lättare att läsa om du delar upp texten i stycken. Och är det bara jag eller grundades inte Hogwartst för typ 2000når sedan ? Och glöm inte:
Titel:
Språk:
Färdig?
Antal kapitel:
Rating:
Handling:

Wikipedia sa att hogwarts grundades c. 9th/10th century. Den här utspelar sig lite tidigare.

Och är man tvungen att ha med allt det där andra?

Det står att man ska ha med det men men. Och medeltiden är ca 500 - 1500 talet

Kapitel 2
Sir Lancelot

Isolde mötte de varma bruna ögonen som tittade oroligt på henne. Mannen som hade fångat henne var klädd i en ringbrynja och en röd mantel. Det syntes tydligt på honom att han var en riddare av Camelot. Han hade mörkt hår som slutade precis ovanför axlarna och han såg väldigt bra ut. Han var säkert populär bland damerna vid hovet. Isolde lade märke till att han inte bar någon ring.

”Skadade du dig, lady…?” frågade han och släppte hennes arm som han hade fångat henne i.
”Lady Isolde av Eldorne. Jag skadade mig inte tack vare dig, sir.” sa Isolde och neg. Riddaren tog mjukt tag i hennes ena hand och kysste den mjukt.
”Jag är sir Lancelot. Är du på väg till hovet?” frågade han och rätade på sig.
”Ja. Jag ska prova på att leva livet vid det kungliga hovet.” svarade Isolde och sir Lancelot började skratta.
”Jag känner till din familjs namn, men de brukar inte spendera sin tid i slottet.” sa han.
”Det stämmer, sir Lancelot. Min far dog för några år sedan i en strid mot rövare och min mor dog i barnasäng. Det är min bror som styr över borgen i Eldorne just nu. Som du förstår har min familj varit upptagna med annat.” ljög Isolde. Hennes far hade dörr i en trollkarls duell men hon tänkte inte berätta det för sir Lancelot. Hon var inte säker på kungens inställning till magi än. Det var för riskabelt att berätta för någon att hon var en häxa. Det var som att be om problem.
”Tyvärr ska jag lämna Camelot i några dagar på ett farligt uppdrag för kung Arthur. Men jag hoppas att du är kvar när jag kommer tillbaka, lady Isolde.” sa han och satte sig upp på en mörkbrun häst.
”Jag hoppas att du kommer tillbaka från detta farliga uppdrag, sir Lancelot.” sa hon och vinkade åt honom när han red iväg.

Så fort han hade försvunnit försvann leendet ur hennes ansikte och hon fortsatte att gå. Isolde hade redan bestämt sig för att vara charmig mot alla i början och få alla att tycka om henne. Det var säkrast så. Sen när hon visste hur allt funkade i Camelot skulle hon se vilka personer som var värda hennes lojalitet. Nu började hon närma sig stadsportarna som redan hade öppnats. Isolde svor tyst över att hon hade tvingats stå och prata med riddaren så länge. Camelots murar sträckte sig mot himlen men Isolde gav inte de praktfulla murarna en blick utan gick igenom den öppna stadsporten. Hon trängde sig fram på slottsvägen mellan alla människor som skrek åt henne att köpa deras varor. Barn sprang runt omkring henne och en gång var hon till och med nära att snubbla på en hund. Hon rynkade på näsan över stadslukten. Det luktade smuts, avföring, djur och smutsiga människor. Isolde hade tyckt om städer utan hon föredrog att tillbringa sin tid långt bort från andra människor.

När hon kom närmare slottet så började trängseln att försvinna. Här var det finare hus och inte lika smutsigt som det hade varit i den fattigare stadsdelen. Desto närmare hon kom slottet, desto mer vakter stötta hon på. Vissa av vakterna patrullerade medan andra bara stod på en plats och iakttog alla som passerade dem.

”Ursäkta mig.” sa Isolde till en av vakterna som patrullerade. ”Jag har rest väldigt långt och jag är här för att besöka hovet.” sa hon till vakten.
”Vem är ni?” frågade vakten artigt och bugade sig lätt.
”Jag är Isolde av Eldorne.” sa hon och log mot vakten som inte kunde göra annat än le tillbaka. ”Kan du eskortera mig sista vägen till slottet?” fortsatte hon.
”Ja. Följ mig, lady Isolde.” sa han och hon följde efter honom sista vägen fram till slottet.

Där var de ännu mer beväpnade vakter som patrullerade.
”Varför är det så många vakter?” frågade Isolde vakten. Vakten såg besvärad ut och tittade sig omkring.
”För kungens säkerhet, lady Isolde.” mumlade han. ”Camelot är hotat.”

Azym

Åhh! spännande och såå bra

oooh, superb

Superbra & spännande! Längtar efter mer.

Jätte jätte bra!!!