Rowena Rawenclaw's barndom

Bra, men lite läbbigt!
Är inte Gaunt Voldemorts morfar???

Jo, det kanske han är. Men inte den här Gaunt. Han är mycket längre bak i tiden. Kanske är han hans morfars far eller något.

mm...
Glömde bort att Rowena är"gammal" om du förstr vad ja menar.

Ja, jag förstår =)

när kommer nästa kapitel?
Den här ff var super!!

Hm... Ska försöka skriva lite nu. Men jag måste äta frukost först.

^•^

Ok...

Jättebra! Du är amazyn på att skriva!

Här kommer det! Tack så mycket!
Förlåt att det blev lite kort.



KAPITEL 3: JAG TRÄFFAR EN GAMMAL VÄN

Det var mörkt. Jag låg i halmsängen och försökte sova. Herr Gaunt, som han nu ville att jag kallade honom, hade inte berättat mycket om sig själv. Men ändå hade han på något vis fått mig att lova lära honom att trolla. Det skulle bli svårt. Jag visste ju inte ens om han var är trollkarl och det behövde han vara för att kunna trolla.
Jag själv hade lärt mig av min mor och hon av sin far. Juliett hade lärt sig av våran far och han av vår mor.
När jag frågat Herr Gaunt om hur jag kommit till honom hade han viftat bort frågorna som om de var ett par irriterande flugor som flög omkring. Det ända jag fått ur honom var att han hittat mig på marken vid en brand och tagit mig där ifrån.
- Jag har ont om tjänteflickor som lagar mat och städar åt mig, så jag tog dig så du kunde hjälpa mig. Men du kan inte laga mat, hade han sagt.
När jag då frågat hur det gått med min familj, hade han tittat konstigt på mig. Som om han inte förstod vilka jag pratade om. Därför antog jag att de inte hade överlevt.
Jag vände mig om i den obekväma sängen. Det kändes som om jag hade burit stora hinkar med vatten över axlarna hela dagen. Min rygg värkte och fötterna även så. Men det var faktiskt inte så konstigt. För hela dagen hade jag fått sopa golvet runt om i källaren, som det visade sig att jag befann mig i. Herr Gaunt hade bestämt att jag både skulle städa och lära honom och hans pojkar magi.
- Vad får jag i gengäld då? hade jag frågat.
Alexander Gaunt hade bara skrattat mig i ansiktet så att det yrde saliv över hela mig, och sagt: Der du!
Efter det hade jag vägrat att städa mer. Jag hade gått och lagt mig i halmbädden och försökt att somna. Men det gick inte.
Jag slöt ögonen och försökte igen, men det gick inte nu heller. Jag hade alltid haft svårt att sova. Särskilt nu när hungern sved i magen och axlarna värkte.
- Ursäkta mig, fröken......
Jag satte mig hastigt upp.
- Vem är det? frågade jag rädd.
- Det är Ellen,fröken Rowena.
Jag letade i minnet. Ellen? Det lät bekant. Just det!
- Vår gamla köks flicka?
Jag kisade ut i mörkret. Jag tyckte jag såg att Ellen nickade.
- Det är jag.
- Hur länge har du varit här?
- Sen de rövade bort mig från er, fröken.
- Du behöver inte kalka mig "fröken". Det går bra med Rowena. Men menar du när alla sa att du drunknat i forsen?
Hon nickade. Alltså hade hon blivit bortrövad, inte drunknat som mamma hade sagt till mig.
- Kan du hjälpa mig här ifrån? frågade jag ivrigt i viskande ton.
- Vi försöker komma på en rymmningsplan, Fröken. Jag menar....
- .......Rowena. Gör ni? Vilka ni?
- Jag och de andra tjänstefolken.

-----------------------------------------

UNDRAR OM DE LYCKAS RYMMA?

BRAAAA, meeer!!!!!!!!