Efter alla dessa år... [Dramione]

awsie, tackar :33
ska snart börja på ett nytt kapitel, men först ska jag äta min mammas undeeeerbaraste Tom Ka Gai-soppa D omnomnomnom, thaifooood 83

Awesome! :3

Ursäkta att jag inte skrivit, trots att jag inte ar så många läsare kke, hehehe... kommer nog mer idag, men om inte, så fort jag får möjlighet imorgon c:

Snälla, säg att det kommer mer idag, det finns ingenting bra att läsa! Det bästa som finns är Dramionenoveller,men jag hittar ingen som jag inte redan har läst!

Woohoo! Vad bra du är på att skriva! Och det min vän säger jag inte till alla! (Tror jag iallafall...XD)

mer. ny läsare.

Haha, aaawwww, tack alla x'3 sj tkr jag att jag e jäääättedålig på att skriva xPP
men som sagt (tror jag xD) så ska jag träna upp mig så jag blir en braig skrivare c: tänkte fortsätta nu c:

Kap. 3
Hermione satt nu i kupén och funderade för sig själv medans de andra satt och pratade om hur deras sommar varit. Hermione deltog inte alls i samtalet, hon kunde bara tänka på känslan hon hade haft. Hon hade inte känt ett dugg hat eller motbjudan, som hon alltid gjort när han var omkring. Draco. Draco Malfoy. En snobbig, renblodig trollkarl som hade mobbat henne för att hon var mugglarfödd. Hon borde hata honom, men hon kunde inte. När han hade fångat henne hade hon känt hans underbara doft. När dom hade kollat varandra i ögonen så hade dom vart tillräckligt nära varandra för att hon skulle kunna känna hans andedräkt. Den hade luktat pepparmint, och hon hade haft lust att smeka hans perfekta läppar. Hans vitblonda hår hade sett bättre ut än någonsin. Det var välkammat och låg exakt så som det skulle. Hon hade verkligen velat dra hennes hand i hans hår, bara för att få känna på det. Hon hade känt hans starka armar runt sig och hon hade gillat det.. Han hade en vältränad kropp, det syndes från långt håll. Hon var helt enkelt erkänna för sig själv att han var otroligt snygg...
Men Nej! vad tänker hon på!? Hon kan ju inte sitta och dagdrömma om killen som hade kallat henne för smutsskalle under alla hennes år på Hogwarts. Hon hatade honom! Hon hatade honom...
"Hermione? Hallå? Hör du oss? Är du vaken?"
Hermione flämtade till och kollade upp. Alla satt och kollade på henne.
"Hermione, vad är det egentligen? Du är ju alldeles röd i ansiktet! Mår du bra?"
Det var Ron som pratade med henne. Hon blev smått irriterad över att ha blivit väckt ur sina dagdrömmar, fast det igentligen kanske bara var bra.
"Ja, öh, vad sa ni?" hasplade hon ur sig.

Nu var de snart framme vid Hogwarts och tåget började sakta ner. Hermione kände sig aningen nervös för att komma tillbaka till Hogwarts, men samtidigt väldigt förväntansfull. Hon hade väntat så på att det skulle börja, och nu, äntligen, var det dags!

Kom ihåg, kritisera xP hehehe...
kke inte så händelserikt kapitel, men det kan ju inte hända hela tiden ;33

Jg har faktiskt inget att kritisera, jag är på så bra humör!
Det ända jag kan säga är att du är fantastisk, men du skrev harklade när det skulle ha varit bra om det stod hasplade.

mer säger jag bara

Jättebra!