Det sena brevet

Vet inte riktigt! Men nån måste skriva så att jag kan sätta ut nästa kapitel sen.

Okej, hoppas det kommer snart!

Ny läsare

Kapitel 3

Idag var det söndagen den 27 augusti, dagen som min mamma hade fått sitt brev till Hogwarts när hon var 11år, och jag hoppades på att det skulle komma idag. Jag gick ner för att äta morgonmål, jag tog en smörgås och en yoghurt. När jag var klar satte jag mig framför tv:n för att kolla om det kommer något bra att se på men det var samma gamla, tråkiga program som vanligt, så jag gick upp för att läsa istället. Jag blev klar med min bok och gick ner och sade till mamma att jag skulle till biblioteket. Jag klädde på mig ytterkläder och gick ut i det blåsiga, regniga vädret.
Jag såg på det gamla biblioteket, det var konstigt att det inte rasade ner i det här vädret. Det blåste så att man tänkte falla omkull, men under natten hade det blåst så mycket att några träd hade fallit ner. Jag gick in i biblioteket och lämnade in boken till bibliotekarien och sedan gick jag runt lite för att hitta en bra bok. Jag hittade ”Hungerspelen”. Mina kompisar har läst den och tyckte att den var bra så nu tänkte jag också göra det. Jag gick till bibliotekarien för att låna den. Jag tyckte att bibliotekarien var lite läskig, med sina spetsiga öron och skrynkliga hud. Hon såg ut som någon sorts monster eller nåt. Jag gick ut i det fortfarande regniga och blåsiga vädret. Jag satte på mig huvan och små sprang hem. När jag kom hem var jag dyblöt så jag gick upp till mitt rum för att byta kläder. Jag satte fram min favorit topp på sängen sedan valde jag ut ett par jeans. Jag torkade och borstade håret och gick ner för att se om jag fått något brev från Hogwarts, men det hade jag inte så jag gick upp tillbaka för att börja läsa på min bok som jag hade lånat.

Jag hörde att mamma ropade att middagen var klar. Jag lade undan boken och gick ut ur rummet men jag stannade utanför dörren. Jag kikade försiktigt in i mitt rum och hoppades att ”han” skulle komma på nytt. Och den här gången skulle jag försöka prata med honom. Jag väntade och väntade och jag började bli otålig och hungrig. Sen hörde jag mamma ropa igen att maten var färdig och att jag skulle komma ner och äta, så jag suckade och gick ner. När jag kom ner hade mamma och pappa redan ätit.
”Varför tog det så lång tid” frågade mamma lite oroligt. Jag visste inte varför hon var så orolig.
”Jag måste bara kolla en sak” nästan viskade jag. Jag var inte ens säker på om dom hörde mig.
”Vad?” sa pappa och mamma på samma gång. ”Du måste prata lite högre” sa mamma sedan.
”Jag måsta bara kolla en sak” sa jag nu högre. Det var som om jag skrek, fast jag inte gjorde det. Jag satte mig ner på stolen och tog åt mig mat. Idag var det makaronilåda till middag. Jag åt upp 2 stora portioner och sedan gick jag upp och stannade just innan jag gick in i mitt rum. Jag kikade in och såg ingenting och skulle just gå in när någon grep tag i mig bakifrån och höll för min mun så att jag inte skulle kunna skrika och måsta andas med näsan. Jag såg inte så mycket eftersom jag inte fick så mycket luft höll jag på att tappa medvetandet. Jag hörde att fönstret for upp och sedan stängdes det bakom mig. Sen tappade jag medvetandet.
-------------------------------------------------------------------------------------
Ledsen att det tar länge mellan kapitlena men ni vet varför.
Och för dom som inte vet det så måste jag också skriva på min andra ff som jag skriver med Lills!

JÄTTEBRA! MEEER!

JÄttebra!
Ny läsare!

Kapitel 3

Idag var det söndagen den 27 augusti, dagen som min mamma hade fått sitt brev till Hogwarts när hon var 11år, och jag hoppades på att det skulle komma idag. Jag gick ner för att äta morgonmål, jag tog en smörgås och en yoghurt. När jag var klar satte jag mig framför tv:n för att kolla om det kommer något bra att se på men det var samma gamla, tråkiga program som vanligt, så jag gick upp för att läsa istället. Jag blev klar med min bok och gick ner och sade till mamma att jag skulle till biblioteket. Jag klädde på mig ytterkläder och gick ut i det blåsiga, regniga vädret.
Jag såg på det gamla biblioteket, det var konstigt att det inte rasade ner i det här vädret. Det blåste så att man tänkte falla omkull, men under natten hade det blåst så mycket att några träd hade fallit ner. Jag gick in i biblioteket och lämnade in boken till bibliotekarien och sedan gick jag runt lite för att hitta en bra bok. Jag hittade ”Hungerspelen”. Mina kompisar har läst den och tyckte att den var bra så nu tänkte jag också göra det. Jag gick till bibliotekarien för att låna den. Jag tyckte att bibliotekarien var lite läskig, med sina spetsiga öron och skrynkliga hud. Hon såg ut som någon sorts monster eller nåt. Jag gick ut i det fortfarande regniga och blåsiga vädret. Jag satte på mig huvan och små sprang hem. När jag kom hem var jag dyblöt så jag gick upp till mitt rum för att byta kläder. Jag satte fram min favorit topp på sängen sedan valde jag ut ett par jeans. Jag torkade och borstade håret och gick ner för att se om jag fått något brev från Hogwarts, men det hade jag inte så jag gick upp tillbaka för att börja läsa på min bok som jag hade lånat.

Jag hörde att mamma ropade att middagen var klar. Jag lade undan boken och gick ut ur rummet men jag stannade utanför dörren. Jag kikade försiktigt in i mitt rum och hoppades att ”han” skulle komma på nytt. Och den här gången skulle jag försöka prata med honom. Jag väntade och väntade och jag började bli otålig och hungrig. Sen hörde jag mamma ropa igen att maten var färdig och att jag skulle komma ner och äta, så jag suckade och gick ner. När jag kom ner hade mamma och pappa redan ätit.
”Varför tog det så lång tid” frågade mamma lite oroligt. Jag visste inte varför hon var så orolig.
”Jag måste bara kolla en sak” nästan viskade jag. Jag var inte ens säker på om dom hörde mig.
”Vad?” sa pappa och mamma på samma gång. ”Du måste prata lite högre” sa mamma sedan.
”Jag måsta bara kolla en sak” sa jag nu högre. Det var som om jag skrek, fast jag inte gjorde det. Jag satte mig ner på stolen och tog åt mig mat. Idag var det makaronilåda till middag. Jag åt upp 2 stora portioner och sedan gick jag upp och stannade just innan jag gick in i mitt rum. Jag kikade in och såg ingenting och skulle just gå in när någon grep tag i mig bakifrån och höll för min mun så att jag inte skulle kunna skrika och måsta andas med näsan. Jag såg inte så mycket eftersom jag inte fick så mycket luft höll jag på att tappa medvetandet. Jag hörde att fönstret for upp och sedan stängdes det bakom mig. Sen tappade jag medvetandet.

När jag vaknade låg jag på mjuk mossa i skogen. Jag tittade omkring men jag såg inget, bara träd, gräs och buskar. Jag ställde mig upp men jag var fortfarande lite virrig så jag föll omkull men jag ramlade aldrig på marken. Jag öppnade ögonen och såg att någon höll i mig. Jag blev genast arg och försökte ställa mig upp men resultatet var att jag föll ner i den mjuka mossan.
”Varför har du fört hit mig?” frågade jag med arg röst.
”Var har du brevet?” frågade han lika argt.
”Jag frågade först” sa jag efter att ha tänkt en stund på vad jag skulle säga. ”Varför förde du hit mig?”
”Jag gissade att det skulle bli mycket skrik och jag vela inte att din mamma eller pappa skulle få veta att jag har varit i ditt rum” sa han. Men han var nära på att skrika. Han sa inget mera så jag fortsatte.
”Jag är Haley, Haley Stewart” sa jag i ett försök att vara snäll. ”Vem är du?”
”Känner du inte igen mig?” sa han oförståligt.
”Nix, jag vet inte. Men strunt i det nu” sa jag och märkte att jag fortfarande satt i mossan. Jag ställde mig upp och höll på att tappa balansen men jag klarade det. ”Vaddå för brev?”
”Äh, inget” sa han och suckade. ”Du skulle säkert inte fatta ändå”
”Men säg! Jag kanske vet vilket brev du menar.” Jag började bli lite orolig att mamma och pappa skulle märka att jag var borta.
”Ditt Hogwarts brev” sa han och det såg ut som om han skulle ha släppt en tyng från hans axlar. ”Jag såg att en uggla flög till ditt rum med ett brev för några dagar sedan. Ugglan flög in i ditt rum men det kan hända att den aldrig släppte det eller fick bort det” han pausade och tittade på mig. ”Eftersom varken du eller jag har hittat det” fortsatte han. Jag klarade inte av det här. Är mitt brev borta? Det kan det inte va.
”Eh... jag måste nog gå hem nu” sa jag och vände mig om. Då kom jag på att jag inte visste var jag var eller vägen hem. ”Skulle du kunna följa mig hem?”
”Visst” sa han och började gå, jag gick efter honom.
-----------------------------------------------------------------------------
Jag ska försöka bättra mig med kapitlen!

Jättebra! Meeer!

jättebra!

den är super!
min syster skrev den hon heter Aria hon är med i griffendor