Heart's On Fire [SV]

~Kapitel 2. Draco Dormiens Nunquam Titillandus.~
Draco Malfoy:

Draco Malfoy stannade irriterat upp för att släppa förbi ett par skräckslagna små första års elever. Draco var en omåttligt populär 15åring i sitt eget elevhem, Slytherin. Han var en renblodig trollkarl som föraktade alla mugglarfödda och var otroligt stolt över sin släkt, som varit renblodiga häxor och trollkarlar sen århundraden tillbaka. Han var lång blond och skitsnygg, vilket han var väl medveten om.
-Draco, vänta på oss!
Draco vände sig om och såg hans två ”bästa kompisar” Vincent Crabbe och Gregory Goyle komma springandes mot honom.
-Vart tusan har ni varit? Fräste han.
De mumlade något om ”glömda saker” och ”kakor”. Draco fnyste och knuffade sig förbi ett par tredje års elever från Hufflepuff.
De kom fram till en av de självåkande vagnarna med Hogwarts emblem på.
-”Draco Dormiens Nunquam Titillandus” läste han. Och vad ska det betyda?
-Vet inte. Muttrade Crabbe och Goyle i kör.
Han fick sitt svar från en tjej från Ravenclaw, som råkade hört vad de sagt.
-Det betyder ”kittla aldrig den drake som sover” förklarade hon med en högdragen min.
-Ingen har frågat dig, så stick iväg! Fräste Draco åt henne och såg hur hon hukade under hans blick.
-Besserwisser. Muttrade han efter henne. Precis som den där Granger.
Crabbe och Goyle nickade instämmande.
-Kom nu. Draco hoppade upp i vagnen med Crabbe och Goyle tätt i hälarna.
Han drog för persiennerna i vagnen och den rullade iväg. Trots att hans kompisar säkerligen inte kände detsamma, och att han aldrig skulle berätta det för dem, så kände sig Draco upphetsad och glad över att äntligen vara tillbaka på Hogwarts.
När vagnen stannade hoppade Draco snabbt ur och drog in den friska luften som tog med sig en saltlukt från Svartsjön som låg bredvid slottet. Utan att vänta på sina två kumpaner började han, med raska kliv, gå upp mot slottsporten. Äntligen var han hemma.

Aw vad gulligt att han ser Hogwarts som ett hem ♥

Blir käääär i din text! ♥

Tack så jätte mycket! Era kommentarer gör mig jätteglad! <
-------------------------------------

~Kapitel 3. Sorteringshatten.~
Hermione Granger:

När alla elever tagit plats i Stora Salen och det värsta sorlet från alla röster lagt sig, reste sig professor Dumbledore upp och sa:
- Och nu välkomnar vi alla första års elever som ska bli sorterade i år!
Och precis som han sa det öppnades dörren och professor McGonnagall med alla små första års elever tågade in i salen. McGonnagall ledde förstaårs eleverna fram till en pall med en sliten hatt som alla kände igen som sorteringshatten, den som hade sorterat in allihopa i de elevhem som nu var deras ”familj” under terminerna.
- När jag ropar upp erat namn kan ni komma fram här och sätta er på pallen så placerar jag hatten på erat huvudet.
McGonnagall trollade fram ett pergamentark ur luften och började ropa upp namn. Det första namnet hon sade var;
- McLaggen, Stephanie.
En liten flicka med sandfärgat hår trippade nervöst fram och satte sig på pallen. McGonnagall placerade den slitna hatten på hennes huvud och efter en stund utropade hatten;
- HUFFLEPUFF!
Och flickan tog glatt av sig hatten och rusade till det applåderande Hufflepuff bordet.
- Gilbert, Astrid.
- SLYTHERIN!!
- Greengrass, Zelena.
- SLYTHERIN!
- Hedlund,Sara.
- RAVENCLAW!
Och så höll det på tills ”Weatherby, Sofie” hade sorterats in i Gryffindor. Dumbledore reste sig än en gång och inledde måltiden genom ett klapp med händerna. Endast sekunder efter det dök det upp mat på alla silver och guldfat och eleverna och lärarna började ta för sig mat. Där fanns revbenspjäll, bakad potatis, stekt potatis, prinskorvar och alla olika sorters mat man kunde drömma om. Hermione tog för sig allt som var inom räckhåll och som hon tyckte om.
Välkomstmiddagen varade ungefär i en timme och när den var över reste sig Dumbledore än en gång och tittade ner på dem alla med sin beskyddande blick.
”Ännu en termin har nått sin början och jag hoppas att ni alla ska trivas lika väl som ni alltid verkar ha gjort, och till er som är nya; Välkomna till Hogwarts skola för häxkonster och trolldom!”
Alla elever och lärare reste sig upp och applåderade. När de värsta applåderna domnat bort och det bara var Weasley tvillingarna som fortfarande applåderade, lade Dumbledore till ”Och nu, gå till sängs allihop!”
Gnisslet och skrapet av stolar och röster som pratade högt till varandra var öronbedövande. Harry, Hermione och Ron försökte knuffa sig framåt genom horden av elever.
När de väl kommit fram till Gryffindors uppehållsrum och sade godnatt till varandra när de skiljdes åt vid sovsalarna, var Hermione så trött att hon somnade på en gång.

Ny läsare! Jättebra story! Bevakar!

Tack så mycket!

vart tog umbrits kan inte stava vägen

Jag tog inte med henne, vill att berättelsen ska koncentreras på Dramione.
-----------------------------------------------

~Kapitel 4. Arga blickar.~
Draco Malfoy:

Draco knuffade sig förbi ett par första års elever från Hufflepuff påväg till sin Försvar mot Svartkonster lektion, ett idiotiskt och onödigt ämne, om man frågade honom, vilket folk ofta gjorde.
Crabbe och Goyle kom flåsande efter honom, de var inte direkt så vältränade som han. Plötsligt kände han hur han fick en hård knuff i axeln. Det kunde bara vara en person som hade gjort det. Ingen annan skulle våga. Personen som knuffat honom vände sig om och Draco kände igen ansiktsdragen hos Harry Potter. Ron Weasley passerade honom också på väg mot sin bästa kompis.
- Är det inte dags för dig att skaffa nya klädnader, Weasley?
- Håll käften, Malfoy! Hermione Grangers ilskna röst nådde hans öron, och han kände en stöt i bröstet.
Hon blängde ilsket på honom, precis som sina båda vänner.
- Kom nu Ron. Granger vände sig om och drog de båda andra med sig mot Försvar mot Svartkonster-salen.
En konstig känsla dök plötsligt upp inom honom och han var nära på att vända sig om för att säga förlåt till henne, han visste inte för vad, innan han hindrade sig själv. Vad tog det till honom? Tänkte han förskräckt. Han skakade på huvudet och knuffade sig förbi Crabbe och Goyle som hade ställt sig bredvid honom med oroliga utryck i sina tröga ansikten.

Hela lektionen satt han och koncentrerade sig djupt, eftersom han inte ville tänka på den konstiga känslan han hade haft. Hela lektionen satt även Crabbe och Goyle och bara stirrade på honom med oroliga uttryck i ansiktet, Draco brukade aldrig vara koncentrerad på lektionerna, utom på Trolldrycken, eftersom hans favorit lärare Snape hade det ämnet.

Efter lektionen sa Draco till Crabbe och Goyle att han inte kände sig så frisk och bad dem att hälsa lärarna det.
Han gick ner till sällskaps rummet som låg nere i källaren och raka vägen upp till sovsalen. Endast några få elever satt i de gröna fåtöljerna som omgav brasan. Han kastade sig ner på sängen och gömde huvudet i händerna.
-Vad är det som händer med mig?

Jättebra!!