Moon

Kapitel 3 smärt är inte som det låter.

Jag hade kutat ut och satt nu på en bänk.
En bit längre bort satt två flickor som stod och pratade om en kille som dom tyckte var snygg, det tror jag i alla fall att dom snackade om jag var för fundersam med mit eget för att veta säkert.
Det fanns en till, det fanns ,det fanns. Orden ekade i öronen jag kunde inte fatta det.
Varför hade jag sprungit där ifrån.
Jag ställde mig om och började springa tillbaks.
Dörren stod på glänt. Jag klev in men hon var borta.
Jag var tvungen att prata med henne. Stora salen.
Jag sprang dit.
Mel och Dylan satt fortfarande och hånglade.
Hon hade hamnat i Ravenclaw så jag tittade dit men kunde inte se henne. Med besvikelse gick jag fram till en perfekt.
”Vad är Griffindors lösenord.”
Det var en sista års elev med lockigt svart hår ner till knäna. Hennes namn var Kim om jag minns rät.
”Vi ska ju fira det är första dagen.”
”Ja men jag vill gå och lägga mig”
Hennes kompis Livei tittade konstigt på mig.
”Okej i fall du måste gå och susa, är det Grodfötter.”
Jag vände mig om och började gå mot ut gången.
Jag svängde runt krönet men krokade in i något, eller någon.
Det var den där flickan. Jag hade inte lagt särskilt mycket tid på hennes utseende mer än att det var vackert. Hennes blonda hår passade perfekt med dom mörk gröna ögonen.
Hennes ansikte var smalt. Och hon hade fylliga läppar.
När hon såg mig utbrast hon. ”Du.” flickan tittade konstigt på mig men fortsatte efter en liten stund.
”Vem är du, och varför sprang du iv..” Precis då såg hon mina ögon. ”Du är en varulv.”
”Tyst.” Jag grep tag i hennes arm och började dra henne därifrån.

Super

Superbra! mer!

Kapitel 4 Jag får en flickvän.....


Jag drog med henne till ett tomt klassrum i närheten som jag visste fanns där.
När vi klev in var det första jag sa: Hur?
Hon tittade på mig.
Rakt in i mina ögon.
Hennes ögon var väldigt vakra.
- När jag var runt fem år.... hon darrade på rösten.
Ja tittade medlidande på henne.
Jag visste hur det var att prata om ens hämska.... vad man nu ska kalladet.
Sjukdom, åkomma, fel?
Jag visste inte. Hursom helst fortsatte hon.
- Det var nyårsafton. Vi gick ut för att tända raketer men jag var ju så liten så jag sov.
Hon andades darrigt.
- Du måste inte... sa jag (fast jag ville ju förståss att hon skulle fortsetta).
Hon skakade på huvudet.
- Jag måste, viskade hon ch fortsatte: Pappa la mig på en filt i snön nära dem för att jag inte skulle vara ensam.
Hon drog ett djup självande andetag.
- Och så kom han.
Hon skakade kraftigt och tårar började rinna ner för kinderna.
- Vem kom?
Jag kunde inte dölja upphetsningen i min röst. Det var så spennande att få veta att någon annan också hade samma svåra plåga som jag.
- Han... en varulv.
Hon hade gått över gränsen.
Hon började skaka och tårar strömmade ner för kinderna.
Jag kände mig dum. På grund av två saker.
1. Jag stod här vid en tjej i min egen ålder som grät och jag visste inte vad jsg skulle göra.
2. Det var jag som hade fått henne att bli så ledsen.
Jag måste trösta henne.
Jag toge ett steg fram mot henne.
Plötsligt slog hon armarna om mig och började snyfta mot min axel.
- Det är okej, sa jag lite lamt. Jag vet hur det är.
Hon skakade under mina armar. (Jag kramade henne visst).
- J-j-jag... H-han bet m-mi-mig.
Min ena axel började bli blöt nu.
- Jag kan fortfarande känna smärtan o-o-ooo-ch höra skriken frå m-mamma och papp-a-a.
Hennes gråt tystnade plötsligt.
- Vad heter du? handades hon i min arm.
- Damond och du?
Hon vred på huvudet ocg tittade upp i mina (förhoppnings vis ursnygga) ögon.
- Taylor. Taylor Z-zmith.



- Alltså... jag har en flickvän.
Dylan stirrade på mig.
- Vd sa du?
-Du hörde vad jag sa, mummlade jag.
Dylan vände sig om och böjde sig ner över sin kofert.
Vi stod ensamma i pojkarnas sovsal och vi skulle precis ta på oss våra pyamasar och krypa i säng.
- Okej, men jag kan inte tro det!Det är ju jag som är tjejtjusaren av oss!
Han spelade arg.
Det var något som var bra med Dylan. Han tog inte saker på så stort allvar.
Jag undrade hur han skulle reagera om jag sa att min flickvän var en varulv och att jag också var det.
- Men allvarligt. Jag är glad för din skull! Vad heter hon?
Jag låtsades vara väldigt intreserad av tapeten.
- Taylor.
Dylan tappade hakan.
- Den där tjejen som blev sorterad i dag? Men hon går ju i Rawenclaw och hon är ett helt år yngre än dig!
Jag suckader.
Dylan kunde värkligen vara korkad ibland.
- Alla måste inte ha ett förhållande prtecis som ditt och Mels!
Dylans svar uppfattade jag inte för jag hade precis upptekt något.
Jag gick fram till fönstret.
Jag drog undan gardinen.
Ett litet onej, undslapp mig.
- Vad är det? frågade Dylan.
- Jag måste hitta Taylor!
Jag sprang ut ur rummet.
Hon måste bli varnad.
Det var fullmåne.


Hoppas det är bra!!

Azum

Mer kommer i morn

Hurra!

Jag vet inte om jag gick för fort fram med Taylor och Damond.
Kanske borde ha väntat lite med att de blev ihop.
Vad tycker du, Hermia?
Jag kan ändra om det blir bättre utan att de blir ihop nu.

Jag gillar romantik, så det är bra att de är ihop

Jättebra!