Jag ville inte veta av det...

Danielle

Danielle tittar inte upp, inte på honom utan stelnar till.
"Varför? Vad får du ut av att vara vän med mig?" Frågar hon misstänktsamt för att sedan titta upp och genomborra honom med sina grå ögon. Han hajade till och tog ett djupt andetag.
"Jag vill bara vara din vän. Och jag får inte ut något att vara din vän förutom just att få en kompis." Svarar han och fyrar av ett leende. Nu hajar Danielle till, tvekande släpper hon honom med blicken.
"Kan... väl hända." Svarar hon och suckar lätt. Jason ser dock väldigt glad ut.
"Kul... du verkar faktiskt inte passa i Slytherin." Danielle kunde faktiskt inte minnas att hon berättat det för honom.
"Och hur visste du det?" Frågar hon, fortfarande osäker på hur hon skulle handskas med Jason... hon hade inte haft någon vän på ett bra tag nu.
"Njae... jag gissade faktiskt, men med tanke på din reaktion är du väl slytherinare." Svarade han och det ryckte till i Danielles mungipor. Det hade det inte gjort på... för länge.
Danielle var glad över att någon accepterade henne, någon som inte tyckte hon var ett freak...

[Jag skriver i skolan eftersom min dator hemma har lagt av...
Så jag skriver helt enkelt i skolan om ni undrar varför det tar sådan tid O_O]