Om jag var du

MER!

Tack för alla positiva kommentarer, de värmer!
Här kommer nästa del. (Jag kör på lite men ofta, hehe...)
___________________________________________________

Kapitel 3.

Roger förklarade för Elsie om de fyra elevhemmen. Han berättade allt han visste om deras grundare, om egenskaperna som kännetecknade dem, och till och med en del om heligheternas kammare.
”Han måste älska att höra sin egen röst”, tänkte hon för sig själv. Men för all del, bättre att han pratade än att de båda var tysta och hon kände att hon just inte visste något att säga om något.
Det betyder inte att hon inte lyssnade på honom. Hon sög i sig varje ord han sa, för kunskap var nyckeln till framgång och hon hade heller inga planer på att stoltsera med sin okunskap om trollkarlsvärlden.
När Roger hade berättat allt han visste om allt (vilket tog förvånansvärt kort tid, även om det kändes som en evighet) så knackade en tant med en godisvagn på kupédörren och frågade om de ville köpa något.
”Toppen!”, utbrast Roger. Han beställde genast en ask Bertie bots bönor i alla smaker (”Jag lovar, det är verkligen alla smaker. Du borde testa dem”), en pumpapastej och en flaska pumpasaft.
Elsie kollade skeptiskt på alla godissorterna. De hade varken daim eller coca-cola insåg hon snart och suckade. Men det var länge sedan hon år frukost så hon köpte några chokladgrodor och regnbågsmaskar. Efter lite övertalning från Rogers sida så köpte hon även en liten ask med Bertie Botts bönor.
Föreställ dig hur det känns att öppna en förpackning med vad du tror är tuttifrutti-godis, för att istället finna en stor fet mask, som vrider sig i dina händer och blinkar i regnbågens alla färger. Lägg sedan till att du har varit rädd för masker ända sedan den där elaka pojken på dagis tvingade dig att äta en efter att du hade gömt hans mössa (”Det var ju bara på skoj…”). Om du kan tänka dig det så kan du nog föreställa dig hur Elsie kände sig i det ögonblicket.
Med ett förfärat skrik slängde hon iväg masken tvärs igenom kupen, och såg sedan hur den låg där på golvet och vred sig och kravlade sig framåt. Hon fick kämpa för att hålla tillbaka kräksreflexerna.
”Hur är det med dig, Elsie? Vad hände?” Roger såg förvånad och orolig ut.
Elsie svarade inte, utan pekade bara på masken som blinkade ihärdigt.
Roger såg vad hon pekade på, men han förstod fortfarande ingenting.
”Tappade du den? Vill du att jag ska ta upp den?”
”NEJ! DEN RÖRDE PÅ SIG!”
”Klart den gjorde. Det är en regnbågsmask, de ska röra på sig…”
Elsie kunde komma på många argument till att den inte skulle röra på sig, men hon bestämde sig för att det inte var värt besväret.
Katten Amanda hade lagt märke till Elsies ovaksamhet, så hon slängde sig fram och slukade masken i en enda tugga.
Elsie sa inget, utan gick bara fram och tog upp den lilla katten.
Hon räckte maskpaketet till Roger.
”Här, du får dom. Jag är inte sugen.”
Resan fortsatte i lugn och ro. Den lilla incidenten med masken hade lärt Elsie att förvänta sig det värsta, och hon blev inte ens förskräckt när chokladgrodorna hoppade, eller när hon fick en geleböna med smak av asfalt.
De fick veta att de snart skulle vara framme vid skolan, så de bytte kvickt om.
”Trollkarlsvärlden är bra märklig”, tänkte hon. ”Men jag kan inte låta bli att inse att jag gillar den.”
Hon avbröts i sina funderingar av Roger som ropade: ”Kolla Elsie! Där är Hogwarts!”

Åh vad bra du skriver C:
*bevakar*

Mer, mer! Det är bara bra att du lägger upp ofta ^^

Du är så grym, den här ffen är så grym!

Håller med Solkatten!!!
Jättebra att du skriver ofta, och så kort är det inte. Du skriver jättebra också

Tack, ni är verkligen jättesnälla! :3
Nästa del kommer antagligen senare idag, annars imorn.

Hoppas idag :3 ♥

Ahahahaahaha! Asfalt ♥

Kapitel 4.

Slottet såg verkligen vackert ut med alla sina tinnar och torn. Fönstren såg ut som små prickar av ljus, och allting speglades i sjön. Bakom skolan gick solen ner och färgade himlen alldeles rosa.
”Magiskt…”, mumlade hon.
”Självklart, det är en magiskola. Kom nu! Väskorna kan vi lämna här, husalferna tar upp dom till våra rum.” Roger hade redan hoppat upp och väntade vid kupédörren.
Elsie stängde in kattungen Amanda i sin kattbur, och så var hon redo. Snart stannade tåget och de gick av.
”Förstaårselever hitåt!”, hörde Elsie att någon ropade. Hon såg sig om för att se vem det var och hittade honom genast. Det var omöjligt att inte lägga märke till honom, för han var den största man som hon någonsin sett. Dubbelt så lång som en vanlig man, och fem gånger så bred. Han ansikte doldes i manen av svart hår och skägg, men han hade ett vänligt leende.
De följde efter honom till några båtar i vilka de skulle åka den sista biten till Hogwarts.
Elsie hamnade i samma båt som Roger och två andra pojkar. Sakta rörde de sig närmre och närmre det mäktiga slottet.

När de hade stigit i land presenterade den enorma mannen sig som Professor Hagrid. Han talade om för dem att de nu skulle sorteras in i elevhem.
”De finns alltså fyra stycken: Gryffindor, Ravenclaw, Hufflepuff å Slytherin. Sorteringshatten kommer å tala om för er vilket elevhem ni hamnar i. Då går ni å sätter er vi de bordet. Har ni förstått?”
Alla eleverna nickade. Hagrid var för stor för att de skulle våga något annat.
Hagrid ledde dem in i stora salen och Elsie blev överväldigad av det hon såg. Det fanns fyra bord, ett för varje elevhem. Hon försökte dra sig till minnes vilket elevhem som hade vilken färg, för att undvika misstag senare
Överallt i luften hängde levande ljus som lyste upp salen. Men det som fångade hennes uppmärksamhet var taket. Taket såg ut precis som himlen utanför, med ett sista stänk av rosa innan solen gick ner helt. Det tog henne bara ett ögonblick att förstå att det var förtrollat.
Längst bort i salen fanns lärarbordet. Elsie kände igen Professor Sprout, som var den som hade talat om för henne att hon var en häxa. Elsie ryckte till lite när hon tänkte på den dagen, hon försökte egentligen glömma bort den.
Blicken i Amandas ögon när hon förstod vad jag var och vad hon inte var…
Elsie skakade av sig minnet. Hon betraktade resten av lärarna vid bordet. Det var ingen hon kände igen, men hon antog att kvinnan med strängt utseende och högburet huvud precis i mitten var rektorn, Professor McGonagall.
Elsie kände en viss respekt för lärarna efter vad Roger hade berättat om de två trollkarlskrigen.
Det slog henne att många här inne måste ha mist en eller flera av sina nära och kära.
Hon släppte dock alla tanka på annat när hatten på pallen, som hon lade märke till nu, började sjunga. Han sjöng en sång om elevhemmen, som Elsie inte lyssnade allt för uppmärksamt på.
Hon hade ändå en känsla av att hon skulle få uppleva mer spännande saker än sjungande hattar under sin tid på Hogwarts, även om det var en trevlig början.

När hatten sjungit färdigt stod Hagrid redo med en pergamentrullen. Han harklade sig lite och började sedan läsa.
”Roger Avery!”
Elsie kunde nästan känna på spänningen som uppstod i rummet. Till skillnad från henne så hade många, särskilt de äldre eleverna, reagerat på hans namn.
Hon kunde nästan förstå dem. Här stod pojken vars pappa kanske hade dödat deras föräldrar. Men han var inte sin pappa, och Elsie hoppades att de också skulle förstå det.
Hon viskade ett snabbt ”Lycka till!”, och så stapplade Roger iväg på darriga ben.
Hagrid placerade hatten på hans huvud. Elsie rynkade lite på näsan eftersom att hon först nu insåg att de skulle ha på sig hatten. Den såg ut att vara hur gammal som helst! Hur mycket löss skulle det inte finnas i den?
Efter några sekunders tystnad ropade hatten: ”HUFFLEPUFF!”, och Roger skyndade sig till det gulsvarta bordet.
Efter Roger följde en lång rad av namn, som alla delades in i de olika elevhemmen.
Innan hade Elsie tyckt synd om Roger om var först ut, men nu avundades hon honom. Han hade i alla fall fått det överstökat.
När det bara var hon och en till flicka kvar ropade Hagrid äntligen ut:
”Elsina Wright!”
Elsie tog ett djupt andetag och gick med beslutsamma steg fram till Hagrid och satte sig på pallen. Hon hoppades att hennes anletsdrag inte visade hennes känslor.
Så hamnade hatten på hennes huvud. Den var mycket större än hon hade trott, och den åkte nästan ner över ögonen. Sedan började hatten prata.
”Jahaja, vart ska vi placera dig nu då?”
Elsina kastade en blick mot Hufflepuffbordet där Roger satt och väntade spänt. Som om hatten hade läst hennes tankar (vilket den mycket väl kunde ha gjort) fortsatte den.
”Inte Hufflepuff, verkligen inte. Hjärna har du, det är det ingen tvekan om så kanske Ravenclaw då. Om inte… men det skulle ju… mugglarfödd och allt… och ändå… ja, du skulle passa. Ja, så får det bli!” Elsie förstod inte riktigt vad hatten hade bestämt sig för, men hon fick genast svar.
”SLYTHERIN!” Ropade den ut högt, och slytherinbordet började jubla och applådera.
Utan att röja en min gick hon lugnt och satte sig vid de andra slytherineleverna. Men inom henne pågick en orkan av tankar. Hon hade förstås hoppats på att hamna i samma elevhem som Roger, fast hon höll med hatten om att hon nog inte skulle ha passat i Hufflepuff.
Men varför hade hatten nämnt att hon var mugglarfödd?
Då kom hon ihåg vad Roger hade sagt på tåget när hon frågade om mugglarfödda.
”Det är ändå bara de i Slytherin som skulle bry sig. Och hamnar du i Slytherin så är det nog inte värt besväret för mig att lära känna dig.”

Roger hade suttit och spänt väntat på att sorteringshatten skulle välja ett elevhem åt Elsie.
Men när den väl hade gjort det var det som om en sten föll ner i magen på honom.
Han betraktade henne där hon slog sig ner vid Slytherinbordet.
Slytherin? Hur är det möjligt?
Elsie såg ut som om något plötsligt gick upp för henne. Och så möttes deras ögon. Blicken som han fick av henne var som ett knytnävsslag i magen.