Victoria Dursley - inte en mugglare

orkar tyvärr inte läsa. Eller jo . tror den är bra :s

Bra :>

den är underbar!

Kapitel 3 - del 2

Dagen därpå vaknade jag klockan halv fem av all iver. Jag klädde mig snabbt i jeans och långärmad tröja och rusade sedan ned för trappan i en riktig fart.
Ingen annan var vaken, vilket inte var så konstigt såhär tidigt. Men jag satte mig i en stol och kollade ut genom fönstret och tog sedan fram papper och penna. Jag ritade hur jag trodde att Hogwarts såg ut.
Jag ritade ett stort hur med 3 torn och en stor mur. Sedan ritade jag en stor hatt. Brevid hatten så ritade jag en vit kanin som kommit ut ur hatten. Jag visste inte om det var sån magi som man lärde sig på Hogwarts, förmodligen inte.

Klockan 6.30 kom mjölkbudet med de två vanliga flaskorna mjölk och jag hällde genast upp ett glas. När mamma och pappa kom ned för trappan så log jag. Det var snart dags att åka.
Jag hoppade för det mesta omkring i huset och letade efter mynt under soffans dynor, även om jag skulle få av mamma och pappa. Men bara för säkerhets skull.

Klockan 9.00 (då jag nästan hade hunnit bli trött igen) så knöt jag på mig skorna och satte på mig min gröna jacka. Jag sprang i förväg och satte mig i bilen. Några minuter kom pappa som skulle köra mig till London där jag och Hagrid skulle träffas.

Då vi slutligen kom fram så kramade jag pappa och gick för att möta Hagrid vid en skivaffär. Hagrid var redan där. Det fanns en skrymslig liiten svart dörr i hörnet på gatan, ingen annan verkade se den. Hagrid öppnade dörren och lät mig gå in först. Det var folktomt såhär tidigt och Hagrid hälsade glatt på den tandlösa mannen i baren medan vi gick igenom och ut genom bakdörren. Jaha, vad skulle hända nu? Här fanns det ju bara tegelmurar och lite soptunnor.
Hagrid tog helt plötsligt fram ett rosa paraply vilket verkade lite konstigt med tanke på att solen lyste. Kanske berodde det på att Hagrid var konstig. Det kanska jag också var.
Hagrid började plötsligt peta på tegelstenarna med paraplyspetsen. Hit och dit och upp och ner.
Jag höll nästan på att fråga vad han höll på med när tegelstenarna särade på sig och öppnade upp en magisk plats. Massor av färger och alla var så glada. Jag hade ingen aning om hur jag skulle hinna med allt och kollade överallt flera gånger så att jag inte skulle missa något.

"Ja, välkommen till Diagon Gränden, innan vi köper något så behöver vi växla alla dina mugglarpengar till galleoner, siklar och knutingar." Hagrids röst verkade glad och det gladde mig.

-----
Skulle gärna skriva mer men ja, klockan är över 1 på natten och jag vill sova. Men aa, detta kapitlet blev ju inte ett av de bästa men det kommer mer när jag har sovit.
kram och godnatt
och tack för att ni läser!

Jättemegaawesomebra!
Fortsätt dude

Suuper Bra

Skriv mer

Det blev jätte bra! MER!

Då vi kom in på Gringotts så blev jag stående med gapande mun.
"Hagrid? Vad är de där för nåt?" viskade jag för att inte någon skulle höra.
"Svartalfer, de jobbar här och de är väldigt luriga, så var försiktig"
Varelserna var korta och hade ett speciellt utseende, de såg sura ut hela tiden. De var läskiga och jag ville inte vara där länge till alls.
Vi gick fram till en svartalf som satt bakom en bänk. Hagrid harklade sig och svartalfen tittade upp.
"Ja, vi ska växla lite mugglarpengar" sade han och lade fram de pengarna jag fått av mamma och pappa. Det var mycket mer än jag trodde.

Vi lämnade Gringotts med en pengapåse full av guldiga galleoner, silver siklar och brons knutningar. De var i olika storlekar och jag fick lära mig att det gick 29 knutningar på en silver sikel och 17 siklar på en galleon.
Jag som hade fått välja var vi skulle gå först var påväg till trollstavsaffären för att köpa en trollstav. Det verkade så magiskt.

I affären som hette Ollivanders så träffade vi på en ung kvinna, Hagrid hade berättat att Mr. Ollivander varit mycket gammal och dött i en sjukdom. Den unga kvinnan var trevlig men nästan lite för vänlig. Jag fick prova trollstavar och de flesta gånger då jag viftade med dem så gick något sönder.

"Prova den här snälla du" sade kvinnan och jag tog ett grepp om trollstaven och viftade lite. Nu gick ingenting sönder. Istället flög lådor hit och dit. Kvinnan som tydligen hette Arabella ställde tillbaka lådorna.
"Nej, tydligen inte. Kanske den här" sade hon och gav mig en annan.
Jag viftade och blundade för att inte behöva se vad som gick sönder nu. Inget gick sönder. Jag öppnade ögonen och såg massor med gnistor som virvlade i luften.
"Toppen. 13 ½ tum pilträ, drakhjärtesträng som kärna." sade Arabella och lade trollstaven i en ask och vi betalade 7 galleoner för den och gick sedan ut i den varma luften.

Sedan satte vi oss på ett café som hette Florean Fortescue's, och det var den bästa glassen någonsin.

-----
kommer mer sen, ska äta frukost

Jättebra!