Harry Potters liv efter striden [SV]

Åh jätte bra
Kan du lägga upp ett till snääääla ♥

Jaaa då De kommer snabbt nu eftersom de är färdigskrivna, sedan kommer det kanske dröja lite.

Kapitel 4: Sista julen utan egna barn

Julen närmade sig väldigt snabbt och med tanke på det vakuum i alla fall Ginny befunnit sig i ett tag fick de skynda sig med alla julklappar, men det gick trots allt bra och de blev klara i tid. Innan de skulle åka till Kråkboet för att tillbringa resten av dagen samt juldagen där bestämde de sig för att besöka kyrkogården en stund.

Hela Godric's Hollow var nu mera täckt av ett tjockt snölager, och likaså var kyrkogården och alla gravar, Ginny fick borsta bort snön från den vita marmorgraven så att det gick att se vad som stod där.
”Det är sex år sedan jag var här första gången.” Harry räknade noggrant i huvudet. ”Plus några timmar.” Ginny log.
”Åren har gått, helt enkelt. Och mycket har hänt.”
”Det där var att underdriva.” Harry skrattade till.
”Väldigt mycket har hänt?”
”Ja, det var bättre.” Han rättade till julrosorna på graven så att de låg rakt. ”Ska vi lägga blommor på Kendra och Arianas gravar också?”
”Om du vill.” Hon ryckte på axlarna. ”Men vi ska vara i Kråkboet om ungefär fem minuter.”
”Då kan vi lika gärna transferera oss.” Harry tog Ginnys hand och nästa sekund stod de rakt i en uppskottad (troligtvis av magi, men i alla fall) snöhög.
”Men vad i Merlins kalsonger...” Ginny klev ur snöhögen och borstade bort snön från sina jeans. Sedan tittade hon på Harry igen. ”Ska du stå där?”
”Nej”, muttrade han och klev ur den. ”Hur lyckades vi med det där?”
”Fråga inte mig. Kan vi gå in nu?”
”Ja, förlåt...” Harry öppnade dörren och en lukt av pepparkakor, lussekatter, glögg och kanske något mer steg emot de.
”Välkomna!” Molly Weasley log stort och lämnade spisen för att välkomna de. Hon hade ett rödrutigt förkläde på sig och Harry lade märke till att Victoire hade ett likadant i mindre storlek, men hon hade tydligen övergett bakningen och ägnade sig just nu åt att äta upp några av pepparkakorna.

Vid fyratiden på eftermiddagen gav ringklockan ifrån sig en hög skräll.
”Men din tröga lilla bonde utan orienteringsförmåga, dit, inte dit... Ska det komma några fler, mamma?” Ron slet sig från schackbordet och tittade förvånat på mrs Weasley.
”Nej, det ska det inte, Ron... Jag undrar vem det är.” Hon gick mot dörren för att öppna, men den slog upp av sig själv innan hon hann fram till den, och snart hade alla fått en mindre chock. Ute i snökylan stod inga mindre än McGonagall, Neville och Kingsley.

”Ska inte ni vara på Hogwarts?” Frågade George nyfiket. ”Och Kingsley, varför kommer du?”
”Jag ska ställa några frågor till Harry och Ginny... Och sedan har ni ju alltid så trevligt här, så jag tänkte att jag kanske kunde få vara med?” Kingsley skrockade lite.
”Inga problem alls”, ropade Arthur från soffan där han diskuterade något med Percy. ”Det är bara kul med ännu fler. Men professorn och Neville, då? Ni ska väl, som George säger, vara på Hogwarts?”
”Jo, egentligen.” Neville log. ”Men vi hade lust att hälsa på. Får vi också plats?”
”Jag skulle tro det. Victoire, ät inte upp alla pepparkakor...” Bill lyfte upp sin dotter på axlarna istället.
”Vadå? Ska någon annan ha de?”
”Ja, femton personer till vill också ha.” Bill skakade på huvudet och Victoire ryckte på axlarna så att alla skrattade. ”Dessutom har vi inte ätit julmaten än.”
”När ska vi göra det, egentligen?” Frågade Ginny från en av sofforna där hon låg utsträckt på mage med Harry på fötterna. ”Den äter väl inte upp sig själv?”
”Man kan aldrig veta.” Harry flinade.
”Kan du flytta dig från mina fötter? De domnar.”
”Om du flyttar på dem.”
”Visst.” Ginny ryckte på axlarna och satte sig upp istället så Harry fick plats bättre i soffan, och Neville kunde slå sig ner mellan de.
”Är det trevligt att vara lärare på Hogwarts?” Harry flyttade på en schackpjäs och Neville lyste upp.
”Väldigt! Jag har fått berätta för väldigt många om Dumbledores Armé… Jag har blivit någon slags historiefarbror som alla kommer till för att höra spännande saker.” Han log lite.
”Du vet att vi inte har offentliggjort graviditeten än, va?” Ginny rynkade pannan.
”Jag håller tyst om den, lita på mig. Men det borde ni göra snart, va? Åh, just det, grattis.”
”Tack.. Ja, vi borde göra det. Men hur? Det skulle kännas ganska fel att skicka in brev till tidningarna.” Ginny fnissade och Harry skrattade till han också.
”Det är det jag som står för”, hördes Kingsleys mörka stämma. ”Jag har faktiskt förmedlat det, men de vill att ni ska kommentera det.” Harry och Ginny gav till ett gemensamt stön som fick de flesta att skratta.
”Vi tar det efter maten”, muttrade Harry och gjorde ett nytt schackdrag samtidigt som Molly lade sista handen vid sin prydliga dukning.
”Nu tror jag att maten är klar. Harry och Ron, kan ni överge schacket en stund?”
”Inga problem…” Ron och Harry reste på sig och gick mot bordet.
”NEEEEEEJ”, hörde man bonden Ron tidigare anklagat för att inte ha någon orienteringsförmåga skrika när en övervåldsam drottning kraschade honom.

Nästa sak som kraschade var pepparkakshuset. Neville försökte ta sig fram till bordet utan att krocka med någon, och välte istället ner pepparkakshuset i golvet, vilket fick alla att skratta, till och med professor McGonagall, som Harry ytterst få gånger sett skratta.

Victoire gick och lade sig innan Celestina Warbeck började på radion, så det blev bara vuxna som satt uppe och pratade.
”Ginny?”, Frågade McGonagall och sträckte sig efter en clementin. Ginny tittade upp från sin egen clementin, som var väldigt svårskalad (eller så var hon bara djupt inne i tankar, Harry kunde inte avgöra vilket).
”Ja?”
”När skulle ni få barnet? Det stod inte i mitt brev.”
”Gjorde det inte? Mitten av juli… Eller lite tidigare, eller lite senare.” Hon ryckte på axlarna.
”Nej, det går inte riktigt att boka in.” McGonagall skrattade lite. ”Har det gått bra än så länge?”
”Jadå… Ganska. Fast ett par veckor var ganska tuffa.”
”Underdriv inte”, mumlade Harry. ”Väldigt tuffa.”
”Okej, det var bättre. Nu är det bra i alla fall… Tack och lov”, tillade hon och skrattade till.

Harry och Ginny sov på madrasser i Ginnys gamla rum, och Harry sov i alla fall väldigt gott tills han vaknade av att Ginny knuffade hårt på honom.
”Är det sådär man säger God morgon?” Han sträckte sig efter sina glasögon och satte de på sig.
”Ja, om folk vägrar vakna av sig själva.”
”Hur mycket är klockan?”
”Halv nio.”
”Det är faktiskt inte jättetidigt…”
”… Men det finns frukost där nere, så du får gå och ta upp i alla fall.” Hon skrattade. ”Ser mitt hår okej ut?”
”Det gör det alltid.” Harry log mot henne.
”Du är en opartisk domare, vet du det?”
”Ja, för du har sagt det.. Men jag är gift med dig, kom ihåg det.”
”Och kär i mig… hoppas jag?” Hon höjde leende på ögonbrynen och Harry himlade med ögonen.
”Gissa…” Harry sträckte sig efter kläderna och gav henne en snabb kyss innan han försvann in i badrummet för att byta om.

Detta är så bra ♥ ♥ ♥ Jag vill ha kapitel 8 NU

Såklart jag bevakar det här!!
Gillar att du skriver om Harry nu! ♥

Jäääätte bra Ta gärna med Teddy också

Jätte bra!

Njao, men kapitel 5


Ooooj vad förvånad jag känner mig


Tack för förslaget, han ska absolut med när jag får in honom.


Tack tack.

Jag lägger in kapitel 5 strax,

Kapitel 5

Kapitel 5: Att bli sparkad på inifrån

Månaderna gick, Ginnys mage växte, och enligt kontrollerna på Sankt Mungos var allt bra med barnet, eller pojken, som botaren konstaterade redan första gången. De fick ett exaktare datum för beräknad födsel, och började så smått fixa i ordning ett rum till bebisen.

En eftermiddag i maj när Harry precis kommit hem från jobbet fick han inget svar när han ropade Hej, så han tittade in i husets alla rum och fann till slut Ginny i köket, sovandes i sittande ställning med huvudet i armarna. Han gav henne en liten knuff med armbågen och hon tittade yrvaket upp på honom.
”God eftermiddag.” Harry skrattade. ”Får jag fråga varför du sov?”
”Jag sov inget inatt, och inte natten före heller. Det är ganska svårt när man blir sparkad på så fort man lägger sig ner.” Hon hoppade till. ”Och när man sitter upp också, tydligen.”
”Den borde verkligen ta det lugnare med dig, om du inte får sova.” Han satte handen mot Ginnys runda mage och fick som svar en häftig kick på handflatan. ”Aj!”
”Ja, du ser ju.” Hon log ett litet leende. ”Så det går inte så bra att sova, och det är anledningen till att jag somnade.”
”Det finns ju sömntabletter, annars.” Harry ryckte på axlarna.
”Men de söver bara ner mig, jag kan fortfarande vakna. Vilket jag gör.”
”Jag tror jag förstår din poäng… Står du ut två månader till?” Han log mot henne och hon log stort tillbaka.
”Det är för en bra sak, i alla fall. Så jag försöker.” Hon hoppade till igen och tittade surt ner på sin mage. ”Hörrudu! Ta en paus nu.”


En månad senare hade Harry och Ron varit på en Quidditchmatch, och gick i den ganska sena skymningen hem till det vita huset i Godrics Hollow. De passerade den stora kyrkogården där blommor som vanligt täckte många av gravarna, och det söndersprängda huset där så många inristningar nu fanns på skylten att texten knappt syntes längre. Inne i huset där Harry och Ginny bodde lyste det, så Ginny och Hermione hade tydligen bestämt sig för att vänta på Harry och Ron innan de lade sig för kvällen.

Harry och Ron hängde av sig sina jackor och anslöt sig till tjejerna i vardagsrummet som höll på med en frågelek i Hört och Sett, men så fort Harry och Ron kom in sköt de undan den och hälsade istället.
”Var det en intressant Quidditchmatch?” Undrade Hermione och Ron fnös.
”Quidditch är alltid intressant, så ja. Hänt något intressant för er?”
”Inte särskilt”, svarade Ginny. ”Men det har varit trevligt i alla fall.” Hon såg ut att kippa efter andan en sekund och Harry tittade förvånat på henne. ”Jag tror att han har vänt på sig”, muttrade hon. ”Det är inte skönt att få sparkar på lungorna.”
”Det låter inte så heller.” Harry skrattade till. ”Bara två veckor till.”
”Räknas jag som morbror fullt ut då, då?” Ron skrattade och likaså gjorde Harry, Ginny och Hermione.
”Ja, du ytterst korkade bror. Det brukar fungera så.” Ginny räckte ut tungan mot Ron.
”Tack.” Ron himlade med ögonen. ”Jag kollade bara för säkerhets skull.”
”Säkert…” Ginny ändrade ställning i den svarta soffan för att kolla på klockan. ”Det är nästan midnatt. Borde vi gå och lägga oss?”
”Det låter som en bra tanke.” Hermione gäspade. ”Jag är i alla fall ganska trött.”
”Absolut inte”, muttrade Ron. ”Jag och Harry har i alla fall inte ätit någon middag.”
”Det har nog inte vi heller”, sa Ginny fundersamt. ”Vi kanske ska återgärda det först.”
”Äta middag mitt i natten?” Hermione rynkade pannan. ”Är du galen?”
”Nej, hungrig. Det är skillnad.”

Fem minuter senare stod de alla fyra och trängdes vid köksbänken, som inte riktigt var gjord för att fyra personer skulle stå där och försöka hjälpas åt med matlagningen. De stod så tätt att både Harry och Ron lyckades få varsin hård spark i ryggen, och Ron tyckte det var en lättnad när löksoppan var klar och de kunde sätta sig vid matbordet.
”Har ni funderat på något namn än?” Frågade Hermione Ginny.
”Nej… Inte direkt.” Hon ryckte på axlarna.
”Det kanske blir lättare om ett par veckor”, sa Harry och tog en ny sked löksoppa.
”Jag antar det. Fast jag tror det blir tidigare, faktiskt”, sa hon och rynkade pannan när hon upptäckte att Harry och Hermione tittade intresserat och frågande på henne.
”Hur vet du det?” Frågade Hermione nyfiket.
”Botaren sa det på den sista kontrollen igår, fast det har jag tydligen glömt berätta.” Hon skrattade. ”Förlåt.”
”Det gör inget…” Harry log. ”Fast det är ganska bra att veta sådant.”
”Känner ni er förberedda, då?” Hermione skrattade.
”Det kommer jag aldrig att bli”, muttrade Harry. ”Inte helt, i alla fall.”
”Nästan förberedd, då?” Frågade Ginny och skrattade. ”Jag känner mig nog hyfsat förberedd, tror jag.”
”Nästan nästan förberedd”, sa Harry skrattande. ”Eller tja… Något åt det hållet.”
”Ja, det är ju alltid något.” Ginny ryckte på axlarna. ”Det ska bli väldigt roligt, i alla fall.” Hon kippade återigen efter luft och gned sig irriterat på magen. ”Och skönt att få slippa bli sparkad på hela tiden.”
____________________________
Förvarning: Ni som inte gillar att läsa länge, varning för kapitel 6. Det är.. *kolla* tre och en halv sida långt..

Åhh bra ♥ Ett till ?