Vamäxen Nessie

den var jätte bra

Tack, Kapitel 2 kommer nu
__________________________________________
Jag gick i mänsklig fart ner för trappan och in i köket eftersom jag inte hade någon brådska alls utan snarare ville dröja mig kvar så länge som möjligt.
- Hej Alice, sa jag trött och gäspade stort. Alice såg hemskt ut och jag visste inte säkert ifall vampyrer kunde gråta, men i så fall var det väl det hon hade gjort.
- Hej Nessie, vad vill du ha till frukost? Blod* eller vanlig mat? Frågade hon vänligt. Sedan fortsatte hon: Vi kan självklart fara och jaga ifall du vill, jag skulle i alla fall fara och jaga idag.
- Nej, jag tror jag nog klara mig på vanlig mat idag, sa jag efter som jag egentligen var vettskrämd med tanken på att jag med Alice. Visst, hon var min moster men hon var jätte skrämmande som vampyr och i alla fall när hon jagade. Det hade jag sett när mamma, jag och hon var och jagade.
- Du kanske har rätt en hemma dag nu idag, sa hon och jag såg hur trött hon blev av att bara tänka tanken. Hon fortsatte: Vi har massor att prata om. Så berätta nu är... Hon tvekade lite men försatte sen: är det verkligen så... att min syster är d-död? Jag stelnade till och hon snörvlade högt men fällde inte en tår, hon kunde tydligen inte det. Jag kunde det förstås eftersom jag var en Vamäxa.
- Jag skulle ljuga om jag sa nått annat, nästan viskade jag, men jag visste att hon skulle höra mig. Sen fortsatte jag: Jag är så taksam för att du tog mig hem till dig! Sa jag i ett försök om att leda samtalet i en annan väg.
- Du ska inte var ledsen, det är jag som ska vara ledsen. Jag har inte kontaktat Elena på såå länge, sa hon. Hon hade tydligen vetat om mitt försök och gav sig inte så lätt. För hon fortsatte: Men hur blev hon ... dödad? Varför? Var det igår efter att jag hittat dig?
Så många frågor och jag ville bara svara på en och det var när, för då behövde jag bara säga JA!
- Jag vet att det är svårt för dig nu men snälla, jag måste få vet! Hon hade nästan blivit ilsken och jag stelnade mer och mer för varje sekund som gick. Snart skulle jag vara en staty.
- Jag vet bara att hon d-dog för att hon kämpade för det goda, sa jag eftersom hon inte visste nått om Voldemort. Det hade jag kommit på i sista sekunden, jag hade nästan tänkt säga: Hon kämpade mot Voldemort och dog för vår skulle, men ingen fara han är död nu.
Sedan sprang jag med vampyrhastighet* upp för trappan och till gäst rummet. Gästrummet var ett stort vitt rum med utsikt över Alices trädgård. Där satt jag hela dagen och grät. Den enda gången som Alice kom in i gästrummet var för att säga:
- Jag tror jag far och jagar i alla fall, det finns djurblod och vanlig mat i kylskåpet, ring mej ifall du undrar nått, sedan var hon borta hon var antagligen inne i skogen bakom huset.
------------------------------------------------------------

*Vampyrer dricker blod men OFC så dricker Alice och Nessie inte blod utan DJURBlod.
*Vampyrhastighet= Så snabbt att för en VANLIG människa skulle det ha blivit suddigt och när en Vanlig människa tittar på en vampyr som springer i vampyhastighet så är den suddig
Kanske inte det längsta men jag måste öva på min skolpjäs till julfesten!

Jättebra skrivet, du. Meer!!!

meeeeeeeeeeeeeeer

/vampyren

Älllsskkaaaaaaaaaaaarrrr Den!!

Lills- Vad ska din skolpjäs handla om?

Jättebra! =D Jättespännande, det här är jättekul att läsa ^^

Tack för alla fina kommentaraer! Vår pjäs heter Julexamen i träsk skola (min skola heter Träsk skola). Jag kan faktist inte skriva mer nu för jag är på mobilen nu.
Och tack en än gång för alla fina kommentarer! Det är roligt att höra att ni gillar den!

MER

Tuvär kan inte är på mobilen just nu.
Tack !!!