Jag var också där

Bara så alla vet så ska jag försöka gå framåt i historien och försöka den här kort. Jag ska istället tänka på min andra ff: magi världen möter mugglarnas portal.

Eh...? Du kanske borde förklara lite mer i texten för jag läste 1 kapitlet men förstod inte så mycket. (INTE illa ment) Bara ett tips.

vad var det du inte fattade Toon ? bara undrar så jag vet vad jag ska förklara

men alltså mer vem du är vad du gör vart du här och sånt

vem hon är står i första inlägget, och vad gör hon, går på hogwarts

Här kommer nästa kapitel. Bara så ni vet så kommer det från och med nu inte vara exakt som i boken.

Kapitel tre: något händer
Jag gick än en gång till biblioteket för att kolla om hemligheternas kammare. Det kändes som om någon tittade på mig. Men jag gissade att jag bara inbillade mig.
När jag gick mot uppehållsrummet så tog någon tag i mig, den hällde i mig en väska och jag somnade.
Jills perspektiv:
Evelyn kom in i uppehållsrummet. Hon hade nog varit i biblioteket igen. Hon ville verkligen lösa gåtan med hemligheternas kammare. Hon kom fram till mig.
– Hej Jill sa hon. Lite skumt lät det. ”Hej” svarade jag.
– Vad ska vi göra, sa hon överdrivet barnsligt. ”Jag vet inte” sa jag, det var nåt skumt med henne, frågan var vad.

kort kapitel, för att jag inte hinner skriva mer just nu och för att det blir en bra cliffhanger


Nästa kapitell:

Kapitel fyra: Någon
Den där ungen visste för mycket, hon var verkligen på spåren.
Så jag söv ner henne och gömde henne i en avlägsen fängelse håla.
Och eftersom hon verkar bli mer saknad än jag blir går jag nu runt som henne med
polyjuice-elixir. Jag höll koll på henne först, såg till att veta hur hon var och vilka hon brukade vara med. Hon har bara en fånig vän som heter Jill.
Så jag går där hon brukar gå, låtsas att jag är hon och det går bra.
Och självklart fortsätter jag med planen.
Jag röjde undan den där Hermione Granger, hon har också lagt näsan i blöt.

Evelyns perspektiv:
Jag vaknade plötsligt, i fängelsehålorna.
Efter att ha gått runt där ett tag kom jag äntligen ut och bestämde mig för att kolla
runt i slottet. Plötsligt så ser jag någon skriva på väggen, det var jag!
Och framför mig stod Hermione, hon som också var hela hemligheternas kammare grejen på spåren, frusen.