Julbal, kärlek och vänskap

Jätte bra! ♥

Nu kommer lite längre kapitel. Se det första som en form av prolog

En tjuvlyssnare och en viktig fråga

Thomas Miller gick med till synes obestämda steg runt på andra våningen. Lektionerna för sjätteklassarna var sedan länge slut och hans vänner hade dragit sig tillbaka till uppehållsrummet. Det Thomas gjorde var att han väntade på Alice Johnson eftersom han hade fått reda på att hon skulle gå på en extralektion med professor Flitwick nu. Det konstiga var att Alice och Thom egentligen inte kände varandra. Trots detta tänkte Thomas fråga den omåttligt söta Ravenclawflickan om hon ville gå med honom på julbalen.

Thomas var mycket stilig och hans bruna lockiga hår och gröna ögon var mycket lätt att fastna vid. Alice och Thomas hade bara talat med varandra ett fåtal gånger, då sjätteklasseleverna från Ravenclaw hade trollformellära och spådomskonst tillsammans med Slytherinsexorna. Thomas kände sig iaktagen, men kunde inte se någon. Trots detta hade han rätt. Någon betraktade honom. Hennes namn var Lucy Parkes.

Lucy Parkes perspektiv:

Lucy kände Thomas väl, och de var goda vänner. Hon hade dock haft känslor för honom på senaste tiden som hon inte ville visa, inte för någon. Hon ville alltså mer än gärna gå med Thomas på balen, men hon hade inte haft tillfälle att fråga honom ännu. Nu var han ensam, utan sitt vanliga gäng av kompisar, och det var perfekt att nu sätta planen i verket.

När Lucy gick fram från sitt gömställe såg hon hur en dörr öppnades och av ren reflex gick hon snabbt tillbaka till sitt gömställe i en skugga av en trappa som ledde upp till tredje våningen. En flicka kom ut genom dörren och Lucy kände igen henne som den där Alice, besserwissern som alltid såg ut så som Lucy ville se ut. Lucy tyckte inte alls om Alice. Kanske var det för att Thom verkade bry sig mer om henne än om Lucy.

Alice var lång och hennes blonda hår räckte henne till höften. Han hade stora, gröna ögon också. Lucy suckade surt och tänkte på sitt eget pojkkorta, bruna hår och gråa ögon. Hon var inte ens nära Alices skönhet. Lucy kunde inte undgå att tycka att det var jobbigt att Thomas gillade någon som var så olik henne själv. Lucy spetsade nu öronen något extra. Thomas hade sagt något.

"Hej Alice." Lucy kunde inte undgå att märka hans nervositet då han inte lät Alice svara utan frågade: "Vill.. vill du kanske gå på julbalen med mig?"
Lucy höll andan. Förbaskat också,tänkte hon. Där var det fördärvat. Hon skulle nu vara tvungen att se Thom gå med en annan. Att det var just Alice han skulle gå med gjorde inte heller saken bättre. Lucy såg på de båda och hoppades för allt i världen att Alice skulle säga nej, men varför skulle hon göra det?

Good! ♥

En sårad vän


Alices perspektiv:
Då Alice kom ut från klassrummet var hon uttröttad och hon kände att hon var trött på trollformler för stunden. Hon hade varit där nu för att höja sitt betyg en grad från Över förväntan till Utomordentligt. Då hon kom ut var det dock något som förvånade henne. En pojke tog ett steg fram mot henne som om han hade väntat på henne. Det var inte heller vilken pojke som helst utan den där Thomas från Slytherin. Alice gillade hans behagliga utseende var lite misstänksam. Vad ville han henne? De hade ju aldrig talat med varandra.

Thomas log ett bländande leende och Alice blev definitivt charmad. Hon hörde också hans fråga och såg då förvånat på honom.
"Vad sa du?" Frågade hon Thomas. Hon hade säkert hört fel eller något. Det skulle inte vara förvånande. Varför skulle dessutom han fråga henne om en sådan sak?
"Vill du gå på balen med mig?" Frågade Thomas igen. Alice som var förvånad med generad över att han hade frågat just henne, log mot honom.
"Gärna", sade hon med blossande kinder.
"Jag måste gå nu, men vi ses."
Thomas nickade som svar och sedan gick de åt olika håll, båda mycket generade men glada. Alice tyckte sig se en skugga, men anade inte att Lucy just hade lämnat sitt gömställe.

När Alice kom upp till uppehållsrummet var hon väldigt lycklig. Alla ville gå med Thomas på balen, och han hade frågat just henne. Hon skrattade av glädje när hon såg Will sitta framför brasan.
"Varför är du ett sådant glädjepaket?" Frågade han dystert. Han hade fått en massa läxor samma dag och var därför på mycket dåligt humör.
"Har du äntligen kommit på ett sätt att lära mig dansa?" Frågade han hoppfullt men tyst eftersom han inte ville att någon skulle höra.
"Nej, du kommer aldrig lära dig." Sade Alice nonchalant med ett litet flin på läpparna.
"Jag ler för att Thomas Miller just bjöd mig till balen." Will frustade lätt till av skratt
"Thomas Miller? Den där konstiga långa saken som ser sig själv i spegeln varannan minut?" Han flinade mot sin vän.
"Jag förstår att du sade nej. Du vill ju inte gå med honom på balen."
Alice såg på Will.
"Jag sade inte nej. Jag sade ja."

William hoppade upp från sin plats vid brasan.
"Men du hade ju lovat mig först!"
Alice bet sig i läppen och såg uppriktigt ledsen ut.
"Förlåt, men jag blev som betagen av hans utseende och jag vet inte vad som flög i mig. Förlåt."
Will sade inget mer. Han gav bara Alice en sur blick och vände sedan på klacken innan han snabbt gick upp för trappan till pojkarnas sovsal. Han dolde det faktum att hans ögon var våta.

Williams perspektiv:
Nästa morgon talade han inte med Alice överhuvudtaget. Det som var mest irriterande var att tiden höll på att rinna ut och att han inte skulle ha någon att gå med på balen. Fick man gå om man inte hade någon partner? I värsta fall skulle väl Will vara tvungen att fråga någon yngre elev som kanske Mandy Brocklehurst. De kände varandra ganska mycket sedan innan. Trots detta kändes det lite dumt att fråga en elev som var två år yngre än honom själv och dessutom i hans systers klass.

En annan sak som irriterade Will var att han faktiskt träffade sin syster Lisa samma morgon. Hon hoppade på honom när han kom ut från sin sovsal.
"Will?" Frågade hon så snällt hon kunde.
"Vad vill du?" Frågade William irriterat.
"Jag har ingen att gå med på balen, kan inte du gå med mig? Annars kanske jag måste gå själv eller nåt." William såg bara surmulet på henne. "
"Stick och brinn", sade han bara innan den lilla svarthåriga figuren försvann ut från uppehållsrummet.

ganska bra

Inte ganska. Jätte bra.

Jättebra! ♥ Fortsätt!

Tack så mycket. Jag skulle gärna ta emot lite kritik, så var tyckte du inte var bra Marauder98? Om jag inte får veta så kan jag inte förbättra mig till nästa gång.

Kapitel tre: Lucy och William på jakt efter baldejter

Lucy var sur. Det var inte bara det faktum att hennes drömkille hade frågat en annan som baldejt. Samtidigt var hon rädd att hon skulle kugga i förvandlingskonst och som att inte detta var nog hade hennes katt försvunnit.

Idag var det Söndag och medan Lucy borde ha gjort läxor gick hon runt i korridoren på fjärde våningen i hopp om att någon desperat som inte hade någon att gå med skulle fråga den första de såg- henne. Lucy hade tur denna dag för då hon traskade runt på andra våningen var hon så inne i sina egna tankar att hon inte hade märkt att hon hade gått rakt in i en högrest pojke. Han hade en mörkröd klädnad och en tjock kappa. Detta vittnade om att han var från Durmstrang, och här på grund av den där fåniga turneringen i magisk trekamp. Lucy brydde sig inte det minsta om turneringen och tyckte att båda Hogwarts deltagare var en skam.

Pojken log mot Lucy vilket gjorde henne förvirrad. Vad ville han? Pojken såg på henne, och Lucy insåg att de nog var ungefär lika gamla.
"Hej, jag heter Alexei Poliakoff. Förlåt om jag knuffade dig till." Killens engelska var mycket knaglig men det gav något av en charm till honom, tyckte Lucy.
"Jag heter Lucy. Förlåt." Mumlade Lucy.
"Jag tror faktiskt att det var jag som knuffade till dig." Killen såg på henne.
"Kan jag dig gottgöra på vis? Vill du gå med mig på bal tillexempel?" Lucy såg på honom. Vad skulle hon svara? Var hon så desperat att hon skulle gå med en komplett främling på balen? Hon insåg att han hade planerat det här. Knuffen, ursäkten och frågan. Allt var planerat. Lucy visste dock inte om detta gjorde så hon kände att hon ville gå på balen med honom eller inte. Hon log lite osäkert mot Poliakoff.
"Visst."
När Alexei Poliakoff hade gått vidare i motsatt riktning log Lucy. Hon hade en baldejt.

Williams perspektiv:
Williams syster följde efter honom konstant, men en dag lyckades han skaka av sig henne och gick ner mot stora salen för en välbehövlig frukost. Plötsligt kom någon och tog honom i armkrok. William trodde i något flyktigt ögonblick att det var Alice som ville säga förlåt men insåg snart att det var Jessica, en flicka från hans klass som var mycket självgod och kaxig. William tyckte inte särskilt bra om henne, men hon klängde på honom så fort hon fick tillfälle. Hon fnissade.
"Hej, Will. Jag hörde att du fick nobben av Alice. Inte kul", sade hon med en fejkad ledsen ton.
"Men du kan ju gå med mig."
Will såg på henne som om hon var en konstig människa. Det var inte meningen att ge henne en sådan elak blick, men William ville inte prata om Alice för tillfället. De hade inte pratat med varandra sedan den där dagen för nästan en vecka sedan då Alice hade sagt att hon skulle gå med Thomas.
"Jag tror inte det", sade Will.
"Jag ska gå med..ehm..med.." Jessica avbröt honom.
"Jag vet inte om någon som heter Ehm på den här skolan. Dessutom kan du ju se det såhär: Om du inte frågar mig så kommer du inte att få gå alls, eller så kommer du få gå med din lillasyster. Ditt val."
Wills förvirring och ilska höll på att koka över. Han ville inte gå med Jess. Visst, hon var inte för odräglig ibland, men han tyckte inte om att hon tog upp varken Alice eller hans syster på detta vårdslösa vis. Dessutom, vad skulle han göra om han inte frågade henne? Han insåg att hon hade rätt. Han skulle antingen stanna i uppehållsrummet och göra läxor eller gå med sin syster. De andra var upptagna och Mandy Brocklehurst hade blivit tillfrågad häromdagen. William såg ingen utväg.
"Så, ehm, vill du gå på balen med mig?" Frågade han motvilligt och tog sig ur hennes grepp. Av någon anledning ville han inte att Alice skulle se honom med Jess.
"Ja, det vill jag." Jess log brett mot honom. "Kom så går vi och äter frukost."
Will tvärstannade och kom på en bra ursäkt för att slippa Jessica.
"Jag glömde min uppsats i uppehållsrummet. Jag måste gå tillbaka. Vänta inte på mig vid frukosten."
William log för sig själv. Nu skulle han slippa Jessica. Till hans irritation sade hon:
"Jag följer med dig, Will."
William suckade. Vad skulle han behöva göra för att bli av med henne? Och ännu värre: Varför hade han frågat henne om hon ville bli hans baldejt?

Wow! Super!!!

Den var ju super!¡¡¡¡¡¡¡¡¡!!!!¡¡¡¡¡¡¡¡¡!!!!!!!!!!