Vattenstaden Vidomina & Med

"Det låter ändå konstigt." Hon såg på honom.
"Jag menar jag tror ingen skulle göra inbrott eller begå brott." Hon såg sedan på kvinnan och lade huvudet på sned.
"Jag känner mig som ett esotiskt djur nu." Hon såg surt på Jules.
"Är jag verklige så farcinerande?" Hon lade huvudet på sned.

Jules skrattade och gick före till borgmästare. Trots hennes uppsyn sprack hon upp i ett leende då hon synande Jules precis innan hon skulle sätta sig i fordonet. "Jules! Och Mary. Är det Caspian..? Och..?" Hon såg osäker ut när hon synade Ruby längre bort. Mary och Caspian gick fram. "Javisst, det är ni som tagit hand om människan, det här är hon. Angenämt-" Borgmästaren höll ut en handskeklädd hand. "Jag heter Stephanie.", sa hon och log varmt mot Ruby. "Du är så vacker.", tillade hon då.

Hon gav Jules ett mjukt slag mot armen.
"Du vet att det ser ut som det." Hon log och såg på kvinnan och log mjukt. När hon frågade vem hon var hann hon inte och hon nickade.
"Det stämmer. Jag heter Ruby." Hon tog hennes hand och skakade den mjukt.
"Åh man tackar. Du är väldigt vacker själv."

Stephanie kollade lite för länge på Ruby. "Ruby! Så fint namn. Som en rubin. Älskar det.", kvittrade hon och nickade sedan mot fordonet. "Säg mig, jag skulle just hem för en kopp te, vill ni göra mig sällskap, jag vill gärna lära känna dig mer. Ni följer väl med? Åh, säg att ni gör det!" Hon såg bedjande på Jules, Mary och Caspian. Caspian var inte säker. Han skulle ju dessutom skriva den där rapporten.
"Jag måste nog avlägsna mig.", sa han och backade ett steg.

Hon skrattade och nickade.
"Ja så kan man säga det med." Hon såg sedan mot Jules och Mary för att höra vad de skulle tycka.
"Om Mary och Jules kommer." Hon såg sedan mot Caspian.
"Åh nej du kommer med mig." Hon såg på honom,
"Surpellen kan vara själv."

Mary och Jules såg på varandra och sedan på fru borgmästare. "Javisst, om du insisterar så.", svarade Mary och Stephanie pep av glädje. "Kom in, och du med, Caspian." Caspian såg förvirrad ut när Ruby drog med honom in i fordonet. "Ja.. Ja, du har väl rätt.", sa han och skrattade lite. Han visste att Sherman skulle kommentera Caspians dåliga jobb, men att han ändå skulle klara sig. Rapporten kunde Sherman dessutom själv skriva.
"Dåså, då åker vi!", kvittrade borgmästaren och sedan var de påväg till hennes hus inte så långt därifrån.

Ruby såg på honom och skakade på huvudet.
"Så har du mer sådana där saker? Som man kan göra för att förtriva tiden?" Hon log stort och såg sedan sig om.
"Det är så stort. Hur får ni mat och sådant?"

Hennes hus liknade Jules och Marys hus, men det var större, med ännu en våning och ett tillhörande gårdshus verkade det som. Caspian klev ur fordonet och blickade upp mot byggnaden i häpnad. Det kändes ärorikt att vara där. "Det finns alltid något att göra, Ruby. Du kommer att inse det så småningom.", sa han utan att slita blicken från byggnaden.
Jules och Mary klev ut och sedan Stephanie. Hon gick före in till byggnaden där de blev bemötta av personal som tog emot deras ytterkläder. "Servera teet inne i vardagsrummet.", sa hon åt en i personalen och han försvann för att göra som han blivit tillsagd.
"Välkommen, kom in, gör er bekväma, känn er som hemma!"

Hon såg på honom och nickade.
"Jag vill göra sällskapsspel. Man måste kunna slappna av." Hon såg på dem och såg på huset.
"Åh ert hus är vackert." Hon klev in och tog av sig sin jacka och hennes röda hår föll över axlarna.
"Ni bor väldigt vackert."

Stephanie försvann iväg för att hänga av sig sina kostymkläder och kom tillbaka, lika tjusig, men i svarta byxor och vit skjorta. Det röda hårsvallet hängde över hennes rygg och axlar.
Caspian nickade. "Det låter som en bra idé. Vi får se om hon har något sådant."
"Tack, tack, Ruby. Du är väldigt snäll. Sätt er, teet kommer här." Hon satte sig ner i en av fåtöljerna vid soffbordet och deras te blev serverat åt de. "Hur trivs du, Ruby? Trivs du bra?"