PRS Lupple & wolfy

Hennes leende bleknade långsamt bort då han nämnde Adrian. Honom ville hon helst inte tänka på mer än nödvändigt. Men så lindrigt skulle hon knappast komma undan, hennes ex hade lämnat tio röstmeddelanden och över femtio sms under nattens gång. Det hade resulterat i att hon blockerat hans nummer men hon hade en känsla av att han inte skulle ge upp så lätt.
"Nej.. Jag var mer kär i tanken av att vara kär i någon än i honom," förklarade hon och sög på underläppen. Trots att hon tyckt om Adrian så kunde hon inte påstå att hon känt sig förälskad i honom. Hon var glad över att hon sparat sig också, att hon inte låtit honom övertala henne till att dela säng med honom. Allting hade känts dubbelt värre då.

Nik nickade sakta, lyssnade på det hon sa.
Försökte bearbeta orden, mer kär i tanken.. Han kunde inte riktigt begripa det hon sa. Antagligen för att han inte upplevt något sådant själv.
Han lösgjorde försiktigt hennes underläpp med tummen och pussade hennes kind lätt.
"Okej. " Sa han tyst, visste inte riktigt vad mer han kunde svara.
" Så du är liksom glad över att det är slut? " Frågade han fundersamt och såg på henne.
"Jag förstår om du är ledsen över det, eftersom ja han är ditt ex. Men ändå skönt att han är ditt ex? Förstår du mig?" Frågade han lite oroligt.
Kände sig otroligt dålig just nu på att förklara hur han tänkte.
" Jag försöker bara förstå. Dig." Viskade han som förklaring på sina frågor.

"Det är jag," bekräftade hon med en liten nick. Hon kände sig lättad över att det var slut mellan henne och Adrian, att han visat sin rätta sida för henne i ett relativt tidigt skede. Hade det kommit fram senare hade hon känt sig betydligt mer sårad och besviken. Det gjorde hon givetvis nu också men det var främst hennes dåliga självkänsla som var boven.
"Jag är glad över att han är mitt ex och att han inte längre är en del av mitt liv." Holly hoppades bara på att budskapet skulle gå fram till Adrian snart och att han lämnade henne ifred. Nu tänkte hon dock helst inte något mer på hennes ex utan hon fokuserade helst på Nik och framtiden. Trots att de omöjligt kunde veta vad den skulle föra med sig så var det den hon ville se fram emot.

Han nickade sakta och smekte henne sakta över ryggen, tittade på henne med ett leende på läpparna.
"Okej då släpper vi det." Viskade han och pussade hennes panna.
"Så Holly, vad vill du göra nu?" Flinade han och la huvudet lite på snedden, inväntade hennes svar.
De hade ju ganska många timmar att döda innan de kunde gå och lägga sig.

Med tanke på att de skulle ta det långsamt så gällde det även att komma på lämplig sysselsättning. Att sitta kvar i hans famn lät lockande, men hon kände sig själv tillräckligt bra för att veta att hon inte kunde lita på att hon skulle klara av att hålla sina känslor i ett kort koppel.
"Du är gästen, är det inte mer än rättvist att jag låter dig bestämma?" Leendes förde hon fingrarna genom sina blonda lockar.

Nik suckade lågt och försökte febrilt komma på nått, men hans hjärna var helt tom.
"Jag tycker du ska komma på nått Holly. Jag bor inte här. Jag vet inte vad det finns för grejer." Flinade han och såg på henne.
Satte sig mer rätt och övervägde att lyfta bort henne men det var ju rätt härligt att ha henne i famnen, i knäet.
Han suckade, ta det långsamt. Vilket idiotisk lösning.
Han hade aldrig någonsin kunnat ta något långsamt.
Men det var väl också därför han visste att denna gången så borde han göra det.
Så han flyttade motvilligt bort henne så hon satt jämte honom.

"Vem försöker du lura?" utbrast hon och gav ifrån sig ett ljud som var något av en blandning av ett skratt och en fnysning. Som barn hade de praktiskt taget bott hos varandra. Hon hade spenderat lika mycket tid hemma hos Nik som han hade gjort hos henne. Mycket hade inte förändrats i huset om man bortsåg från några mindre renoveringar. Då han lyfte bort henne från sin famn gav hon ifrån sig en överdrivet dramatisk suck innan hon sken upp i ett leende.
"Kom, vi ser vad vi kan hitta." Holly gjorde med handen en gest mot trappan som ledde upp till vinden. Där stod fortfarande flertal flyttlådor fullpackade med kläder och andra prylar från vännernas barndom. Om inte annat så skulle det vara nostalgiskt att gå igenom det de kunde hitta.

Nik skrattade till och såg på henne. Insåg ganska kort efter sin kommentar att det var helt fel. Klart han visste vad det fanns för grejer om de inte kastat massor.
Han skrattade igen och skakade på huvudet.
"Ingen skulle gå på det, så. "Sa han och flinade.
Hörde hennes suck och tänkte först att hon blivit upprörd men förstod snart att hon skojade och flinade lite.
" Vad vi kan hitta? Vi kommer hitta allt." Flinade han och reste sig upp, la armarna om hennes midja och kysste hennes hals lekfullt innan han tog täten och tog sig upp till vinden med snabba steg.

Holly himlade med ögonen då hon kände hans läppar mot sin hals. Att han missade den känsliga punkten var alltför väl. Hon lät honom gå i förväg, försvann själv iväg i riktning mot bastun för att värma upp den då hon åtminstone kände för att sitta där en stund. Och vad vore bättre än att göra det tillsammans? Då det var gjort skuttade hon med lätta steg i riktning mot vinden för att göra Nik sällskap.
"Har du hittat något?" frågade hon nyfiket, sjönk ner på huk vid en låda för att rota i den. Med ett leende fiskade hon upp två välbekanta plagg: hans spidermandräkt och hennes prinsessklänning.

Han satt vid några kartonger och sorterade bland gamla leksaker.
" Massor." Flinade han upprymt, vände blicken mot det hon höll upp och skrattade lite.
" Jäkla snygga dräkter ändå." Flinade han och tog sig fram till henne och kände på dräkterna.
Han såg på dem och skakade på huvudet, de var otroligt slitna vilket inte var så konstigt. De hade ju använt dem fler än en gång.
De hade ju en period då de nästan jämt gick runt i dem där.
" De har allt varit med om en hel del. " Log han och såg på henne med ett leende som bara blev bredare.