[PRS] miaslife och countess

Clara höjde ögonbrynet och bet ihop käkarna.
- så jag skulle alltså gladeligen tycka om att se bilder på mig själv i underkläder i tidningen? Det kan mycket väl vara någon av mina vänner som jag haft kontakt med under dagen men det är definitivt inte jag. Adam har aldrig ifrågasatt mig och därför tycker jag inte att du borde göra det heller. Sa hon kyligt och reste sig upp medan hon andades snabbt, hatade att bli beskylld för saker hon inte hade gjort.
- Tror du på riktigt att jag känner mig bekväm med allt detta? Att jämnföras med de andra han träffar eller att du som är hans agent ifrågasätter mig? Jag har försökt dölja mina sociala medier för honom under dan eftersom jag fått så mycket hat för att han förtjänar bättre. La hon till och såg ner i marken.

Vet inte om du hann se mitt tidigare inlägg. Tog bort det eftersom jag tyckte att det blev så dåligt
~~~~~~~~
Rowan satt kvar på sin plats i fåtöljen, men höll fortfarande kvar henne med blicken. En rynka dök upp i hans panna, vilket fick honom att se mer besvärad ut.
”Allt jag vill är att skydda min klient och hans rykte som artist. Adam är i sluttampen på hans största turné någonsin och det sista han behöver är tidningsrubriker som distraherar honom från gå upp på scen och leverera en bra show”, sa han och knöt ihop händerna i knät. Rösten var starkare när han fortsatte.
”Åk hem Clara – för din egen skull och för hans. Du är inte en del av den här världen. Ju längre du stannar med Walker, desto fler kommer att snoka i ditt privatliv. Hatet som du får på sociala medier kommer att fortsätta, och om du har otur kommer du aldrig kunna återgå till ditt vanliga jobb på sjukhuset”.

Hon svalde hårt och höjde ett ögonbryn.
- du tycker jag ska åka hem? Okej men då tycker jag vi frågar personen det gäller, Adam och ser vad han tycker. Sa hon och hörde sin mobil plinga till. Hon tog upp den och läste smset.
- perfekt, Adam vill träffa mig nu innan han ska gå upp på scen medan han förbereder sig, ska du gå med och höra vad han har att säga, annars tror inte jag att vi har så mycket mer att prata om Sa hon innan hon vände ryggen mot honom och gick mot dörren ut från rummet, hon hade ingen aning vart hon skulle gå för att hitta Adam men hon tänkte inte stanna en minut längre och höra Rowans "Tips". Hon kom ut i en korridor och efter att ha frågat sig runt så hittade hon in i rätt rum. Hon fick syn på Adam och gav honom ett litet leende som inte var fyllt av någon glädje alls och han skulle tydligt se att något var fel.

När hon kom in i logen var Adam mitt uppe i ett ombyte och stod därför barbröstad framför klädstången där alla hans scenkläder hängde uppradade. Från hans mun kom lustiga ljud som han gjorde för att att värma upp stämbanden inför kvällens konsert.
”Det sjukaste hände precis. Ett fan försökte övertyga mig om att jag var pappa till barnet hon väntade..”, skrattade han när han hörde henne vid dörren, men leendet försvann från hans läppar när han såg hennes glädjelösa ansikte.
”Clara? Vad är fel?” Vad har hänt?, frågade han samtidigt som flera tankar gick genom hans huvud. Hade tidningarna skrivit någonting igen? Hade något fan fått tag på henne? Eller var det han som hade gjort någonting fel? Adam hängde tillbaka tröjan som han bestämt sig för att bära på scen och gick närmare henne.

Hon skakade bara lite på huvudet, ville egentligen inte förstöra hans kväll, men det var bäst att berätta.
- Rowan ville ha ett samtal med mig. Han tror att det är jag som tipsat tidningarna vart vi var på restaurang och att jag tycker det är kul att vara i tidningen i bara bh. Sen tycker han att jag ska åka hem igen eftersom det är vad som är bäst för dig.Så jag borde kanske åka tillbaka till hotellet, jag vill inte förstöra den här kvällen för dig Sa hon tyst och drog en hand genom sitt hår och drog på sig sin kofta.

Adam stod som förstenad, försökte ta in allt som hon just berättat. När det till slut började sjunka in mörknade hans blick. Han såg ut att vilja störta ut ur rummet, leta upp Rowan och trycka upp honom mot väggen för att ställa honom till svars, men istället la han händerna om Claras ansikte och tittade in i hennes ögon.
”Jag vet att du aldrig skulle göra något sånt. Lyssna inte på vad han säger. Okej? Jag behöver dig här ikväll.”. Han såg nästan bedjande på henne. Ilskan som han kände över Rowans beteende hade blandats med oron över att förlora Clara nu när han äntligen fått tillbaka henne igen.
”Av alla tusentals människor är du den enda här får mig att känna mig som en normal person, och inte som någon slags nöjesattraktion".

Hon mötte hans blick innan hon såg ner i marken.
- men tänk om han har rätt då? Tänk om det faktiskt är så att jag står i vägen för din karriär. Jag vill inte vara den som förstör dina drömmar sa hon och bet sig löst i läppen. All säkerhet och irritation hon känt inne hos Rowan förvandlades nu till oro och funderingar.
- jag tycker verkligen om dig Adam, väldigt mycket och tanken på att inte vara med dig gör ont, men tänk om det hade gått ännu bättre för dig om jag inte var med i bilden? La hon till och la försiktigt sina händer på hans bröstkorg.

Adam följde hennes rörelser och bröstkorgen vidgades lätt när han kände hennes något kalla händer mot den nakna huden.
”Rowan vet inte vad han pratar om. Kom ihåg att det var du som övertalade mig att gå tillbaka till turnébussen. Utan dig hade jag kanske inte ens stått här inne idag”, sa han med mjuk röst och strök sin ena hand över hennes kind. Det kokade inom honom varje gång han föreställde sig hur Rowan suttit i ett rum tillsammans med Clara och försökt övertyga henne att åka hem – att hon stod i vägen för hans karriär – när det i själva verket var hon som gav honom energin till att uppträda varje kväll.
”Låt honom inte förstöra det här. Jag vet inte vad jag gör om du lämnar mig nu..".

Hon såg på honom och nickade svagt och gav hans kind en snabb kyss.
- det viktigaste för mig är att du vet om att jag aldrig skulle tipsa pressen om dig. sa hon tyst och lutade sin panna mot hans innan hon såg mot klockan och försiktigt släppte honom.
- du borde verkligen göra dig i ordning nu, du ska snart upp på scenen, men i och för sig hade nog dina fans inte klagat om du kom upp i bar överkropp. Jag väntar här bak tills du är färdig sa hon och gav honom ett litet leende.

Adam gav Clara ett leende och kysste henne snabbt innan han gick tillbaka till klädstången för att byta om. I samma stund knackade det på dörren och en kvinnlig röst ropade att han väntades vara redo om tio minuter. Adam tog ett djupt andetag och granskade sin spegelbild en sista gång. Kontrollerade att allt såg ut som det skulle.
”Jag vill att kvällens show ska bli något extra. ”, sa han tyst och lyfte huvudet för att kunna möta Claras ögon genom spegeln. Någonting i hans blick sa att han inte tänkte lämna scenen förrän varenda människa där ute mindes konserten om en av de bästa kvällarna i deras liv.