Ett nytt liv PRS Vidomina & Medi

Alex hade vaknat tidigt och satt med sina föräldrar och fingrade på maten och svalde.
"Jag är så nervös. Jag trodde det aldrig skulle komma. Det är så fantastiskt men hemskt ändå. Det är en underbar känsla som inte vill lämna magen." Han skrattade och såg upp.
"Jag vet gubben. Det är så när man gifter sig med den rätta. " Ruby log och såg på Caspian och böjde sig fram och kysste honom.
"Se bara på oss. Jag tro Sherman var inte så glad att se mig gifta mig med Caspian." Hon skrattade mjukt.

Caspian skrattade kort. "Ja, det var ju ett tag sedan vi gifte oss. Han tyckte att det var så märkligt eftersom du kom från jordytan.", sa Caspian och drog sig till minnes av tidigare dagar. "Men idag handlar det om dig, Alex. Det kommer att gå bra. Kom ihåg att det är okej att bli nervös.". Han log glatt mot honom. "Ska vi se till kostymen för dig? Se till att det ser rätt ut? Ceremonin kommer att börja snart.", sa Caspian och ställde sig upp från stolen.

Lisa hade avslutat sin frukost och såg mot Jules och Mary som gjort henne sällskap vid frukosten. "Kommer Alice och Rion?". Mary log. "De skulle inte missa det för världen, Lisa.". Hon gick fram till Lisa och hjälpte henne upp på fötter. "Kom, vi gör dig i ordning för ceremonin.", sa hon och ledde henne ut i köket.

"Om du går till Alex går jag till Lisa." Hon kysste Rion ej då och sprang mot huset och knackade på och gick in.
"Lisa är ni här?" Alice såg sig om.

"Ja jag vet att jag har rätt att vara nervös. Det låter som en bra ide att se om den passar." Han log och reste sig och gick med sin far och tog ner skjortan och började knäppa den och såg på honom.
"Tack pappa."

Rion nickade till Alices svar och gick till Ruby och Caspians hus för att knacka på och sedan visa sig i hallen. "Hallå, har ni någon brudgum här?". Han skrattade litet och gick in i hallen. Han såg sig om efter de och upptäckte Alex och Caspian påväg ut mot gården. Rion fick syn på kostymen Alex skulle byta om till för ceremonin och log ett leende. "Är du nervös?"

I hallen mötte Lisa Alice och hon brast ut i skratt och slängde sig om Alice. "Alice..! Så kul att se dig. Hjälper du mig göra mig i ordning? Med håret och sminket?". Hon greppade ett tag om Alice. "Jag kommer ihåg att jag tyckte att du var den mest vackra brud jag någonsin sett på ett bröllop.. jag vill också känna så.", sa hon och sänkte blicken en aning.

"Märks det så väl?" Alexander såg på honom och knäppte skjortan och såg på honom och nickade.
"Ja jag är nervös och det är jobbigt. Jag vill kräkas och gå på toaletten hela tiden. Min mage gör uppror." Hon slet sig i håret.
"Vad ska jag göra? Jag älskar henne så mycket."

Hon skrattade och omfamnade henne.
"Åh det säger du bara." Hon log och nickade.
"Du är redan vacker toka. Du var redan vacker som blomsterflicka." Hon log och tog henne.
"Jag ordnar så du blir extra vacker så min bror svimmar." Hon skrattade.

"Var bara dig själv så kommer allt att gå bra.", sa Rion och följde de ut på gården. "Få se, ta ett varv, du ser redo ut.", sa Rion och körde ner händerna i kavajfickorna på vardera sida om honom. "Bäst att vi görs oss redo, gästerna kommer snart."

"Ja.. snälla..!". Lisa log mot Alice och fick svälja gråten för att inte förlora kontrollen. "Kom, vi kan sätta oss i vardagsrummet, där kan vi göra oss i ordning. Vi har inte så mycket tid kvar, gästerna kommer snart.". Lisa, tillsammans med Mary, satte sig ner i soffan och Lisa väntade in Alice.

Han skrattade och såg på honom och såg på honom.
"Så idag gäller det." Han svalde och började knyta slipsen. såg på sin far och log.
"Jules är du kvar?"

Hon bhade börjat att locka hennes hår i mjuka lockar och såg på henne.
"Du kommer bli så vacker. Kanske vackrare än mig." Hon log och började att fästa hår med nålar med pärlor och sprayade hårspray och började sedan med sminket och gick i skimrande vitt och log.
"Du ser redan klar ur. Du behöver inte mycket."

Jules visade sig i dörröppningen och gick fram till de andra. "Jo, här är jag. Jag hjälpte Mary med att bekräfta beställningarna bara. Men nu verkar allt vara i sin ordning.". Han log ett leende mot Alex och gick fram till de. "Jag tror vi ska ställa oss på plats eftersom ceremoni börjar snart.".

"Alice.. Tack..! Du är så snäll som hjälper mig. Jag känner mig så vacker.". Hon höll tillbaka gråten och ställde sig upp. "Det är bäst om vi ger oss av nu, är skjutsen här?". Mary ställde sig upp. "Ja, kom, vi ger oss av, Alex väntar nog på dig.". Tillsammans gick de ut ur byggnaden för att sätta sig i farkosten som skulle ta de till Rubys hus.

Alexander stod i köket och drack vatten medan han såg på sin pappa och lade huvudet på sned.
"jag kommer snart. Jag ska bara samla mig lite. Det är ju den största dagen i mitt liv." Han skrattade kort och ställde ner glaset innan han gick ut till bågen av blommor och ställde sig vid den och svalde hårt.

Alice log bara och såg på sig i den svarta tajta klänningen och rättade till några lockar och hon log.
"Du var så söt på mitt bröllop. Du var min blomsterflicka och du sa något i stil med.
"Här kommer Alice, min storasyster!" Hon skrattade och log. Hon smekte hennes kind och lade huvudet på sned.
"Du kommer bli så lycklig. "

Rion klappade honom på axeln när han kommit ut på gården igen och gav honom en menande blick. Han höjde blicken igen då han fick syn på gästerna som kommit ut på gården. De satte sig vid de placerade bänkarna och såg åt deras håll. Rion kände igen några som Jules och Marys vänner, andra till Caspian och Ruby. Han saknade att se Leo, men Leo hade valt att stanna på jordytan, då han haft fullt upp med styret av vampyrerna.

Farkosten stannade utanför Rubys hus och Lisa drog in ett långt andetag innan hon klev ut ur farkosten med klänningens kjol i sitt grepp. "Här, kom, Lisa.", sa Mary och ledde vägen in till huset. Lisa kände hur hon började skaka en aning, så nervös. Hon sneglade mot Alice och svalde. "Du går först då..", sa hon och svalde igen.