PRS Medi & Vidomina

Hon tog emot Alexander och lade honom mot sin kropp och log.
"Han är så söt." Viskade hon och såg upp. Log och började vagga honom när han började gråta.
"Såja gråt inte." Alexander slutade efter ett tag och somnade om.

Ruby log och viftade med handen.
"Du behöver inte tacka. Jag gör det gärna jag ska inte behöva säga till att släppa av henne. Du behöver jobba och Lisa behöver tillsyn. Jag jobbar hemma så jag ser efter de små." Hon log mjukt och vinkade till sig Caspian.
"Älskling?"

Caspian såg åt Alices håll och sedan mot Ruby. Hon hade kallat på honom, så han gick runt bordet som slog sig ner på en stol bredvid sin fru. "Ja, kära?". svarade han Ruby och tog av maten som stod dukad på bordet.

Mary var fortfarande tacksam och skrattade kort då Ruby förklarat situationen för henne. "Du är en hjälpte,", svarade Mary henne och tog sedan av maten.
Det hade nu blivit sent på kvällen, det närmade sig natt så det vara inte märkligt att Mary eller Jules gäspade. De var inte vara att vara vakna så sent och deras barn hade inte heller sådan vana.

"Är hon inte lik mig?" Viskade hon och log mjukt.
"Och du sa att hon var Shermans exkrement?" Hon såg på honom.
"Du tar reda på varför" Hon log och åt upp.
"Ni kan lämna det så tar jag hand om det i morgon. Det börjar bli sent." Ruby reste sig och drog en hand genom håret.

Hon räckte över Alexander och reste sig.
"Han är så söt. Så lugn och söt." Hon såg på Jules och reste sig trött.
"Ska vi hem nu?"

Caspian halkade sig, nästan nära inpå att sätta i halsen när Ruby lade märke till Alice och Rubys likheter. "Ja.., det är ni väl..". Han kände sig osäker och tog en sista tugga av maten innan han torkade munnen med en servett som låg framdukad. "Jag tar reda på det, kära,", sa Caspian och sträckte sig efter sin frus hand. Han kramade den. "Tack för maten, älskling.", sa han och klämde igen på hennes hand.

"Ja, nu går vi hem.", svarade Jules. Han pausade för en sekund. "Vill du stanna hon Caspian och Ruby inatt, eller vill du följa med oss?". Jules rörde sig mot Marys håll. Han hade riktat frågan mot Alice.

Ruby tog emot Alexander och log mot honom.
"Tack Älskling." Hon reste sig och såg på Alice.
"Du får göra vad du vill. " Hon såg på Mary.
"Glöm inte Lisa." Hon log rart.

"Jag följer nog med er. Det var så det var planerat." Hon verkade kunna gå utan hjälp och hon neg.
"Tack för den underbara maten. Du hade rätt. Godare än det såg ut."

Mary nickade och gick för att hämta Lisa i barnkammaren. Hon plockade upp sin dotter och lade henne nära sin egen kropp när hon kom tillbaka till hallen. Jules stod beredd att klä sin dotter med mössa och overall. Han drog på sin dotter ytterkläder, utan motstånd, sedan tackade han Ruby och Caspian för maten och såg åt Marys håll.

Caspian log mot Alices håll. "Kul att du gillade det. Du är välkommen på middag igen en annan dag.". sa han och så grå när Mary erbjöd sig sin arm igen åt Alice.
"Kom, Alice Vi bor inte långt bort. Vi har redan gjort i oordning ditt rum, så du kommer att kunna gå och lägga dig direkt. Om du vill.", sa hon och hjälpte Alice upp på benen. Hon ledde henne ut till hallen. Jules stod med Lisa nära intill sin kropp, redo att gå.

"Behöver hon verkligen en mössa? Vi bor under vatten och det är rätt varmt." Ruby lade en hand mot sin kind och log och nickade. Vände sig om och gick upp.
"Kommer du?" Hon s på Caspian.

"Jag är rätt trött." Hon tog väskan och lyffte upp den.
"Jag klarar det. Det är bättre nu." Hon såg på barnet och log.
"Är det erat?" Hon log och såg sen sig om och klev ut.

"Bättre att vara säker än osäker.", svarade Jules på Rubys fråga.
Mary tackade återigen för maten och ledde Alice ut på trappan från byggnaden.
"Ja, Lisa är våran lilla kärlek. Ruby är snäll och brukar barnvakts åt oss eftersom vi jobbar så mycket.", sa hon till Alice som svar på hennes fråga. "Är det säkert? Jag kan hjälpa dig att bära?", erbjöd sig Mary när de lämnat huset och börjat gå mot deras eget hus som inte låg särskilt långt därifrån.

"Om du insisterar." Hon räckte över väskan och såg på Jules och nickade.
"Hon är snäll. Jag.." Hon slutade och svalde.
"Ska ni vara med imorgon?"

Jules kikade över sin axel åt Alices håll. "Ja. Jag kommer att komma förbi. Men det är Sherman och Caspian som du har mest att göra med.", sa han sedan och vände blicken framåt igen eftersom de kommit fram till huset. 'Marys och Jules hus var en aning större är Caspian och Rubys hus. De hade en övervåning och verkade bredare, utåt sätt.
"Ditt sovrum är på övervåningen. Låt mig bara lägga Lisa så ska jag hjälpa dig.", sa Jules och gick uppför trappan till deras hus.
Mary tog väskan från Alice. "Inga problem.", konstaterade hon och log mot hennes håll. "Du har inget att vara rädd för. Caspian ser till att inget ont kommer att hända dig. Och Sherman, ja, han har du ju träffat, men han är inte så dum som en tror.", sa Mary och gick in i hallen till deras hus. Hon sparkade av sig skorna.
"Ditt rum ligger här till höger i korridoren. Jag har bäddat åt dig, så det är bara att lägga sig.", sa Mary och såg åt Alices håll.