Hush, hush PRS Emma07 och wolfy

Ederel nickade lite åt hennes fråga direkt, paj lät väldigt gott.
"Gärna", sade han, de gånger han fått smaka hade hon verkat duktig på att baka så att smaka på hennes paj var definitivt något han såg fram emot. Han följde efter henne in i köket, ställde sig mitt emot henne och lyssnade. Han visste inte vad han hade väntat sig när han kom hit, men han hade inte riktigt vågat hoppas på det här - att dem skulle kunna bli sams så snabbt, och dessutom få en sån kärleksförklaring. Han log mjukt emot henne.
"Tack", sade han mjukt, skrattade lite lätt till.
"Och du kan driva mig halvt galen ibland, men på något vis lyckas du göra det på ett gulligt sätt. Och du ska veta att jag älskar precis allt med dig", sade han med ett leende, gick fram och lade en hand under hennes haka.
"Så vi kan sluta fred igen?", frågade han snällt, önskade att gårdagens bråk äntligen skulle vara helt över.

Hon beundrade hans vackra ansikte som lös upp varje gång han log. Ändå lyckades hon inte själv att dra på mungiporna, hon kände sig alldeles för deprimerad för den saken. Inte minst på grund av allt som hänt mellan dem under det senaste dygnet. Hon sneglade ner mot hans fingrar som vilade mot hennes haka, innan hon lyfte blicken för att ta ögonkontakt med honom istället. Om de kunde sluta fred? Absolut, att vara på krigsstigen var tröttsamt i längden ändå. Speciellt om det var Ederel hon bråkade med. Det var aldrig roligt. Hon var alltid rädd över att förlora honom. För tänk om den dagen då han tröttnade på henne skulle komma emot? Bara tanken gjorde henne ängslig.
"Mm," nickade hon till svar, tänkte lägga stridsyxan på hyllan.

Ederel log lite då han fick ett svar ifrån henne, mycket nöjd över att det här verkade ha gått vägen iallafall och att de kunde bli sams igen.
"Tack", sade han mjukt, gav henne en mjuk puss. Efter att ha avslutat den såg han på henne, rörde lätt till hennes nästipp.
"Sötnos. Skulle vi äta den där pajen?", frågade han med ett leende, hon var något otroligt söt där hon satt på bänken. Och han hoppades innerligt att de numera kunde lägga det här bakom sig igen, för han längtade efter att allt skulle vara som vanligt emellan dem igen, att han skulle få tillbaks sin älskade, söta, gulliga Grace.

Grace hoppade ner från bänken för att ta fram två fat, skar upp två bitar av pajen och räckte sedan det ena fatet till Ederel. Hon tyckte om att baka men gjorde det inte så ofta. Det var mest då hon var full av känslor som hon bestämde sig för att baka. Och att påstå att hon varit lite upprörd under natten var en mild underdrift.
"Räcker det här som ursäkt för att jag missade dina lektioner idag?" Hon höjde lätt på ett välformat ögonbryn. Hon hade ju inte enbart missat hans lektioner i historia utan också några andra. Men som sagt trodde hon inte att det skulle bli något ståhej över det hela.

Ederel skrattade lätt till, såg på henne med ett brett leende - bara det att hon verkade vara på mer retsamt humör igen räckte för att få honom glad.
"Det räcker mer än väl", sade han roat, tog fatet han räckt över till henne med en gång.
"Du har ju tur som har en sån bra lärare som kan ge privatlektioner dessutom", tillade han retsamt, inte för att hon hade missat särskilt mycket men han kunde ju väldigt lätt annars dra igenom det hon mest missat annars. Han tog ett smakprov av pajbiten, gillade alltid när hon hade bakat - visserligen var det kanske inte alltid av en så rolig anledning, men det var alltid roligt att få smaka efteråt.
"Det var jättegott", sade han snällt och log emot henne.

"Hurdana privatlektioner är det frågan om?" Grace gick fram till kylskåpet för att plocka fram spraygrädde att dekorera pajbiten med, tog lite av grädden på sitt finger som hon sedan förde upp mot munnen för att suga i sig. Hon vilade hela tiden blicken på Ederel, nyfiken på att höra mer om dessa privatlektioner och vad de möjligtvis kunde gå ut på. Hon ryckte sedan något förläget på axlarna då han berömde hennes paj. Förhoppningsvis tyckte han verkligen att den smakade bra, och att det inte var något han sa bara för att det kanske lite var hans plikt som hennes pojkvän att tycka att det smakade bra.

Ederel hade från början faktiskt inte tänkt något större på vad han sagt, utan mer tänkt att han bara kunde ha förklarat vad de hade gått igenom ifall hon ville det, men hennes fråga och dessutom minen och allt fick honom på andra tankar igen. Han såg på henne och höjde lätt på ögonbrynen åt henne.
"Jag tänkte mig något mer praktiskt, men jag vet ju inte vad du känner att du missat", svarade han retsamt och följde henne med blicken. Pajen tyckte han uppriktigt var väldigt god, men det var hon som tog det mesta av hans uppmärksamhet.
"Du missade visst lite", sade han med glimten i ögat och en retsam nick emot hennes finger, där det faktiskt var missat lite, men mest var det väl lite utav en ursäkt för honom att retsamt ta hennes hand och precis lika retsamt slicka bort gräddresterna därifrån.

"Praktiska säger du?" Grace nickade långsamt och naglsde fast honom med blicken då han närmade sig henne, särade lätt på läpparna då han fattade tag om hennes hand för att slicka bort den lilla klicken med grädde som hon hade missat. Kanske med avsikt, kanske av misstag. Hon hoppade upp på köksbänken igen, vilade fortfarande blicken på honom.
"En hurdan praktisk genomgång tänker du dig?" Hon var väldigt nyfiken när det kom till den saken, ville gärna höra ingående detaljer. Det kunde ju vara roligt med en praktisk genomgång: speciellt om han hade liknande tankar om saken som hon hade.

Ederel såg på henne och flinade roat, tog inte heller han blicken ifrån henne. Han kunde ju inte vara sämre själv. Han klev efter henne ditåt, ställde sig tätt intill henne - eller ja, så tätt intill han nu kom när hon satt där - och höjde lätt på ögonbrynen.
"Är inte det poängen, att du förstår efterhand genomgången börjar?", frågade han retsamt, med en något menande blick emot henne. Han fick väl bara hoppas att hon också var med på noterna, för han var då väldigt säker på vad en mer intressant genomgång med henne kunde innehålla.

Tillgjort fundersamt sög hon på läpparna innan hon nickade.
"Jag antar det." Hon drog på mungiporna, log för första gången sedan de bråkat med varandra mot honom. Det var omöjligt att låta bli - situationen var minst sagt underhållande. För att inte nämna det faktum att hans glada min var för gullig. Grace särade på benen och vinkade honom närmare sig så att han skulle kunna ställa sig mellan dem. Nu ville hon gärna ha en kyss eller två.