LärareXelev

Snape visste att Poppy skulle säkert informera honom om flickans tillstånd om hon var sjuk så han gick till sitt klassrum.

Amelia vaknade upp i en säng som inte var hennes egen. Hon tittade förvirrat omkring sig. Hon var i sjukhusflygeln. Hon började röra på sig men mådde fortfarande dåligt. Vid ljudet av hennes prasslande täcke som kom madam Pomfrey gåendes mot henne.

Första års eleverna kom in i klassrumet och en snubblade över sak som låg på golvet och Snape suckade och sa.
- Använd ögoen någon gång idiotiska pojke.

Första års eleven började gråta men Snape brydde sig inte utan så fort alla satt sig så började han lektionen.

Madam Pomfrey hade insturerat henne att vila resten av dagen. Vilket hennes kropp gärna lydde.

Snape bestämde att eleverna skulle ha en lung lektion så han lät dem sitta och skriva medan han pratade om det de höll på med

Det började bli mörkt och efter middagen mådde hon bättre så hon fick lov av Pomfrey att gå tillbaka till sitt sällskapsrum

När middagen var över så gick Snape till sitt kontor för att skriva om dagen lektioner.
Han avskydde det men rektorn hade sagt att de skull göra det.

Följande dag så började hon med förvandlingskonst med professor McGonagall. Hon la sig tidigt för att orka med morgondagen

Snape gick och la sig när kvällen kom och var glad att han slapp nätterna på grund av sitt uppdrag som skulle bli mer allvarligt nästa år.

Följande lektion som var förvandlingskonst var något som Amelia alltid tyckte var underhållande. Lektionen började och de skulle skriva på en uppsats. Hon hörde eleven bredvid henne rassla med någonting och tittade åt hennes håll. Hon fiskade upp sitt trollspö. McGonagall satt vid sin kateder böjd över några papper och uppfattade inte vad som hände. Amelia såg den luriga blicken i Slytherin tjejens ögon.

- Nej! Gör det inte! Du kommer få kvarsittning.

Väste hon till tjejen men tjejen låtsades inte om henne började mumla en besvärjelse. Helt plötsligt blev Amelias papper och bok framför henne transformerade till en massa kackerlackor. Några elever nära henne började skrika, vilket direkt fick McGonagalls uppmärksamhet. Tjejen bredvid henne låtsades som ingenting och skrek hon också. Amelia satt där som ett fån. McGonagall såg ursinnig ut.

- 20 poäng från Slytherin! Miss Garrick kom med mig.

Innan Amelia hann protestera var professor McGongall redan på väg ut ur klassrummet. Hon sprang ikapp professorn.

- Snälla professor! Det var inte jag! Det var hon bredvid mig och ja...

- Inga ursäkter miss Garrick!

Amelia insåg att de gick raka vägen mot fängelsehålorna