[PRS] Rollspelargärna och Countess

Först vid midnatt transfererade sig Killian tillbaka till skolan och möttes då av upprörda kollegor. De berättade att en av Ni-vet-vems dödsätare hade kommit åt en elev, att de från och med nu behövde stärka säkerheten på skolan och att rektorn sökte frivilliga lärare som kunde patrullera korridorerna på nätterna. Killian var snabb med att anmäla sig frivilligt. Han behövde någonting annat att tänka på och efter Gideons lilla uppvisning på skolan behövde han visa sig från sin goda sida.
Efter besöket hos rektorn återvände Killian till sitt rum och upptäckte genast att saker var annorlunda där inne. Föremål stod inte där de brukade och på arbetsbordet låg saker, som vanligtvis var fint undanstoppade i lådor, utspridda överallt. Med några lätta svep med trollstaven började han lägga tillbaka alla saker på sina rätta platser, men när han såg den tomma glasflaskan på ovanför brasan stannade han till. Han plockade upp den och kände genast den bekanta doften av Polyjuice-elixir. En ilska bubblade upp inom Killian och hans grepp om flaskan blev hårdare, så hårt att den till slut sprack i tusentals spillror. Han svor till och tittade ner i sin hand. Skärvorna hade lämnat ett blödande jack i hans hand. Med ett lätt förband över såret gick han till sängs. Stängde ögonen och somnade av utmattning.

Dagen efter fick Leah under protester av madam Pomfrey komma ut från sjukhusflygeln, dock tvingad att lova att komma tillbaka om hon kände att något blev värre. Leah hade också haft långa samtal med rektorn om vad som hänt och berättade om allt utom Killian, varför hon undvek att avslöja honom visste hon faktiskt inte.
I korridorerna hade Leah blivit lite av en kändis trots att hon undvek att prata med folk om vad som hänt, allt kändes bara fel. Ännu mer fel kändes det när hon nu var påväg till försvar mot svartkonster, lektionen som leddes av Killian. Hon klev in i klassrummet tillsammans med sina vänner och för ovanlighetens skull satte hon sig långt bak i klassrummet och la bara fram sitt pergament och sin fjäderpenna. Känslan av ett illamående kom fram när hon fick se Killian komma in i klassrummet.

Morgonen därpå vaknade Killian av en konstig smärta i sin vänstra hand. Han reste sig sakta upp och såg förbandet som han hade lindat natten innan. Påmindes då om flaskan med polyjuice-elexir som hade splittrats i hans hand. Han började långsamt linda av bandaget och upptäckte att det som till en början varit en rispa hade förvärrats över natten. Killian grimaserade för sig själv, det var ingen vacker syn, och för att det skulle läka behövde han besöka sjukhusflygen, men eftersom han inte ville riskera att stöta ihop med Leah fick det vänta. Dessutom var han redan sen. Han hade sovit förbi den gemensamma frukosten och han behövde skynda sig om han skulle hinna förbereda allt inför den första lektionen i Försvar mot svartkonster. Han lindade ett nytt förband om såret och började göra sig i ordning inför dagen.

När han väl kom in i klassrummet hade elever redan börjat inta sina platser. Killian kastade ett öga mot Leahs vanliga plats och när han såg att den var upptagen av en annan Ravenclawelev trodde han för en sekund att hon inte skulle dyka upp. Men när han förde blicken över skolbänkarna fick han syn på henne, ovanligt nog längst bak i klassrummet. Han kom på sig själv med att hålla andan när deras blickar möttes i en bråkdel av en sekund. Han harklade tyst, lät blicken föras ut över rummet igen och väntade in allas uppmärksamhet.
”Godmorgon. Vid det här laget har ni alla förmodligen hört om gårdagens lilla incident. Rektor han bett mig informera er om att säkerheten på skolan kommer att förstärkas. Det betyder bland annat att alla elever ska befinna sig i sina sovsalar efter klockan nio. Om jag hittar någon av er smygandes i korridorerna efter det kommer det inte bara att drabba er, utan också era elevhemskamrater..”.

En tjej snett framför Leah lutade sig närmare sin bordsgranne och viskade låg.
”Lätt att jag smyger ut. Tänk att få vara ensam med Avery på natten.”. Bordsgrannen gav henne en lätt knuff med axeln och sedan fnissade dem båda två..

När dörren öppnades och hon såg Killian komma in vände hon ner blicken mot sitt pergament. Leah lyssnade på Killian och fnös lätt åt tjejerna och vad de sa.
- jag kan säga att det inte är så kul att ägna en hel natt tillsammans med honom, han är ganska o-charmig faktiskt sa hon lågt till tjejerna och himlade lätt med ögonen. Hon såg upp mot Killian igen.
lilla incident? Sa hon och blängde på honom.
- du menar alltså att det är en liten incident när en elev blir kidnappad av dödsätare, när de försöker värva en elev? sa hon kyligt med armarna i kors.
---
Hur ska de hitta tillbaka till varandra?

Tjejerna vände blicken mot Leah när hon pratade med dem och båda två såg ut att tänka samma sak. Hur skulle hon kunna veta hur det var att ägna en natt med Killian?

Killian, som tidigare undvikit Leah, tittade nu rakt på henne.
”Hur som helst är vi alla glada att du är tillbaka och välbehållen, miss. Brown. Och aurorerna gör allt de kan för att hitta mannen som är skyldig”, svarade han och gav henne ett snabbt tillgjort leende.
”Om det inte finns några fler frågor så tycker jag att vi börjar med dagens lektion..”. Killian sträckte sig efter läroboken som låg på katedern och letade fram kapitlet som sammanfattade det han skulle lära ut.
”Bläddra till sida 225..”.
Trots att Killian var mindre förberedd än vanligt flöt lektionen på ganska bra. Det enda som störde honom var såret i handen. På grund av det tvingades han hålla trollstaven med fel hand, vilket resulterade till att hans rörelser blev mindre graciösa än vanligt.

---
Bra fråga, ska försöka hitta på något Eller har du någon bra idé?

Leah suckade irriterat, jo de skulle definitivt hitta den som var skyldig. För att vara helt ärlig så hade Leah ett flertal gånger funderat på att berätta vem det var som befunnit sig i huset men det var någonting som hade tagit emot när hon väl var påväg att göra det, förmodligen fanns hennes känslor för honom fortfarande kvar. Något hon egentligen inte ville erkänna för någon. Under lektionen satt hon mest tyst och skrev med sin fjäderpenna, egentligen kunde hoon nästan allt det han sa men ändå skrev hon ner det.
----

Hm, Kanske att allt detta tagit sjukt hårt på henne och hon känner sig nerslagen att hon vill åka hem och när hon försöker smyga sig ut från slottet så patrullerar han runt i slottet och upptäcker henne och där börjar de få svårt att inte visa sina känslor för varandra?

När lektionen var slut begav sig Killian raka vägen till sjukhusflygeln för att hitta någonting som kunde läka hans hand. Det tog inte lång tid innan Madam Pomfrey dök upp vid hans sida för att hjälpa till och när hon fick se såret blev hon genast upprörd över att han inte hade behandlat det tidigare.
”Du om någon borde veta bättre, Avery. Jag minns då hur du och Gideon brukade bli hitskickade efter era små experiment på trolldryckslektionerna”, sa hon och gav sedan ifrån sig en tyst suck. ”Han var en fin grabb. Gideon hade kunnat gå lång om han inte hade valt fel väg. Och det han nu utsatt Miss Brown för.. fruktansvärt..”.
Killian svarade först bara med ett påtvingat leende, men sedan valde han att faktiskt fråga det som gnagt inom honom sedan han återvände till Hogwarts.
”På tal om Leah Brown. Hur mår hon efter allt? Jag hörde att hon försökte transferera sig tillbaka hit..”.
Nu var det istället Madam Pomfrey som log. Rörd över att han verkade bry sig om sina elever.
”Flickan mår fint, men det är såklart mycket att ta in. Hon har lovat att komma tillbaka hit om hon känner sig minsta dålig igen”, förklarade hon samtidigt som hon placerade en helande ört ovanpå såret. Killian grimaserade när det vidrörde hans skadade han och kunde snart se hur blödningen sakta slutade. Såret såg plötsligt ut att vara flera dagar gammalt och ny hud hade lagt sig över. Pomfrey lade ett nytt förband och därefter var hon färdig. Killian drog tillbaka handen och strök sakta några fingrar över den. Det gjorde inte ens ont längre.
---

Låter bra! Ska det gå några dagar innan det händer?

Leah gick ut från klassrummet och genast började folk prata med henne om vad som hänt den natten, men hon orkade inte svara. Leah sov nästan inte längre på nätterna och kände sig bara trött och hängig. Egentligen kände hon sig inte glad heller, magiker skulle kanske jämnföra det med att vara nära en dementor och en mugglare skulle väl kalla det en depression. Hon gick motvilligt till Madam Pomfrey, Leah skulle behöva något som fick henne att fokusera mer på lektionerna och att inte vara så hängig. Leah stannade till när hon såg Killian som stod där inne. Hon vände dock bort blicken från honom och såg på madam Pomfrey.
- Jag bara undrar om ni har något som kan få mig piggare. Jag har sovit kanske 2 timmar i natt sa hon med ganska tyst röst. Man såg att hon var trött och att hon var blek i ansiktet.

”Ah! Där är du ju. Mr. Avery frågade just om dig”, sade Madam Pomfrey gladlynt när hon fick syn på Leah. Killian ville däremot sjunka igenom golvet eller transferera sig därifrån, men tyvärr verkade inget av det fungera. Han vände sig långsamt mot Leah. Kunde genast se att hon såg tröttare ut än vanligt, och kunde inte låta bli att att känna viss oro för henne.

”Jisses, flicka. Det ser ut som att något sugit energin ur dig. Vad du först och främst behöver är en god natts sömn. Jag ska hitta någonting som kan hjälpa dig att sova..”, sade Madam Pomfrey med en röst full av empati. Hon gav Killian en vänlig klapp på överarmen innan hon begav sig mot sitt förråd. Killian försökte komma på ett sätt att hålla Pomfrey kvar i rummet, men innan han visste ordet hade hon försvunnit iväg och lämnat dem ensamma.
”Prova choklad. Det fungerar bättre än man kan tro..”, sade han efter en stund för att bryta den jobbiga tystnaden som uppstått mellan dem.

Leah såg på madam Pomfrey, hon hade varit rädd att ingen skulle ta hennes sömnproblem på allvar men pomfrey hade faktiskt sett orolig ut nästan direkt, förmodligen såg hon slitnare ut än hon faktiskt tänkte på. Egentligen tänkte inte Leah på speciellt mycket i nuläget utan ville bara åka hem till sin familj och låtsas som att inget hänt. När Killian pratade tog hennes hjärta ett skutt, men hon vägrade visa att han var en av anledningarna till att hennes hjärta krossades och dessutom skämdes hon lite för att hon faktiskt trott att Killian tyckt om henne på riktigt och att hon visat sig sårbar inför honom. Leah såg lätt på honom med genast kyliga ögon.
- jag är ledsen men jag tar faktiskt inte råd från dödsätare, jag gjorde ju misstaget att lita på en innan och se hur det gick sa hon lågt så att inte madam Pomfrey skulle höra.